Byråkratins Bibliotek

Astrid är bosatt i Moskva med sin man, och hon får ta del av den ryska vardagen som inte alltid är den enklaste. I dagens artikel berättar Astrid om hur något – för oss – så enkelt om ett biblioteksbesök kan se ut i Ryssland. Läs Astrids underhållande och roliga beskrivning här!

Min man Sasja har en dålig vana. Han läser böcker i bokhandeln. Han kan stå i timmar och läsa om man inte säger åt honom att han börjat få blickar från personalen. Man kan tycka att det vore lättare att bara låna den jäkla boken på biblan men det ska jag säga er att lättare, det är det då verkligen inte!

I Moskva finns ett stort bibliotek för internationell litteratur. På hemsidan står att läsa att biblioteket stävar efter att bli ett internationellt kulturforum, en levande och fri mötesplats för människor med olika språk, kultur och tro. ”Tolerans och internationell dialog!”

En regnig lördag bestämde vi oss för att ta och leta upp detta toleranta bibliotek i hopp om att där kunna låna ett par böcker på det högt ärade modersmålet. Vid ett torg mitt emellan Kitaj-Gorod och Taganskaja låg biblioteket. Vi kom in och möttes av de vanliga småsura vakterna. Man ska inte tro att man fritt kan stiga på hur som helst på ett bibtiotek!

Först var man tvungen att fixa ”läsebiljett” för att över huvud taget få komma in. En sådan behövs överallt, och det är en för varje bibliotek som gäller! Pass, foto, 15 rubel, ifylld blankett och efter några minuter fick vi våra vackra inplastade biljetter. Det här var nästan lika jobbigt som att gå och simma. Det hade inte förvånat mig det minsta om det även här hade krävts läkarintyg på att du inte har någon skrämmande sjukdom, i detta fallet kanske något i stil med handsvett. I garderoben hängde vi av oss jackor och väskor. Vid ingången stoppades vi och fick en lapp, som jag fortfarande inte vet vad den skulle vara bra för, och så kom vi äntligen in.

Att döma av katalogen hade de mängder av böcker på svenska liggande någonstans i källaren och Sasja inledde den långa låningsprocessen. Han fyllde i en ny blankett. Biljettnummer, efternamn, boknummer, nåt annat nummer, författare, titel, land, utgivelseår, språk, datum och underskrift. Och så alltihop en gång till under ”riv här”-linjen.

Vid disken sa bibliotekarien åt honom att skriva om det med bläck. Det gjorde han. Bibliotekarien tog då emot lappen och sa åt Sasja att boken kunde hämtas om en timme eller två på tredje våningen och sedan fick han sitta och läsa hur länge han ville, tills biblioteket stängde klockan halv sex. För att hinna läsa en timme måste du alltså för säkerhets skull låna din bok senast halv tre.

För att få ta hem böcker måste man nämligen ha abonnemang, och för att få skaffa abonnemang måste man vara lärare, doktorand, universitetsstudent på sista kursen eller medlem i någon skum förening. Vanliga dödliga får bara sitta i läsesalen och läsa. Observera att man måste gå igenom hela låneproceduren med blanketter och väntetid och allt om man så bara vill titta på omslaget!

Den konstiga lappen vi fått vid ingången lämnade vi vid utgången och Sasja kastade sin sprillans nya läsebiljett i papperskorgen. Fast efter ett par steg mot dörren gick han tillbaka och tog upp biljetten igen. Han hade ju trots allt ödslat 15 rubel och ett passfoto på den.
 
Om du denna artikel till trots vill försöka dig på ett besök på Biblioteket för utländsk literatur i Moskva så kommer här lite information.
Adressen är Nikolojamskaja 1. Dit tar du dig lättast från tunnelbanestation Taganskaja, förbi teatern och rakt fram till torget vid floden Jauzas utlopp i Moskvafloden.
OBS! Glöm för allt i världen inte pass, passfoto och pengar när du går dit!