Efter den regniga inledningen i Costa Rica fick vi verkligen en ordentlig soldos pa vastkusten. I motsats till den grona, lummiga karibiska kusten var vastkusten het, torr och dammig. Vi hade tankt beta av fler stallen langs vastkusten, men ville inte spendera alltfor stor del av var tid i bara Costa Rica, sa vi akte hela vagen upp till den lilla lilla byn Montezuma till att borja med. Det var verkligen pyttelitet och backpackervanligt. Det var mest den langstrackta stranden som gallde. En dag akte vi ut till Isla Tortuga for att snorkla (ratt usel snorkling om jag ska vara arlig…). Vi traffade ocksa ett skont hopplock av manniskor pa vart Cuba-inspirerade hostel och vi festade till det ordentligt en av kvallarna. En tappade sin rumsnyckel och maste bryta sig in i sitt eget rum, en blev bestulen pa sina shorts under det nattliga doppet, en somnade i en bat pa stranden och den knasige agaren till hostellet jagade runt pa oss med knuten nave kl 04 pa morgonen for att vi skulle vara tysta. Jag och Kristiina uppforde oss exemplariskt forstas!
Efter Montezuma akte vi den korta biten till Santa Teresa som ocksa ar litet, men spas vaxa med tiden da det redan borjar bli valdigt populart. Har handlade allt om surfing. Sa gott som alla vandrade omkring med en brada under armen och diskuterade dagens vagor da solen gatt ned. Jag var supertaggad att fa surfa tva pass per dag – trodde jag iallafall…forst brande jag ansiktet ordentligt efter tva timmars ihardigt surfande (ja, jag hade solkram…) vilket gjorde att jag maste vila i skuggan dagen efter. Som extra krydda pa det rakade jag ut for nagot influensaliknande och lag i mitt halvdunkla dorm och svettades omsom skakade under en natt och foljande dag. Da det ocksa var stekhett utanfor kan jag lova att det inte var varldens skonaste kansla och helst hade jag varit hemma hos mamma och pappa! Som tur var hade jag Kristiina som agerade sjukskoterska at mig under tiden. Nu roar jag mig med att hosta ut lungorna lite mysigt sadar.
Vi har iallafall lyckats ta oss upp till den lilla bergsstaden Monteverde nu och imorgon ska vi zip-lina oss igenom regnskogen som Tarzan/Jane eller Stalmannen/kvinnan, vad man nu foredrar. Vi har saklart bokat in oss pa den mest extrema man kan gora for att uppfylla adrenalinbehovet for ett tag framover.
Rapporterna fran den pagaende Monday Bar-kryssen har borjat droppa in pa min telefon och suget efter att fa dansa loss i 40 timmar pa en bat ar stort! Hoppas alla ni som ar dar dansar lite at mig ocksa!
Man blir lätt andfådd när man läser allt du hinner med 😉 Hoppas flunsan givit med sig så att du orkar hålla fast i linorna!