Nar grisarna tystnar

Ett avgrundsskri fyllt av angest sprider sig genom den heta natten. Jag vaknar i ett ryck samtidigt som ett nytt skri tar vid. Nu annu hogre och annu mer angestladdat. Jag ligger pa ett hart tradgolv och fullkomligt dryper av svett. Minna vanner runt omkring mig ar ocksa vakna och vi tittar lite fragande pa varandra. Men allt ar som det ska.
Klockan ar tre pa natten och fadern i huset har gatt upp for att slakta grisarna. Fem grisar strycker med och skriken avloser varandra i en dryg timma. Det ar bara att vanda pa sig och forsoka somna om. Imorgon ar det brollop och vi maste forsoka sova av oss ruset ifran kvallen innan.

Efter att ha varit i Phnom Penh reste vi vaster ut for att utforska templen kring Siem Riep. En sex timmar lang bussresa med ”Mekong Limonsine Expressbus”. ”Mekong Limonsine Expressbus” ar ett hogst seriost foretag och med sin guide gorde de resan till ett sant noje. Det var svart att halla sig for skratt ner guiden kommenterade de fa och ytterst ointressanta ”sevardheter” som vi passerade.

Vi kom fram pa eftermiddagen/kvallen och efter ett par timmar vid internet (finns nya bilder nu) och lite mat traffade vi tillslut vara harliga vanner ifran Kalmar. Vi tog en ol, updaterade varandra om vad som hant sedan Perhantian och planerade ifor morgondagens utflykt till Ankor Wat.
Ankor Wat ar varldensstorsta religosa byggnadsverk och utgjorde ett centrum for stora delar av sydostasien under 800-talet. Men krig och elande gjorde att det overgavs och en fransk expedition hittade det inte forren i slutet pa 1800-talet, ”the lost city”.

Morgonen efter snackade vi med ett gang moppekillar ifran hotellet som lovade oss en dagsresa runt Ankor Wat for 6$. Det verkade rimligt och snart satt vi pa varsin motorcyckel pavag ut i djungeln. Templen var helt otroliga och det ar svart att forestalla sig ur det var mojligt att smalla upp dessa tempelpalats mitt ute i djungeln. Svart att beskriva men det kandes lite overkligt.

Vi tillbringade tva dagar runt Ankor Wat och fick se en massa tempel. Egentligen hade vi tankt att stanna en natt till men den andra dagen fick vi ett erbjudande vi inte kunde motsta. En av moppeforarna bjod med oss till sin brorsons brollop! Detta innebar en tre timmars lang bussresa oster ut till hans hemprovins, tva natter i hans familjs hydda och en himmla massa skoj!

Fullkomligt tokigt var det. Vi de forsta vasterlaningarna som nagonsin kommit till byn och detta ledde ju saklart till att vi blev totalt utstirrade. Cambodjanerna pekade och skrattade och blev helt till sig. Bara de allra modigaste och nyfiknaste barnen vagade komma nara och somliga flydde i panik (fy Alex, inte skramma sma barn). Tokigt helt enkelt. Men alla var valdigt trevliga och verkade tycka det var bada underligt och roligt att vi ville komma till deras lilla by.

Vi blev runt slussade i byn och blev bjudna pa bade kokta och kokade gristarmar och en massa andra Kambojanska specialiteter. Vi togs ute till ett litet tempel och fick se en stor ful avelsko. Tanken var som sagt att vi skulle sova hemma hos var moppekilles familj. Ett stort trahus(hydda?) uppstalld pa hoga stolpar och med bade grisar, kycklingar och kossor under. Fadern i huset var namligen slaktare och varje natt klockan tre var det dags for nya mardromsskri. Familjen bestod av Thon (moppekillen) hans mor, far, bror och nio ariga brorson. Huset blev fullt nar vi kom pa besok men tragolvet dog bra at oss.
Thons brorson var forresten varlden charmigaste unge pa omkring fyra ar. Han alskade att leka med oss och an visade sig dessutom vara en riktig stjarna pa kareoke.
Under eftermiddagen skjutsade Thon in till en liten marknad och jag fick kopt mig en stilig skjorta som jag kunde ha under brollopet.

Kvallen borjade med en sansad grillmaltid men urartade snart till en galen kareokefest med ol och lillgrabben som forstesangare. Thon manade helatiden pa oss att dricka mer och mer ol. Han papekade hela tiden att i Kambojda sa dricker man upp hela glaset ol i ett svep, ”the Cambodian style”. ”the Cambodian style” kallade han forresten allt for som han ville att vi skulle gora.
Sa efter ett helt gang ol pa rekordkort tid och efter nagra snabba danstips sa begav vi oss ivag mot brollopsfirandet. Sjalva huvudfesten var dagen efter, detta var bara uppvarmingen. Men vilken javla uppvarmning!
Nar vi kom fram till brollopsfesten satt alla, ett hundratal personer, i en ring och vantade pa oss. Vi satte igang och tokdansade, givetvis ”the Cambodian style”. Ganska snart fick vi klart for oss att det var vi som var kvallensunderhallning men alla var glada och vi hade super kul. Ganska snart tryckte nagon en mick i vara hander och borjade sjunga eller kanske snarare vrala ut alla mojliga latar vi kom pa. Helt sjukt. Men denna explosiva start pa kvallen ledde till att vi alla ganska snart blev trotta och redan klockan tio pa kvallen begav vi oss tillbaka till huset. Trotta men glada. Vilken kvall!
Men det blev inte mycket som den natten. Svettigt, riktigt hartgolv, hundskall och slakt mitt i natten. Vi vaktes klockan sju pa morgonen, forvanandsvardt pigga och redo att delta i brollopscermonin.
Alla gaster (ett hundratal) samlades utanfor ett hus och blev tilldelade varsinna fat med frukter och andra godsaker. Sedan gick vi tillsammans i ett langt tag ackompanierade av nagra gong-gangar mot brudgummens hus. Dar fick vi sitta ner. En tant dansade omkring och samlade ihop frukter ifran de olika faten och gav till brudparet och deras familjer. Sedan blev det en massa snack och skamt pa Kambodjanska. Tillslut fick vi alla kalasa pa de resterande frukterna.
Efter var Kambodjanska frukost var det dags for annu fler cermonier. Enligt Kambodjanska traditioner skulle brudparet klippas och parfymeras. Detta utfordes av foraldrarna i vardera familj, ett par budistiska nunnor och sjalvklart vasterlaningarna. Det kandes hel tokigt men valdigt roligt att ga fram och fejkklippa lite i luften och spruta parfym pa brudparet.

Senare pa kvallen drog sjalva festligheterna igan. Mycket ol, risvin och dans. Alla ville skala och propsade pa att vi skulle dansa, precis som kvallen innan. Alla barn ville leka och vi for runt och bara omkring och kastade omkring massor av sma och helt otroligt charmiga sma ungar hela kvallen.

Tidigt pa morgonen efter, svangde en gamal bil upp ute pa garden och det var dags att saga farval till alla vara nyvunna Kambodjanska kompisar och aka vidare till Phnom Penh. Efter ett par timmar och en hel dras hel galna omkorningar i en fullproppad person bil (6 pers) kom vi tillslut fram.
Vi pustade ut ett par timmar pa hotellet och begav oss sedan ut for att se ”the killing fields” och S-21. Tva tragiska spar efter den grymma regim som styrde i Kambodja under ett par ar pa sjuttiotalet. S-21 var ett fangelse och tortyr lager for Kambodjaner som pa nagot satt motsatte sig eller betraktades som farliga for Angor, Kambodjas nya styre. S-21 vittnade om helt sjuka overgrepp och det var verkligen gripande att vandra omkring i cellerna och se, ta och kanna pa sangar och kedjor. Helt sjukt att allt detta hande for knappa trettio ar sedan och med dodssiffror som motsvarar en tredjedel av Kambodjas davarande befolking har knappast nagon Kambodjan lamnats oberord.

Redan dagen efter vi kommit till Phnom Penh var det dags att aka vidare in i Vietnamn. Efter en skumpig bussresa pa omkring atta timmar kom vi tillslut fram till Saigon. Vi hittade ett billigt boende och sag oss omkring i stan.
Morgonen efter hoppade vi pa en guidad tur ut till cu chi tunnlarna. Ett enormt tunnelsystem som anvandes av Viet Cong under vietnamnkriget. De stracker sig over 70 km och bestar av tre plan. Var guide tog oss runt en slinga och de som var smala nog fick krypa ner i de ytterst tranga oppningarna. Det fanns aven en tunnel dar oppningen blivit anpassad for turister och som var upplyst med elektriska lampor dar man fick krypa igenom. Det var trangt och varmt och det ar svart att tanka sig hur de stod ut med att leva under jorden i flera manader i streck.
Guiden demonstrerade hur man tog till vara pa rester fran de amerikanska bomerna for att bygga fallor och konstruera minor och vi fick smaka pa nagra rotter som utgjorde basfodan for gerilla soldaterna.
Nar den guidadeturen var klar och vi fick lite tid for att dricka vatten och pusta ut sa sprang jag och John tillbaka till den forsta tunneln. Forst var tanken att vi bara skulle ta lite fler kort men snart blev vi sugna pa lite mer aventyr.
Det fanns tva oppningar i marken inte allt for langt ifran varandra och varan tanke var att forsoka ta oss emellan de tva oppningarna. Dessa tunnlarna var trangre och helt kolsvarta men det har var spannande. Utan ficklampa borjade vi treva oss fram och snart var det totalt becksvart omkring oss och man kande bara den torra jorden pa vilken vi krop fram. Vi kom fram till en korsning och valde den mest troliga alternativet. Fortsatte langre och langre in och snart kom fler korsningar men vi kunde inte se nagot ljus ifran den andra oppningen. Tillslut fick vi ge upp med radsla for att inte komma ihag vilken vag vi kom och pa sa satt forvilla oss nere i de enorma tunnelsystemen. Svettiga och jordiga kom vi alltsa tillslut upp ur tunnlarna och pustade ut. Vi begav oss tillbaka till bussen och mottes av en vantande buss och upprord guide som tydligen sprungit omkring och letat som en galning. Opps!
Vi akte in till stan och besokte krigsmuseet. Massor med fotografier ifran kriget och gammal krigsutrustning.
Pakvallen blev det en liten (vi var valdigt trotta) avskedsfest med vara svenska vanner ifran kalmar. Vi har haft det super tillsammans och det kanndes lite trist att skiljas at, men jag tror sakert att vi kommer stota pa varandra senare, fast hemma i Sverige.
Tidigt pa morgonen eller kanske snarare mitt i natten (04:00) studsade jag och John upp ur vara sangar och begav oss ut till flygplatsen.
Darifran flog vi upp till Danang (mitten av Vietnamn) och tog sedan en taxi in till Hoi An. I Hoi An sokte vi upp mina foraldrar som installerat sig pa ett hotell nere vid floden.
Det var stort kul att se mamma och pappa. Vi at frukost tillsammans och sedan var jag och John tvugna att ta en liten tupplur. En liten tupplur som visade sig bli sex sju timmar! Vi var ra trotta och har egentligen inte sovit mer an tre-fyra timmar per natt anda sedan vi l Siem riep och Ankor wat! Sa tuppluren behovdes.
Nu pa eftermiddagen har vi blivit bjudna pa god Svensk mat och vandrat omkring och kollat laget har i Hoi An.
Vadret verkar vara mycket svalare har uppe och annu svalare vader vantar uppe i norra Vietnamn. Vi stannar nog ett par dagar har i Hoi an, glassar pa stranden och tar det lugnt, innan vi tar oss vidare norr ut. Det ska bli superskont att ta det lite lugnt och koppla av lite efter flera dagar av ganska hektiskt resande.