Iskalla tider och trekking(samma sak?)

Sitter just nu i staden Santa Theresa som ar sista anhalten innan det langt efterlangtade Machu Picchu. Sen vi skrev sist, da vi befann oss i Nasca, tog vi en buss till nasta stad. Bussresan var 14 timmar nattbuss med destination Cuzco 3300m altitud. Bussresan var helt forskracklig, ingen varme fanns i bussen och vi akte runt i bergen pa sakert 3500m hojd, det var sa kallt att det bildades is pa insidan av fonstrena… Dar satt vi och fick skeda for att overleva natten.

Val framme i Cuzco hittade vi ett hostel som var ratt okej, och spenderade nagra dagar i staden med att inhandla saker infor trekkingen och aklimatisera oss. Maten var hemsk, och har varit det hela resan, sa vi har atit mcdonalds 3 ganger, och i princip gatt pa extremt kaloriunderskott(spec Andreas som har gatt ned 15kilo, haha skamtade bara Mamma).

Fran Cuzco tog vi sedan en buss(peruiansk smuggelbuss-sort of) till Mollepata dar trekkingen mot Machu Picchu skulle borja. Till skillnad fran andra trekkers hade vi inte en guide, och ingen karta for den delen heller. Det enda vi visste var vilken stad trekkingen borjade i och vilket berg vi skulle passera.

Till Mollepata kom vi pa eftermiddagen och borjade vandringen direkt, i vanliga fall aker man dit pa morgonen for att kunna ta sig en bit fran staden, sa vi var lite off redan fran borjan.. Efter en halvtimmes trekking fick vi lift en bit av en forbiakandes lastbil med flak. Nar vi satt pa flaket akte vi forbi flera vattenspridare vilkas vattentryck kanske borde varit lagre, sa vi blev nedsprutade med vatten. Vi och de peruianer pa flaket skrattade sa vi blev annu blotare!

Lastbilen slappte av oss i slutet av bilvagen, dar den riktiga trekkingen borjade, vi var annu inte helt utanfor stadsomradet i Mollepata. Det borjade redan morkna, eftersom vi kommit till staden sa sent, sa vi sokte ganska snabbt upp en liten grasplatt langs stigen dar vi kunde resa taltet. Under natten hande det nagot skitlaskigt, Andreas vaknade av att dragkedjorna till taltet langsamt rorde sig. Han sag ingenting eftersom det var sa morkt sa han skrek med sitt mest basala vikingarop ”OOOOI!!” och horde sedan en rapp tjuvjavel springa fran platsen. Nar han sedan tande lampan i taltet sag han att taltet nastan var helt oppet….. Anna forstod ingenting och somnade ratt snabbt om, Andreas lag vaken hela natten med kniven i hogsta hugg. Jattekul att ligga paranoid i typ 9 timmar i morkret? JA! (Min hjalte! /Anna)

Dagen efter skulle den riktiga vandringen borja, 6 timmar hade vi framfor oss. Andreas har under den korta tiden i Cuzco kommit fram till att han har svart for hog altitud, dalig somn och minimalt matintag. Vi gick cirka 10meter sen var han sa andfadd att vi var tvungen att vila, detta fortsatte under i stort sett hela vandringen.

Forsta dagen gick vi fran 2500 till 3800m dar vi overnattade. Vi hade redan vid detta skede insett att trekking inte riktigt var varan grej… Fuck our lives.

Andra natten sov vi lite battre eftersom det var pa en campingplats = inga inbrottstjuvar, sa vi var i battre form bada tva infor andra dagen. Vi visste daremot att andra dagen skulle bli mycket tuffare eftersom vi denna dag skulle bestiga det sakallade Salkantay Pass pa 4800m, och att vandringen skulle paga i ungefar 9 timmar. Dagen borjade med 3 timmar i princip rakt upp for att klattra 1000m till Salkantay-pass. Detta var extremt jobbigt pga kylan, hojden, och sen bara allmant deprimerande sluttning.

Nar vi natt toppen var det en sjukt skon kansla, eftersom vi visste att resterande del av trekkingen skulle vara nedfor fram till nasta campingplats. Men gud hade berett en liten overaskning till oss pa vagen, han hade massakrerat stigen med regn och 200.000 asnor/hastar sa stigen bestod i princip av 10cm djup lera. Vissa delar av vagen ned forsokte vi darfor ga in i djungeln for att slippa leran, men da gick vi vilse och Anna holl pa att ramla ned for en brant backe(nej, det var ett javla stup /anna). Till slut kom vi dock fram, och kom till arets riffigaste campingplats som egentligen inte var en campingplats, utan en familjs tradgard. Natten var ganska okej forutom att det var ett odjur(En ko sager anna men det var fan ingen ko /andreas) som stod och vralade PRECIS utanfor taltet(anna vaknade sjalvklart inte), och sprang sedan darifran varav hela marken danade. Aven denna natt hade Andreas kniven i hogsta hugg med andra ord, han sov daremot lite battre an forsta natten.

Dagen efter(idag) tog vi lift med en bil till staden Santa Theresa som vi nu befinner oss i. Bilen vi akte i var lika palitlig som en cykel med ett hjul och ena sidan av styret bortkapat. Gaspedalen funkade inte, utan han var tvungen att oppna motorhuven och stalla in hur mycket gas som skulle ges. Alla 3 backspeglar hangde som slappa dasar, motorhuven satt los, dorrarna var man tvungna att lasa for att de inte skulle oppnas i farden. Foraren var ocksa av den skevaste sorten, och fattade inte att man inte kunde starta bilen pa 3an och att man inte skulle ligga i nedforsbacke pa 8000 varv pa ettan. Vi fick darfor typ 231st motorstopp pa vagen och han korde pa fel sida av vagen bland bergen typ 79,8% av tiden(ungefarligt estimerat).

Ikvall ska vi bada i hot springs, vilket ingen av oss gjort forut! Imorgon ska vi antligen upp till Machu Picchu, en trek pa 6 timmar(vi lovade oss sjalva att ALDRIG MER trekka efter 9 timmars-trekkingen, men vad visste vi?).

Hoppas allt dar hemma ar bra, for det ar det fan inte har. Vi blir bara ranade, lurade, ater acklig och dyr mat, och maste hela tiden vandra i ett kallt klimat. Vi ger Peru 2 av 10 pinnar, hoppas nasta land ar battre! Bolivia blir troligtvis nasta destination, vi har hort mycket gott om det.