Var forsta planerade anhalt i Nicaragua var Isla de Ometepe, en vulkano mitt i landets storsta sjo. Men da Kristiina blivit sjuk bestamde vi oss for att aka till surforten San Juan Del Sur pa vastkusten istallet for att lata henne vila. Pa detta satt fick jag surfa igen – lycka! Det var aven St Patricks day da vi var har och alla plockade fram irlandaren i sig och festade som bara irlandare kan. Vi hade traffat ett grymt roligt gang pa vart hostel som vi tranade skrattmusklerna med – jag hade ont i kakarna for att mungiporna standigt pekade uppat. Klockan 08 da solen gatt upp och folk borjade sin dag betydde att vi stapplade i sang for att sova.
Da vi insag att tiden flugit ivag satte vi fart mot Granada, en kolonialstad med vackra, fargglada byggnader och en gladje att strosa runt i och bara insupa atmosfaren. Satta sig pa ett cafè for en café con leche och titta pa folk. Det blev dock olidligt hett att inte befinna sig vid havet och efter att ha spenderat endast en dag i Granada akte vi vidare mot Nicaraguas huvudstad Managua. Malet med detta var att sa fort som mojligt hoppa pa en flight till Corn Islands utanfor den karibiska kusten. Som tur var fick vi plats redan nasta morgon, da Managua inte var en plats vi ville spendera nagon extra tid i. Fruktansvart hett och den lilla tiden vi promenerade runt utanfor vart lilla familjeagda hostel (med stalgrindar och hanglas) kande vi oss aningen otrygga eftersom man rads till att ta en taxi i stort sett vart man an ska i staden.
Allt gick dock bra och tidigt foljande morgon kunde vi hoppa pa ett litet propellerplan med plats for ca. 14 personer (vi satt precis bakom piloten och kunde se allt han gjorde)som pa dryga timmen tog oss till Big Corn.
Vi ville anda ut till Little Corn, den minsta av de tva oarna, da vi hort att den skulle vara riktigt harligt laid back. Vi blev inte besvikna. Little Corn ar en an sa lange oforstord karibisk parla dar det inte finns nagra motordrivna fordon, knappt nagon telefonmottagning och el och vatten som kommer och gar lite nu och da. Sjalva on ar pytteliten, kantad av vita strander, klarblatt vatten och vajande palmer. Det bor ca. 600 personer dar vilka ar av British West Indian ursprung och ar darmed engelsktalande i storre utstrackning an pa Nicaraguas fastland. Tempot ar langsamt – mañana, mañana ar verkligen mottot. Det ar liksom omojligt att stressa hur man an forsoker. Alla verkar kanna alla och det vilar en vanlig stamning over on.
Vi hittade snabbt till Dive Little Corn, en av ons tva dive shops, da Kristiina ville gora Open Water-kursen och jag bara ville ner under ytan igen. Vi kande av de goda vibbarna direkt och gillade alla divemasters som jobbade dar. En vecka fylld av spannande dykning vantade! Tva dyk som var extra speciella for mig var…
1. Mitt forsta nattdyk.
Detta betydde att vi efter solnedgangen akte ut med bat till ett av reven for att utrustas med ficklampor och darefter sjunka ner under ytan i totalt morker. I borkan var det lite laskigt, da det enda man sag var ljuskaglorna – men efter ett tag insag jag hur haftigt det var och vi sag de stora humrarnas ogon glimma i morkret och nattfiskar som undrade vad vi sysslade med. Korallerna verkade ocksa fa mer farg. Vi avslutade dyket med att satta oss i en ring pa botten och vanda ficklamporna mot magen sa att det blev totalt morkt. Da ogonen vant sig vid morkret simmade var divemaster Jeff runt oss och rorde upp ”flourescents” – det sag ut som om han trollade fram en massa glitter som singlade ner runt om oss – sa haftigt!
2. Blowing Rock.
Jag blev tillfragad om jag ville ha den sista platsen till Blowing Rock – vilket ar en 40 minuters skumpig batresa rakt ut pa havet till en klippformation som sticker upp mitt i ingenstans. Det ar for langt for fiskebatarna att aka hit vilket betyder att fiskar och aven hajar ar stort. Jag kunde givetvis inte tacka nej till detta och fick uppleva tva helt absolut fantastiska dyk har ute. Wow-kanslan var total och det var svart att veta var jag skulle fasta blicken i detta fantasilandskap under ytan. Fargglada koraller, otroligt manga olika fiskstim med allt fran barracudas till -for mig- namnlosa smafiskar i massor. Vi sag aven Reef Sharks och Nurse Sharks simma forbi vilket alltid ar lika haftigt.
Nackdelarna? Aven fast dykningen pa Little Corn ar relativt billig sa graver det ett djupt hal i reskassan. Sjosjukan forstorde aven en del av det roliga for mig da jag hangde over relingen sa fort vi stannade baten och da vi hade var ”surface time” mellan de olika dyken. MEN – detta ar sadant man glommer efter ett tag, de goda minnena aterstar for evigt.
Vi har alltsa haft en gudomligt bra vecka pa Little Corn. Manga harliga manniskor har aterigen passerat vara liv och sa hittade vi varldens basta fish tacos! Jag onskar att denna lilla o far slippa exploateras och far behalla den lite kantiga charmen som den nu har. Samtidigt som jag rekommenderar alla att aka dit vill jag samtidigt halla tyst – just for att behalla on som den ar nu.
Nu befinner vi oss i Matagalpa – en bergs- och kafferegion inat landet. Pasken ar pa intag och vi hoppas att vi inte fastnar i nagon gudsforgaten hala da vi planerar att aka over till Honduras i overmorgon. Vi har overtraffat oss sjalva i usel planering har kan man saga!
At ett paskagg for mig ocksa dar hemma!
Over and out.
Vad härligt du har det förutom sjösjukan då förståss =)
Snön börjar äntligen ge sig här så det känns verkligen som en annan värld bokstavligen när man läser om dina äventyr 🙂
Amen nu blev jag ju jatte sugen pa sydamerika oxa 🙂 nar ska man hinna med deeet da? Nattdyk e sjukt haftiga ha gjort tva nu o dom va magiska. Men du har ratt pengarna flyyyger ivag, dykning ar inte det basta for resekassan!~ Glad pask!