Utflykter från Moskva

Astrid bor i storstaden Moskva, och som för de flesta som bor i större städer kommer ibland en längtan till lugnet bortom trafikkaos och avgaser.

Två utflykter från Moskva:

Det händer ganska ofta att jag blir trött på storstaden. Jag vill ha grönt gräs och frisk luft och tyst, tyst, tyst omkring mig. Då tar jag en tur någonstans med pendeltåget. Här kommer två tips på fina ställen att besöka när du är trött på Moskva.
 
Kolomna
Dit hade vi länge tänkt åka, men det blev liksom aldrig av. En dag i juni månad bestämde vi oss dock och gav oss iväg. Kolomna är en urgammal stad som nämns för första gången i skrifter från 1177. Staden ligger lite drygt elva mil söder om Moskva. Vi åkte från tunnelbanans ändstation på den lila linjen ”Vykhino” och det tog ungefär 3 timmar på ett knökafullt pendeltåg tills vi kunde stiga av på den öde perrongen i Kolomna.

Nog hade vi trott att det skulle vara lite mer folk på gatorna i den här staden, där det ju trots allt bor runt 150 000! Vi frågade en ensam kvinna om vägen till Kreml, för det hade vi hört, att Kolomnas Kreml var något alldeles speciellt vackert. Om jag ska vara riktigt ärlig är det dock inte gamla kyrkor jag är mest intresserad av. (Vill man se vackra kyrkor kan jag rekommendera nästa utflyktsmål, Sergiev Posad.) Har man sett ett Kreml så har man, enligt min mening, sett alla!
 
Vi gick vidare längs små gator genom stan. Där hängde tvätt på tork på en bakgård, katter smög omkring i buskarna och duvor flaxade runt på det stora torget. Annars var det tomt och tyst. Först nere vid floden mötte vi folk. Badande människor, glada människor! Vi gick på jakt efter en fin plats på stranden att lägga oss ner. Men tyvärr, vilket allt för ofta är fallet i detta land, var varje lämplig badplats totalt översållad med skräp. Plastpåsar, ölflaskor, godispapper, underkläder.

Vi följde istället en stig som ledde oss tvärs över en morotsplantering bort till den halvt förfallna grannbyn och ett nymålat munkkloster, som lyste vitt mot den klarblå himlen. I den lilla sjön nedanför klosterbacken svalkade sig både människor och de i närheten betande djuren.  Vattnet ur bybrunnen smakade otroligt illa och i affären såldes inga kylda drycker så när vi blev törstiga fick vi lov att ge oss tillbaka till staden.
 
Resan med pendeltåg Vykhino-Kolomna kostade 190 rubel t.o.r., vilket ungefär motsvarar 45 minuter på ett av Moskvas badhus.
 
+ Underbara små gator, kantade av vackra stugor.
+ Tyst. Vill man ha stoj och stim bör man stanna kvar i Moskva.
+ En härlig flod att bada i.
– Skräpiga badplatser…det lönar sig att gå långt bort från bron.
– De oerhört fula höghus som just nu byggs nära stationen.
 
Sergiev Posad
Staden hette under sovjettiden Zagorsk, efter en numera rätt okänd bolsjevikledare, men fick tillbaka sitt ursprungliga namn 1991. Det är den stad utanför Moskva som jag besökt flest gånger, men så är den ju också centrum för kyrkan i hela Ryssland. Dessutom har jag ju också en mamma som hälsar på mig ibland och som älskar att gå i ryska kyrkor.

Konstigt nog har jag egentligen inte sett speciellt mycket av själva staden, men bara klostret är definitivt värt resan. Treenighetklostret, grundat 1345, i Sergiev Posad står på UNESCOs världsarvslista sedan 1993. Här finns den omstridde och omdiktade tsaren Boris Godunovs kvarlevor bevarade, samt rysk-ortodoxa kyrkans mest berömda ikon, ”Den Gammaltestamentliga Treenigheten”, målad på 1420-talet av Andrej Rublev. 
 

De 71 kilometrarna från Moskva till Sergiev Posad lägger du smidigast (och varmast) bakom dig med buss från metrostation VDNKh. Om du vill ha tid och möjlighet att fika upp medtagen matsäck på vägen kan du istället ta ”elektrichkan” från Jaroslavskij-stationen. Både bussen och pendeltåget tar dig till centrum och därifrån tar du lätt apostlahästarna till klostret. Om du går vilse på vägen kan detta vara en användbar fras att ha i minnet: ”Skazhite pozhalujsta, gde monastyr’?” (Kan ni vara så snäll och säga var klostret ligger?)
 
Vid mitt senaste besök i staden låg snön djup. Mamma och jag satt länge på en bänk i solskenet på klosterområdet, pratade och beundrade våra tumvantar, nyinköpta av en tant på torget utanför klostret. Munkar i svarta kåpor gick hit och dit på gården. Mamma gav mig en bit mörk choklad. Detta var under fastan så något annat än mörk choklad hade inte gått för sig. Kaffe (med mjölk, syndare som vi är) drack vi på stadens McDonald’s, inte långt från klostret. Säga vad man vill om den snabbmatskedjan men där får man i alla fall inte översötat pulverkaffe i plastglas.
 
+ Klostret. Även den mest inbitne ateist får nog svårt att inte känna andakt i dessa kyrkor.
+ Souvenirshopping till överkomligt överpris på torget.
+ Den snälle gubben, som följde oss hela vägen dit vi skulle, för att se så vi verkligen kom rätt.
– Tanten som surade för att vi log mot henne.