Detta ar Storjaveln som inleder denna dag bok. Vi har just avslutat en enkel maltid pa vart hotell har i centrum av Nairobi Kenya. Lite storre an Norrby Stora Harrie men men. Vi har under en dag fardats fran Jinja Uganda pa vagar som ej i ord kan beskrivas. De gamla Osttyska vagarna framstar som Autobahn i jamnforelse.
Vara halsmandlar har bytat plats med njurarna men annars ar det sa bra sa bra.Allt ar ju bra efter ett par ol sa….
I morgon sa bar det hemmat Linda. Hem till dig med din mage och framforallt till nasta aventyr. Att bli Morfar o Mormor o Mostrar!!!!
Se ya!!!Alla andra. Nu lamnar jag over tangentbordet till Mita!!
Inte sa mycket mer att tillagga. Vi har haft 2 underbara veckor med en himla massa spannande aventyr och upplevelser. Var en aning nervos innan allt kom igang. Tank om Frank tar alla pengar och rymmer?! Men icke da… Vi har varit sa val omhandertagna som man bara kan vara och jag tror att jag talar for oss alla nar jag sager att detta ar minnen for livet.
Nar vi stod i mitten av en stor samling med barn och delade ut pennor och block, hur deras ogon lyste och hur tacksamma for det lilla de ar. Underbar kansla… Eller nar vi sitter i bilen ca 3 meter ifran en stor statlig lejonhane. Nar vi hade flodhastarna precis utanfor taltduken, hur vi horde dem andas och at av graset precis intill oss… Ska tillaggas att dessa bjassar ar Afrikas farligaste djur. Lilla mammsen var inte kaxig vill jag lova.
Minnesvarda citat fran resan…
Mamma star pa terassen, ”SKETARADD” for flodhasten, haller sig i byxlinningen och skriker. -Jag ar redo!! varpa pappa svarar. -Vad fan ska du gora? Dra ner byxorna eller?!
Frank berattar stolt om alla underbara fagelarter de har i Afrika. En fin pippi fagel flaxar forbi och pappa sager. -We have a similar to that one in Sweden. We call it ”Toffsvipa”
Jag, pappa, Frank och George star lugnt och fint vid vattnet och fiskar nar Frank sager att han ser en orm under stenen precis intill oss. Pappa: -Marita, ta allt du ager och har sa gar vi HIM!!!Jag vill hem till Norrby nu!
Tja.. Som de flesta vet sa lyckas vi ju gora bort oss vart vi an kommer… Denna resan tog nog mamma priset.. (SOM VANLIGT) En av morgnarna da vi var lite stressade och hade bratom ivag. Packa, ata, kissa, rakna alla honsen och ha koll pa allt. Mamma lullar ivag och knallar in i stugan som hon o pappa bodde i. Klyddar med nycklen och kommer efter manga om o men in. Bojer sig ner for att packa det sista i vaskorna da hon upptacker att det inte ar hennes vaskor. Vander sig sakta om och hittar tva nakna manniskor i sangen… Knallrod i huvudet kommer mamma springade och skriker, -Kan vi aka harifran nu?! Mamma fattade nog inte riktigt det roliga men vi andra hade vansinningt roligt!!!
Mmmm… Ja… Som sagt!!! Underbara 2 veckor!!
Vi ses snart alla dar hemma. Puss o kram fran familjen galenpanna!!!
P.s. Linda, du har fatt en bror. Mamma o pappa har adopterat frank! 🙂 Han kallar dem redan for mamma o pappa och sager Puss puss varje kvall…
Som sagt: Vem har påstått att Afrikanerna ska ha det lätt. Jag förmodar att större delen av östra Afrika kan pusta ut ett tag. Får känslan av att familjen i fråga kommer att utsätta Afrikanerna för flera prövningar i framtiden.
Sandvargarna gratulerar till en väl genomförd safari.