Bad, slappande och babi guling.

Färjan över till Bali tog ungefär en timme, hade det varit Visingsöfärjan hade det tagit ungefär samma tid som Gränna-Visingsö… Halvvägs ut la sig båten på tvären och gled med vindens hjälp, konstigt men fram kom vi. I land letade vi efter transport till Pemuteran (nordvästra Bali) men enligt dem vi pratade med så hade de allmänna transporterna slutat gå åt det hållet, så enda alternativet var att fixa privat transport. Förmodligen blev vi ”blåsta” och betalade överpris men det kändes rätt skönt med en AC i bilen samt att transporteras direkt till bungalowen. Det visade sig att boendet var fantastiskt fint och överallt var det utsmyckat med blommor, kändes lyxigt. Stranden var jättefin och långsträckt, svart lavasand och även möjlighet att snorkla direkt från beachen. Maten var helt ok och framförallt var det vackert upplagt på bananblad och utsmyckat så det såg väldigt aptitligt ut. Passade även på att ta en balinesisk massage, en timme för dryga 50-lappen, skönt som attan. Tessan körde en fotvård istället.

Andra dagen bokade jag en snorkeltur till en ö som heter Pulau Menjangan men kallas även för hjortön då det finns en population med hjortar där. Såg några som inte verkade alltför skygga. Det fanns även grottor med fladdermöss. Snorklingen var helt ok men gick inte att jämföra med Perhentian i Malaysia. Var även uppe på ön en sväng där det fanns ett par hinduiska tempel. Avslutningen på snorklingen blev helt perfekt då jag såg Tessans favoritfisk Muräna på nära håll. Tessan hängde på stranden denna dagen. Mycket mer hände egentligen inte utan vi njöt mest av att bara slappa efter de ganska hektiska och händelserika första veckorna på Java. Sista kvällen fick vi möjlighet att testa på en balinesisk specialitet ”babi guling”, helstekt gris. Det var mumma!

Efter dessa fyra dygn har vi förflyttat oss till Lovina på norra Bali. Där var stranden inte lika fin, bara slappande, åt gott. Blev strul med hotellbokningen så vi fick bo på två olika hotell, fast de låg nära varandra så det var inget större problem. Efter detta stopp drog vi oss söderöver rätt över ön som är höglänt så det var en brant serpentinväg första milen. Tanken var att vi skulle stoppa till vid Git-Git vattenfallet, men vår chaffis var ingen fena på engelska så det drog vi förbi av bara farten… Vi stannade till på krönet och matade DFG (djurgårdens fina grabbar) dvs apor. En diskussion med chaffisen så vi inte skulle missa mer stopp vi tänkt oss på vägen gjorde susen. Nästa anhalt var risfälten i Jatiluwih, fantastiska vyer med terassodlingar. Dessa anses så bevaransvärda att UNESCO satt dem på sin lista. På vägen därifrån stannade vi till vid en liten ”farm” som hade två stycken palm civits, det mytomspunna mårdliknande djuret som käkar kaffebönor. Deras bajskorvar plockas sen på bönorna som rostas och mortlas och utgör väldens dyraste kaffe. Vi fick prova olika varma drycker, bl.a. kakao, ginsengkaffe, ingefärakaffe, mangostente och saffranste. Resans andra kopi lewak var dock inte gratis utan kostade ca: 40:- koppen. Smakade utsökt även denna gång! De odlade även kryddor som de sålde, vanilj, citrongräs, kanel, kryddnejlikor, ginseng, ingefära m.m. Vi nöjde oss med att köpa ett litet paket kopi lewak, 100 gram för 400 000 rp som motsvarar ungefär 300 kronor. Killen som körde oss hade aldrig varit utanför de stora vägarna så han fick sig en turistsväng även han på sin första resa med bules. Målet för dagen är Ubud som ligger inne i landet. Staden är mest känd för sin konstnärliga profil med massvis med gallerior med konst och hantverk. Där är vi nu men har inte hunnit springa runt på stan p.g.a. sen ankomst och ett rejält regn.