Klättra och vandra i Sankt Niklaus, Schweiz

I Wallisregionen i sydvästra Schweiz, djupt ner i Matterdalen med högresta bergssidor på båda sidor, ligger Sankt Niklaus.

För många turister är byn endast ett raststopp på vägen till den mer kända orten Zermatt som ligger längre in i dalen vid foten av det ikoniska Matterhorn. Sankt Niklaus lever en relativt undanskymd tillvaro men för den som är ute efter klättring och vandring i världsklass är byn ett billigare alternativ än sin fashionabla granne. Sankt Niklaus har starka bergfhürertraditioner och stoltserar med ett eget museum om guidernas liv och arbete i bergen.

För många av byns invånare finns jobben idag i Bosch sågbladsfabrik eller i närliggande skidanläggningar, men det finns även de som för bergfhürertraditionen vidare genom att guida turister i de omkringliggande bergen. Danilo Kalbermatter och Bernhard Willisch utbildade sig båda till ”bergfhürer” för tio år sedan och försörjer sig idag helt eller delvis som bergsguider.

Danilo Kalbermatter har bultat många av dalens sportklättringsleder och tillsammans med Bernhard Willisch visar han mig några av sina favoritleder en dag i slutet av juli. En fördel med den djupa dalen är att man alltid kan hitta en klippa som ligger i skugga. I Griä Brunnji består klippan av gneiss och lederna är korta, runt 10 meter, av varierande svårighetsgrad medan området som heter Bruschtzucker bjuder på längre och mer exponerade leder. Det har nyligen kommit ut en ny förare där alla områden och leder listas, ”Kletterfhürer/Climbing Guide Oberwallis”. Föraren finns att köpa online eller i välsorterade sportbutiker.

Men det är inte för sportklättring man i första hand bör åka till St Niklaus och Matterdalen. I området finns många av Schweiz och alpernas högsta berg: Dufourspitze (4634 möh), Dom (4545 möh), Weisshorn (4505 möh) och Matterhorn (4478 möh) med flera. Det finns med andra ord många alternativ för den som vill bestiga sin första 4000-meters topp eller för den som vill vandra till områdets många toppstugor och njuta av bergstopparnas skönhet på avstånd. Byn Jungen ligger nästan som ett fågelbo uppe på klippkanten högt ovanför Sankt Niklaus. Enda sättet att besöka byn på är att ta gondolen upp eller att gå ett par timmar via en snirklig stig. Jungen är perfekt som ett utflyktsmål i sig, eller för vidare vandringar upp i Jungtal, ”Jungdalen”, eller till Moosalp.

Om man både vill klättra och vandra finns det flera turer i Sankt Niklaus närhet som kräver såväl grundläggande klätterkunskaper som en viss kontroll över höjdrädslan.

Det är tidig morgon och solens värmande strålar dröjer med sin närvaro, Danilo Kalbermatter ska guida mig till en av dalens klassiker, Leiterspitzen, 3409 meter över havet. Vi siktar in oss på en heldag i bergen och lämnar Sankt Niklaus strax innan soluppgång. Från Täsch, som är byn innan Zermatt, slingrar sig en smal väg upp längs branta ängar och timrade hölador. Vissa av ängarna lutar så pass att de måste slås för hand med lie. Vi når Täsch-Alp där vi parkerar bilen för att fortsätta till fots.

Innan själva klättringen tar vid vandrar vi brant uppför i två timmar tills vi når den spetsiga bergskammen där vi tar på oss selarna och knyter in oss i repet för att påbörja klättringen längs bergskammen. Utsikten är fantastisk och trots att själva klättringen är relativt enkel sett till klättergrad, runt 4 +, så är det svårt att slappna av och helt njuta av den fantastiska utsikten. Det känns som att balansera på lina, bitvis är bergskammen inte mer än några decimeter och med över hundra meter stup på båda sidor gäller det att hålla tungan rätt i mun.

Danilo Kalbermatter har gjort turen många gånger förr och leder vant klättringen längs den spetsiga bergskammen. Emellanåt säkrar han med slingor och klipper in repet i fastsatta bultar på ett par kritiska ställen, men till skillnad från sportklättring där man gärna ska pressa sina gränser och våga ramla är det helt förbjudet att trilla idag. Vi har visserligen selar och rep men ett fall vore ödesdigert då vi i bästa fall skulle överleva med svåra skador.

Nu låter det värre än det är, men som så mycket annat så sitter det i huvudet, själva klättringen är lätt men den sker på hög höjd med farliga konsekvenser vid ett fall. Så det gäller att vara fokuserad, något jag inte har det minsta problem med en dag som denna. Efter ett par timmar när vi väl når det lilla järnkorset som är fastgjutet på toppen tar vi en välförtjänt vila och njuter av utsikten. Nedanför oss ser vi Mattertal slingra sig som en grön orm mellan giganterna Weisshorn och Matterhorn. Innan vi når bilen i Täsch-Alp igen ser vi både den sällsynta blomman Edelweiss och några av dalens stenbockar längs bergssidan.