Möte i Majma – Päron & Pornografi

Astrid har tidigare berättat om en resa hon gjorde till Altaj. I den här artikeln berättar hon om resans mest oväntade och intressanta möte som skedde i det lilla samhället Majma.

”Man möter så många trevliga människor när man reser”. Så säger alla. Men kanske är det så att man måste vara en speciell typ för att få de där riktigt intressanta mötena, en öppen och social typ. Sådan är inte jag, och särskilt inte när man måste vara öppen och social på ryska! Därför är jag tacksam när jag reser tillsammans med någon som innehar dessa egenskaper, till exempel min man. Om ni har läst mina tidigare artiklar vet ni att vi gjorde en resa till Altaj förra sommaren och det var i det lilla samhället Majma i ryska Republiken Altaj som den resans allra mest oväntade och intressanta möte skedde.

Sasja och jag var på väg ut ur samhället för att försöka få lift till Barnaul. Jag hade precis druckit upp en yoghurt som jag köpt i en liten affär i byn. Ryggsäcken var tung och jag plågades av skavsår på tårna. Längs vägens kant stod ofta människor och sålde grönsaker, bär eller svamp och här i utkanten av Majma stod en plastspann fylld till brädden med små gulgröna päron. Inte en människa syntes till, men när vi närmade oss hinken kom en kvinna, iklädd något slags stickad röd bikini, utspringande ur en öppning i staketet.

Hon pratade snabbt och lite osammanhängande men vi förstod att hon gärna ville ge oss så mycket päron vi ville ha… ”bara ett par stycken” kom inte på fråga! Kvinnan drog med oss in i trädgården, kastade en blick på min ryggsäck och utbrast ”Vad är det där för pornografi?”.

Så tog hon ett stadigt tag om min arm, tryckte en plastpåse i handen på mig och sa åt mig att gå och plocka päron under träden på gården. ”Och ta av dig den där pornografin du har på ryggen!” Medan jag valde ut de finaste päronen och funderade på hur lite man kunde ta utan att kvinnan skulle ta illa upp, hörde jag hur Sasja desperat försökte neka till ett glas vodka. ”Vi dricker inte alkohol”, upprepade han flera gånger men fick bara svaret att det gjorde inte hon heller, men hennes son fyllde år för en månad sedan och det måste ju firas.

Nej, någon vodka blev det inte för vår del men vi gick med på en kopp te. Vi följde med in i huset, förbi höga staplar av ved som kvinnan visade upp med ett stolt ”detta är mitt verk”, och hälsade på mamman och hunden. Så satte vi oss till bords och det sattes fram te enligt finfin rysk tradition, det vill säga långt ifrån bara te.

Där fanns tomater och gurka, som ätes med salt på, inlagd svamp, stekt potatis, bröd, sylt av olika slag, karameller, ja allt de kunnat leta fram ur skafferiet! Vi blev sittande i säkert ett par timmar bland ved och surrande getingar och lyssnade till kvinnans berättelse om livet innan sjukpensionen, då hon varit läkare i Afghanistan. En gripande historia inbakad i ständigt återkommande och till synes helt ologiska uttryck som ”how do you do” och redan nämnda ”pornografi”.

Efter maten lärde hon Sasja hur man högg ved som en riktig karl och visade mig hur man pressade päron till vin. När vi väl kom därifrån var vi proppmätta och Sasja hade en plastkasse full med päron i handen. Den gav vi till första bästa bilförare som plockade upp oss på vägen. ”Nu blir mina barn glada”, sa han leende, och körde vidare med en stor påse päron i bagaget.