Uppfor Fansipan,3143m, Vietnams hogsta berg!

Har precis kommit hem fran den nog coolaste touren i mitt liv.
Akte i torsdagskvall natt-tag till Lao Cai, natt-tag var for ovrigt SKITSKONT att sova pa.. Helhaftigt 😛 Hehe. Jaja i alla fall, till Lao Cai kom vi ungefar vid 5-tiden pa fredagmorgonen och blev dar upphamtade av en buss som skulle kora oss upp for en laaaaaaang backe(35km i uppforsbacke!) till den lilla bergsstaden Sapa.
Val framme i Sapa kakade vi frukost och sedan satte vi oss i hotell-lobbyn, pa sofforna, och sov i cirka 1 timme.. Man var ratt sa trott da, och det skulle ta ytterligare 2 timmar tills jeepen som skulle ta oss till Vietnams hogsta pass, dar trekkingen skulle borja!
Pa vagen till passet sa stannade vi vid ett vattenfall som var jattefint och som var Sapas hogsta vattenfall, och Vietnams nast hogsta vattenfall har jag for mig.
Nar vi kom fram till passet efter en lang tur med den otroligt sega och gammalmodiga jeepen sa borjade vandringen mot det lilla lagret pa 2200m hojd dar vi skulle spendera natten.
Vandringen dit var ganska jobbig eftersom det var jattetat dimma sa sikten var otroligt begransad, sen hade det regnat dagen innan och duggade lite latt da ocksa sa det var lerigt som tusan. Men det flot pa och efter cirka 3 timmar var vi framme vid lagret, klockan var da runt 3. Nar vi kom fram kollade vi lite runt i lagret som bestod av 2st talt byggda i bambutra. Forst var det ett litet kokstalt dar de lagade och serverade all mat och sedan var det taltet dar vi sov i.. Lade oss och tog en tupplur innan maten som var den godaste vi atit pa hela resan.. Vietnamesiska varrullar ar bast! 🙂 Mycket godare an svenska iaf.. 😉 Hehe aa sen efter maten gick vi och lade oss och sov, kunde bara sova typ 3 timmar den natten for det var sa JAVLA kallt sa man fros nastan ihjal! 🙁

Dagen efter paborjade vi, klockan halv8, vandringen mot toppen som skulle ta ungefar 5 timmar upp och ytterligare 4 timmar ned. Idag var det nagot klarare sa det var lite roligare att vandra den dagen an den foregaende. Efter en vaaaldigt lang vandring upp och ned for hoga berg och sedan slutspurten upp for huvudberget Fansipan sa nadde vi toppen runt lunchtid.. Helt sjuk kansla var det nar man nadde toppen, nu kunde man stolt saga att vi hade BESTIGIT FANSIPAN och inte bara saga att man SKULLE BESTIGA FANSIPAN! 🙂 hehe helt sjukt skont, dar uppe pa toppen tog vi lite bilder, at lunch och solade lite. Solen var jattestark pa toppen trots att det var relativt molnigt! 🙂 pa vagen ned fragade Bing, en av vara 2 guider, ifall vi ville ta den latta eller den svara vagen ned. Vi tog sjalvklart den svara eftersom vi var fysiskt starka, trodde vi ja. 😛 hehe
Vagen hem bestod de forsta 3 timmarna ENDAST av en jattebrant nedforsbacke av hal lera och stenar och kvistar sa man var tvungen att vara pa hugget hela tiden for att inte halka och sla ihjal sig(var nara ett antal ggr! ;P) sa det var inte sa roligt, trottnade efter typ 30min.. Hehe.
Nar vi val hade kommit ned sa fyllde vi pa vara camelbaks med vatten i en back som fanns dar, och borjade sedan resten av vandringen som var ungefar 1,5timme i 100% uppforsbacke…. Jag vet inte om det var den daliga somnen, den svaga maltiden eller den tunna luften(luften ar tunn pa sa hog hojd) som paverkade oss men krafterna efter vattenstoppet tog HELT SLUT. Vi skakade av trotthet nar vi vandrade pa uppat, vara guider som var vana med detta vandrade pa som vanligt. Efter en tid av klattrande som kandes oandlig fragade jag och Adrian nar vi var framme.. Guiden svarade med lattnad i rosten – det ar bara 1 timme kvar. Kande mig nastan mallos, och ville bara lagga mig ned, grata och bli upphamtad av en helikopter.. Adrian kande likadant. Vi var hela tiden nara pa svimma men visste att ifall vi svimmade sa skulle vi ramla baklanges och antagligen inte ma sa bra efter att ha ramlat nedfor ett berg. Det var dessutom ganska sent och borjade snart morkna, sa vi hade inte tiden pa var sida. Den enda utvagen var att harda ut och bara ga, ga och ga tills vi var framme.
Tror aldrig att jag har haft sa mycket press pa mig under en sa otroligt jobbig situation i hela mitt liv faktiskt, sa stolt och glad vad man.

Kanslan nar vi nadda lagret var helt sjuk, ja till och med sjukare an den nar vi natt toppen. Vi var sa glada och stolta over oss sjalva for att vi genomlidit den stora utmaningen sa starkt. Kan saga att middagen, som var nastan densamma som den foregaende dagens, var annu godare denna dag, och sova var det inga storra problem att gora. Det var varmare i taltet den natten for det var flera backpackers som sov dar ocksa, som ocksa skulle bestiga Fansipan.

Dagen efter det var traningsvarken ENORM och vi hade ”bara” en 4 timmars vandring ned for berget denna dag, vandringen gick ganska enkelt och nar vi var framme i byn Sin Chai tog vi darifran bussen tillbaka till hotellet.. Somnade efter att ha tittat pa langfilmen Click! den kvallen. Skon somn hade man nu i allafall i varmen, ja lite varmare var det iaf for nu var vi i Sapa igen, som lag pa ungefar 1200m hojd. Och varma tacken hade vi ocksa! <3!

Dagen efter var varan sista dag i Sapa, pa kvallen skulle vi ta natt-taget tillbaka till hanoi sa vi tankte spendera dagen genom att bara ta det lugnt, kora lite styrketraning och bara ta det lugnt i ovrigt. Men nej det fick vi inte! Direkt efter frukosten ringde det pa hotelltelefonen och de sa att vi var uppbokade pa en till dags-trek till byn Lao Chai, det var en cirka 8km vanlig promenad, inte alls sa farlig.. Det enda som var jobbigt var att man hade lite traningsvark fortfarande, eller inte sa lite, ratt mycket traninsvark. Promenaden var behaglig tack vare att solen lag pa, och byn Lao Chai var jattefin.. Valdigt gammaldags och var belagen i en dal imellan bergen, fin fint! 🙂

Pa kvallen akte vi ned med buss till Lao Cai dar vi skulle ta taget till Hanoi, efter den 1 timmes langa bussturen kom vi pa att vi GLOMT PASSEN! Sa vi fick be busschaufforen ringa hotellet och be dem skicka ned passen med motorcykel, nagot som kostade oss 100.000VND(40svenska kronor). Ja, efter det var det bara att satta sig pa natt-taget, eller lagga sig ned rattare sagt och bara sova bort hela resan hem till Hanoi. Skont skont 🙂

Nu ar vi i Hanoi och ska vara har tills fredag da vi ror oss vidare in i Laos, med en buss till Vietiane som tar cirka 24 timmar 🙁 hehe men vi ar i allafall i varmen igen! 🙂