Tillbaka fran de doda

Idag har jag med nod o nappe lyckats asa mig ur sangen. Har nu fatt uppleva en harlig afrikans magsjuka. Jisses som jag har krakt, har nog krakt bort 5 kg, tja det kanns sa i alla fall. Idag ar jag pa benen igen men jag kanner mig som en urvriden disktrasa ungefar. Har borjat jobba nu vilket ar mycket omtumlande. Det ar bade kul att fa tillbringa min tid med de helt fantastiskt underbart sota sma ungarna men det gor sa ont samtidigt. Jag onskar jag kunde ge dem allt och gora deras liv mycket lattare. Barnen jag jobbar med ar fran 2 manader upp till 5 ar, tror jag skrev upp till 2 ar i nat annat inlagg men det var fel. 3,4,5 aringarna ar de livligaste ungar jag nagonsin har stott pa. Och de sma bebbarna ar saaaa sjukt sota… Dar finns 2 pojkar med Autism, 1 flicka med Autism och en liten gosse med CP-skada… Gissa vilken horna ni hitta Marita i? =) Min absoluta favorit (jag vet, man far inte ha favoriter) heter Bhaphiwe, han ar 3 ar och har en CP skada. Han ar sa sjukt sot att det gor ont att titta pa honom. Kvinnorna som jobbar dar forstar nog inte riktigt vad handikapp ar utan de behandlar honom som luft bara. Han bara sitter i en horna och ar lat, han vill inte lara sig ga, sager de. Hmmm, det bubblar av ilska i mig. Sa all min tid jag har over agnar jag at honom. I sondags kande han igen mig och vande sig om efter mig rost. Nu kryper han mot mig och stracker upp armarna och vill att jag ska pussa pa honom. Han vet var lilla rutin nu. Jag gar till puss attack mot hans ena kind och han skrattar sa han knappt kan andas. Sen vander han andra kinden till sa jag kan ha puss attack pa den med. Aaaahhh lille ungen… Jag skulle kunna packa ner honom i vaskan och ta med honom hem. Pojken med Autism ar nagot av det charmigaste jag har sett. Han ser sa blyg ut nar han tittar pa en och ler med halva munnen. Flickan med autism blir sa glad nar man agnar tid at henne. Tog upp henne i min famn och kittlade henne. Sa fort jag slutade tog hon mina hander och ville att jag skulle fortsatta mer, Me Me Me… Det marks sa tydligt pa dessa barnen att de inte ar vana vid kontakt och uppmarksamhet. Har man lite mer behov an de andra barnen och inte gor sig hord blir man lamnad i en horna. Jag kan inte saga att jag inte alls forstar kvinnorna som jobbar dar. Jag tycker verkligen inte att det ar ratt, men GUUUUD vilket jobb det har. Mina 3 dagar dar ar verkligen de mest hogljudda, stressigaste, frustrerande dagarna jag har haft… LOTTA>> Jag ska forsoka att aldrig mer klaga over att det ar stressigt pa Kortis… =)

I sondags fick jag den STORA ARAN(!!!!!!) att traffa grundaren till Baphumelele Childrens Home. Mama Rosie, Vilken kvinna. Det finns inga ord. Jag har mott sa enormt beundrandsvarda manniskor pa denna resan och Mama Rosie ar en av dem. Hon kommer fran Kakstaden Kailischa(Har ingen aning om det stavas sa, men sa later det i alla fall). Baphumelele ligger mitt inne i en av Syd Afrikas storsta kakstader. Mama Rosie tog for 6 ar sen in 4 gatubarn, gav dem klader, mat och ett tak att sova under. Idag ar hon ansvarig for 185 hemlosa och foraldralosa barn. Igar fick jag folja med henne till sjukhuset hon haller pa att starta upp. Ett sjukhus for TBC och HIV positiva. Hon erbjod mig och Holly att fa volontara dar. Vet dock inte om jag klarar av det. Mitt hjarta svider tillrackligt som det ar. Jag forsokte forbereda mig sjalv jattemycket och jag var verkligen helt klar over att det skulle bli kanslosamt. Men… Nar sota lilla Nenana kryper upp i min famn och ar ledsen kan jag inte lata bli att bli arg och besviken pa hur orattvist det ar. Hon ar sa fin, sa sot, sa liten och sa oskuldsfull. Dar sitter hon pa ett barnhem, i min famn, utan nagra foraldrar och HIV positiv.

Usch nej… Sitter pa Internet Cafe just nu och folket lar val undra hur det star till med mig och jag borjar grata har… =)

Far val ta och knalla ”hemat” nu. Jag har traffat 3 helt underbara toser. De ar verkligen kloka smarta och goa de dar… For de gillar Grey’s Anatomy lika mycket som jag gor… Igar hyrde vi typ 10 avsnitt, eller de hyrde dem at mig for jag var sjuker. Idag har vi hyrt 10 till… =) Hehehehehehe…. Dock ar det roligare att se dem tillsammans med dig Sandra, min goa gumma…

Ha det sa bra alla ni dar hemma…