Hej då Flogsta

Jaha, då var det dags att lämna kära gamla Flogsta. Vart tog de senaste tre åren vägen? Folk brukar oftast inte stanna här så länge som jag gjort, men jag är ett riktigt flogstafan måste jag medge. Om man bara kan ha överseende med att köksdörrar, skåpluckor och handtag till kylskåpet saknas, att diskbänken är lös, att berget av odiskad disk bara växer fast ”alla diskar” och att det ramlar omkring fulla studenter dygnet runt, alla dagar i veckan så är det en härlig plats att bo på.

Alla dessa små petitesser har uppvägts av alla underbara människor som kommit och gått och gemenskapen vi haft. De flesta kommer jag minnas med ett leende, en del med ett mindre leende kanske. Jag råkade ha turen att bo i en grym korridor. Vi kunde ordna de bästa korridorsfesterna med polisbesök och ha de bästa kaffestunderna i köket med en ständigt skrattande glassgubbe vid namn Franz och ett GB-parasoll i taket. Sen får man ju inte glömma den fina egentillverkade snoppklockan (ja Hannah, den var jättefin) som förgyllde tillvaron ytterligare.

Det är lite sorgligt att lämna det här livet bakom sig. Men någon gång måste man ju sluta låtsas att man fortfarande är student. Nu ska jag bara skjuta den hårda verkligheten framför mig ett tag till då jag drar ett varv runt jorden.

Så nu säger jag hej då till Floggan, Uppsala och alla som känner sig träffade av att vara någon som kommer att saknas. Jag hoppas vi ses igen.