Nu har det gatt fem dagar och jag har borjat acklimatiserat mig till hettan och fukten en aning. KK var val inget att hurra och springa gladjevarv for, en typisk asiatisk stad helt enkelt. Det fanns inte sa mycket att gora, sa medan jag vantade pa att Emil skulle komma underholl jag mig pa egen hand genom att aka ut till oarna i Tunku Abdul Rahman National Park. Fosta dagen akte jag till Pulau Sapi som var en liten snorklingsvanlig o. Traffade ett trevligt brittiskt par och en hollandsk kille som jag hangde med. Vi snorklade bland de fargglada fiskarna och bara njot av vit sand och kristallklart vatten.
Dag tva var jag pa egen hand igen, da mina nyfunna bekanta drog vidare. Akte da ut till Pulau Manukan som ar en storre och mer exploaterad o. Tog det bara lugnt med min bok pa stranden. Rorde mih knappt ur flacken. Innan skyfallet kom. Ena sekunden ar det sol, sedan tornar molnen upp sig och skyfallet ar over en. Regn som forsar ner, gor en totalt genomblot.
Naval. Denna dag var ju aven nyarsafton och da jag vaknade pa morgonen var jag ensam och tankte att ”ah vad tusan, jag kan lika garna sova bort nyar och vara pigg da Emil kommer”, men som vanligt sa blev det ju inte sa. Pa eftermiddagen fick jag sallskap av Peter fran Scheiz i mitt doorm och vi gick tillsammans ut och drack ol och at. I bordet bredvid satte det sig sedan en kille som aven efter en bra stund fortfarande satt sjalv. Da fragade jag ”Do you want company?” Sjalvklart ville han ha sallskap av oss! 🙂 Det visade sig vara en jattetrevlig kanadensisk kille vid namn Grant som har rest massor och hade manga bra tips att komma med. Nyar i KK var val ingen hojdare i sig, men med gott sallskap blir allt roligt! En stamningshojare var de blinkande shotglasen, fantastisk uppfinning, verkligen. Natten agnades at langa konversationer med folk och jag fick aven en halvtimmes forelasning av en full brittisk dykinstruktor om varfor jag skulle vara perfeeeekt for att bli dykinstruktor jag med. Sa nu ar jag overtalad, haha – ska ta dykcert vid Semporna om det gar som det ska. Gick saklart och lade mig kl 07 och Emil fick ratt i att jag skulle ligga och sova da han kom dagen efter vid 11-tiden.
Nu har vi tagit oss till Kinabalu National Park och ska forsoka bestiga det 4095m hoga Mt Kinabalu i dagarna tva. Har forstatt att det ar en riktig utmaning och att det kan vara jobbigt med andningen da man kommer sa hogt upp. Men jag hatar ju att forlora och ge upp, sa jag ska fan ta mig anda till toppen! Idag har vi forberett kroppen for vad komma skall genom att vandra en 3km vandring i djungelliknande forhallanden. Det ar som att vandra i ett gigantiskt tropiskt vaxthus – varmt, fuktigt och tyst. Men samtigigt sa fantastiskt manga olika ljud av faglar och syrsor om man star still och lyssnar.
Det ar sa grymt att vara pa resande fot igen, jag kanner mig sa fri och lycklig! 🙂
Heja heja! Detta grejar ni! 🙂