Dryckestradition i Ryssland – mer än bara Vodka

Astrid har bott i Ryssland i nästan tre år och i denna artikel ger hon en introduktion till några av Rysslands populära drycker, t.ex. kvass och Medovuhka.

Kvass
Jag har varit i Ryssland i snart tre år men det var inte förrän i sommar som jag riktigt lärde mig uppskatta ryssarnas ”alkoholfria” nationaldryck kvass. Jag minns att när jag provade det för första gången tyckte jag det smakade som en blandning av någon sliskig kompott och öl.

Jag blev så äcklad av den där halva munnen kvass att jag genast tömde mitt glas i en rabatt och inte smakade drycken igen på två år. Men så en stekhet dag i juli kom jag flåsande och svettig hem till en av mina elever och tackade väl mest av artighet ja till ett glas kvass när hennes mamma erbjöd mig. Och nästa gång jag kom dit och mamman frågade om jag ville ha något att dricka överraskade jag mig själv med svaret: ”jotack, ett glas kvass vore inte fel”!

När jag åkte hem över sommaren i år hade jag med mig sex halvlitersburkar, som jag hela sommaren bjöd vänner och bekanta på. Det har inte varit populärt. Ingen har gett drycken bättre omdöme än att det ”i alla fall inte smakade så hemskt illa”, ungefär samma reaktioner har jag för övrigt fått på julmust i Ryssland. Jag har funnit att när det gäller kvass har jag bara en bundsförvant bland mina vänner i Sverige. Mamma. För henne var detta en smak från barndomen, när min mormor ”satte kvass” hemma i källaren på gammalt torrt rågbröd. Här kommer receptet för er som blev nyfikna. Kanske har ni också druckit kvass någonstans i en avlägsen tid!

• 1 kg torkat rågbröd (gärna olika sorter)
• 750 g sockerev.
• 2 msk torkad myntaev.
• 10-15 svartvinbärsblad
• 2-3 msk flytande öljäst eller 25 g bakjästca
• 50 g russin

Skär rågbrödet i bitar och torka i ungen på svag värme. Lägg de torkade bitarna i en stor behållare. Häll över kokhett vatten och låt det hela stå och dra i 12 timmar. Om du vill tillsätta mynta och svartvinbärsblad ska dessa kokas upp var för sig och låtas stå i 5 timmar. Sila upp vätskan från brödblandningen i en annan behållare och blanda eventuellt med vätskan från myntan och svartvinbärsbladen.

Tillsätt sockret, som blandats under upphettning med 0,5 liter vatten, och jästen. Rör om och låt stå 4 timmar. Ta bort skummet och häll vätskan på flaskor (fyll dem bara till 2/3). Lägg några russin i varje flaska, tillslut väl och låt dem stå svalt i 3-5 dagar, eller tills det att russinen flutit upp till ytan och eventuellt slam lagt sig på botten. Häll så försiktigt över den klara drycken i nya flaskor och kyl väl före användning.

VARNING: Akta er noga för pepparrotskvass (om du inte ska ha den till salladen Okrosjka)! Vidrigare dryck får man leta efter!

Ryssarna har en lite annorlunda syn på ordet alkoholfri. Kvass är för det allra mesta inte alls alkoholfri utan innehåller ungefär 1-2 % alkohol. Men i ett land där öl inte riktigt räknas som en berusningsdryck utan något man dricker på rasten i skolan så är kanske inte det så konstigt. När jag var i Kemerovo med min man gick jag fram till en liten kiosk på stan och frågade försäljaren:
– Har ni någon kall alkoholfri dricka?
– Vaddå? Öl då eller?
– Eh…nej, jag tänkte mer /helt/ alkoholfri.

TeTe räknas i alla fall till de /helt/ alkoholfria dryckerna och ryssarna är ett riktigt tedrickande folk! Allt som oftast dricker man påste från Ahmad eller Lipton och det är tyvärr ytterst sällan man stöter på riktigt äkta ”ryskt te” ur den berömda samovaren.

Men vare sig man kokar sitt vatten i samovar eller i den elektriska vattenkokaren från Vitek så gör man alltid en så kallad ”zavarka”. Detta innebär att man gör ett mycket starkt te i en minitekanna, ni vet, som den där som brukar stå på toppen av samovaren. Sedan häller var och en upp så mycket ”zavarka” de vill i sin kopp och fyller på med hett vatten.

Om man vill kan man ha honung i teet men engelsmännens tradition med mjölk i teet har man inte tagit till sig. Ryssarna har ju sin egen stolta tetradition, varför skulle de ta efter andras? Till teet äter man alltid sylt och ofta någon pepparkaka (”prjanik”) eller brödkringla (”susjka”). Man sitter kring köksbordet, diskuterar allt mellan himmel och jord och bälgar i sig te ur stora koppar. Kanske har det att göra med att man under de oroliga tiderna kände sig säkrast i köket med sina närmaste vänner. Där vågade man säga vad man tyckte.

Medovukha
Medovukha är en väldigt omtyckt dryck gjord på honung. Den har rötter mycket längre tillbaka i Rysslands historia än vad till exempel te har. ”Med” (uttalas ”mjot” och betyder honung) har man druckit i det slaviska riket sedan urminnes tider, fast namnet på den tiden kunde betyda väldigt många olika drycker, eftersom man inte hade socker utan sötade alla drycker med just honung. Den kan variera väldigt i styrka. Den medovukha som tillverkas i klostren är förstås mycket svag men det händer även att folk blandar honung med vodka och säljer det som 25-procentig medovukha.

Egentligen bör drycken vara gjord på honung, vatten och något som heter ”perga” och som ingen, mer än biodlarna, tycks veta vad det är. Drycken jäses och bör inte ha högre alkoholhalt än 10-15%. På den årliga honungsmarknaden i Kolomenskoe i Moskva kan man under hela september shoppa både honung och medovukha, från hela det ryska, riket till rimliga priser.

Där minglar honungskännarna bland tälten och kommenterar smak, konsistens, färg, allt det där som vi vanliga dödliga inte förstår oss på. Alla är dock överens om att honung är mycket nyttigt! Och medovukha kan säkert vara bra för lite allt möjligt, eftersom drycken innehåller honung, men redan för flera hundra år sedan insåg man faktum: att bäst är den på att liva upp en tråkig fest!