De ryska majhelgerna

Maj inleds traditionellt här i Norden med firande, men det är inte bara här vi firar 1:a Maj, det görs bl.a. även i Ryssland. Astrid skriver om denna högtidlighet, samt andra majhelger i Ryssland!

Sköna maj, välkommen!
Löven har börjat slå ut på träden, i backarna lyser tussilagon och man har stoppat undan vinterjackan i förrådet. Våren är här! I början av maj firas två stora högtider i Ryssland, arbetets dag den första maj och segerdagen den nionde.

Tama demonstrationer på arbetets dag
Första maj inföll i år på en tisdag. Eftersom fenomenet klämdag inte finns i Ryssland bytte man plats på lördagen och måndagen för att få tre lediga dagar i rad. Det ska dock nämnas att ifall en röd dag råkar infalla på en redan ledig dag så blir måndagen efter en extra helgdag! Arbetets dag har för de flesta ryssar inte mycket att göra med arbete. Många använder de lediga dagarna till att ta en tur till datjan, andra firar med grillfest i skogen och några demonstrerar.

Jag har fram till i år alltid tillbringat första maj i södra Moskva på universitetet ”Folkens vänskap”, i folkmun kallat ”Patrice Lumumba” eftersom det hette så under sin storhetstid. Universitetet är kanske mest känt för en hemsk brand i ett av studenthusen 2003, då fler än 40 elever från 22 olika länder omkom. En orsak till det höga dödstalet var att nödutgångarna var blockerade. På den tiden bodde jag själv på ett elevhem där man låste alla dörrar (både till trappuppgången och till de två nödutgångarna) på våningen varje natt för att hindra de boende från att smuggla in vänner och bekanta den vägen.

På ”Patrice Lumumba” råder i alla fall en festlig stämning på första maj, när de många utländska studenterna visar upp sina nationaldräkter, spelar sin folkmusik och dansar. Man bjuds att delta i danserna och prova huvudbonader och maträtter. Ja, här sprudlar verkligen vårglädjen bland de färgstarka ungdomarna!

Men i år blev det, mest på grund av tidsbrist, så att jag kollade på de traditionella förstamaj-demonstrationerna i centrum istället. En liten besvikelse måste jag säga. Jag hade nog väntat mig ett något storslagnare och mer energiskt demonstrerande utav ett land med en sådan arbetarhistoria och med sådana uppenbara problem på arbetsmarknaden. Tusentals svartjobbare och usla löner inom de flesta områden, en pension på några hundra rubel i månaden och så denna eviga korruption.

Men det jag fick se var rysslandspatrioterna på Lubjankatorget som önskade varandra en glad första maj, hurrade för fosterlandet och viftade med små gula pappersflaggor, och kommunisterna på Revolutionstorget som sjöng ”Varsjavjanka” (en av de vackraste marschmelodierna även känd under det spanska namnet A las barrikadas) samt sålde gamla böcker och medaljer och viftade med stora röda fanor.

Firandet av segerdagen
Den 9 maj firar ryssarna slutet på Andra Världskriget. I Europa firar man segern dagen innan, vilket har sin logiska förklaring i och med att Tyskland kapitulerade den 8 maj 22.43 tysk tid. Tidsskillnaden ger då 00.43 i Moskva. Skaran krigsveteraner från det stora fosterländska kriget blir mindre och mindre för varje år, i år var de inbjudna veteranerna 700 stycken.

Den gemene ryssen får knappast vara med vid paraden på Röda torget utan firar istället krigsslutet i Park Pobedy, segerparken. En lång och bred stenlagd gata, kantad med fontäner, och med ett litet stenaltare för varje krigsår, leder fram till en obelisk. På andra sidan om museet över det stora fosterländska kriget står ett monument över förintelsen. Vilken annan dag på året som helst känns platsen framför museet öde och precis sådär sorgset pampig som ett minnesmärke över ett fasansfullt krig bör vara.

Den lockar inte ens inlinesåkare och skatare med sin ojämna gatsten. Men en dag om året är detta platsen för en riktig folkfest. Scener smälls upp lite här och var och på dessa framförs såväl gamla fosterländska marscher som nya popdängor. Stridsvagnar, flygplan och helikoptrar visas upp och de yngre generationerna ger röda nejlikor till de äldre. Sedan 60-årsjubileet 2005 och RIA Novosti och Studentförbundets kampanj för att få ungdomar att uppmärksamma högtiden är det många som bär de orange-svarta Georgievbanden på väskor eller jackor för att hedra krigsveteranerna.

I tunnelbanans högtalare ljuder dikter och sånger från en tid då ett helt land gick och väntade på nyheter från fronten. En av sångerna är ”Heligt krig” som efter den 15 oktober 1941, då Tyskland intagit flera viktiga städer i Ryssland, spelades på nationell radio varje morgon. Den blev snart en av de mest populära sångerna bland soldaterna vid fronten och bland folket i övrigt.

Res dig, enorma land,
Res dig och ut i dödlig strid
Mot fascismens mörka kraft
Mot en förbannad armé

Låt det ädla raseriet
Koka upp som en våg
Det rasar ett folkets krig
Ett heligt krig

Konflikten
Ryssarna känner bitterhet över det sätt på vilket man behandlas av resten av Europa när det gäller Andra Världskriget. Faktum är att närmare 7 miljoner ryska fäder och söner fick sätta livet till i kriget mot fascismen och det finns knappt en människa i hela landet som inte förlorade någon släkting. Att man i andra europeiska länder ser det som opassande att ryssarna firar segerdagen känns som en spottloska mitt på okända soldatens grav.

Oavsett vilka taktiska baktankar Stalin hade så gick dessa män och pojkar ut i kriget för att stoppa fascismens framfart i det egna landet och resten av världen. Firandet av 9:e maj är på intet sätt en hyllning av Stalins Sovjet utan ett hedrande av egna släktingars och andra stupades minne. Och precis exakt detta handlar ju även konflikten över statyn i Tallinn om.

För ryssar symboliserar bronssoldaten de släktingar och landsmän som gav sina liv i ”det heliga kriget” mot fascismen och för estländare är det en påminnelse om occupationsmakten Sovjets härjande. Och båda har ju rätt, eftersom man inte talar om samma sak, men försök säga det till en ryss (eller est) så får du se vilka starka känslor som ligger bakom konflikten.