Nagra tankar…

Alla sager att jag ar sa duktig och modig..
Men jag kanner mig varken modig eller duktig..
Hade nagon annan gjort som jag gor hade jag nog tyckt den personen var modig och jag blir inspirerad och imponerad av manniskor jag moter som te x har varit ute och rest under lang tid eller gjort nagot riktigt haftigt!
Men det jag gor nu kanns inte som en stor grej, ialla fall inte just nu! Det kanns mer som att manga underskattat mig och tror att jag ar fegare och blygare an vad jag egentligen ar..

Allt fungerar faktiskt riktigt bra och det ar just nu skont att var helt ensam och sta pa egna ben! Sjalvklart skulle jag ge mycket for att fa tillbaka tiden i Thailand med Gabbi, men detta ar sa oerhort spannande pa ett annat satt, och det som varit har jag fortfarande med mig!

Det kanns som att jag har allt man kan onska just nu! Jag har en frihet som fa far uppleva. Efter att ha sett all fattigdom i Thailand kanner jag mig annu mer lyckligt lottad. Jag har pengar sa jag klarar mig dessa manader och en trygghet nar jag kommer hem. Jag vet att jag har personer hemma som alskar mig och som jag kanner oerhort stor karlek for, nu nar vi inte ses varje dag sa kanner jag det annu starkare.
Och det ar tack vare alla er, familj och vanner, er karlek och stod som gor att jag vagar gora detta. Jag vet att ni finns kvar nar jag kommer hem och om nagonting skulle handa under resan!

Jag far nu se delar av varlden som manga bara drommer om. Olika delar av ett land, fattigdom och semesterparadis. Aven om det ibland slar mig att det ar sa manga som faktiskt ar ute och reser sa ar det en valdigt liten del av alla pa jorden som har den mojligheten!
Jag har traffat manniskor fran olika delar av varlden som jag aldrig skulle gjort annars. Och att sitta och dricka ol med manniskor som kommer fran 5 olika lander och tre olika varldsdelar, ar ganska haftigt!

Jag ar otroligt tacksam och lycklig och forsoker for varje sekund och minut ta in varje nytt intryck och kansla. Men det ar ibland svart och det finns en oro att jag inte far in allt jag ser och upplever.
For det ar inte latt att ta in alla nya vackra miljoer, alla vackra landskap och intryck. Jag har fatt nypa mig i armen flera ganger under resan for att forsta att jag verkligen ar har.
Gabbi och jag pratade om att man ska leva for dagen och for varje nytt ogonblick. Det ar inte det lattaste men jag forsoker verkligen gora det, Jag forsoker ta en dag i taget och inte tanka alltfor mycket pa det som varit och det som komma skall, utan bara pa det jag upplever just nu! Gardagen bar jag med mig som ett underbart minne och morgondagen som en ny spannande dag jag hoppas lara mig nagot av!

Aven de till synes sma upplevelserna kanns helt fantastiska! Som att sitta ensam i en stor trabat i duggregnet men alla mina agodelar i tva vaskor bredvid mig, pa andra sidan jorden! Det ar underbart men annu en gang slar det mig att jag blir kord av en man i smutsig troja som endast begar pengar vart ett mal mat, och anda forsoker jag pruta ner det. Jag vet ju att innehallet i min vaska skulle ge honom mat i flera veckor, om inte manader!
Eller en sadan liten sak som att klara sig sjalv pa de stora flygplatserna i lander jag aldrig varit i forrut. Det gladjeruset jag hade nar jag var pa resan mellan Thailand och Nya Zeeland ar en av de starkaste hittills. Det var sa spannande och alla var sa otroligt trevliga. Jag gick med ett leende pa lapparna och hasade mig fram i mina flip flops pa flygplatserna.

Ibland onskar jag att jag var mer som Gabbi. Hon har en sadan passion for saker och ting. Kanner hon nagot, kanner hon det otroligt starkt och jag kan nastan kanna mig likgiltig i jamforelse. Eller sa har vi bara olika satt att uttryck oss, vi alla ar vi olika!

Det finns ocksa en oro att missa saker att gora, men jag har insett att det gar inte att gora allt. Det finns varken tid eller pengar och jag ar just nu sa glad over att fa se det jag gor.

Jag forsoker verkligen ta vara pa tiden har och jag ar val medveten om att jag snart ar hemma i vardagen igen.. Forhoppningsvis kan jag leva pa alla upplevelser ett tag!

Det har funnits en viss stress i att jag har velat gora den har resan nu nar jag ar ”ung” och innan jag borjar plugga och flyttar hemifran, men jag har tankt om nu under resan. Det ar aldrig forsent, kanske svarare men aldrig forsent. Se pa Keith 35 ar som varit ute och rest i ett ar. Eller Brasilianaren pa Krabi som maste varit narmare 40.l Senast idag pa bussen pratade jag med en tjej fran London som varit ute i 5 manders och som trots att hon var fardigutbildad tankte borja om pa nytt nar hon kom hem!
Det finns t om flera pensionarspar som backpackar!

Idag har jag varit mer eller mindre helt ensam. Men det otroligt skona ar att hur ensam jag ar sa har jag inte kannt mig ensam en enda gang. Jag tycker bara det ar jatteroligt att fa utforska en ny plats eller stad pa egen hand. Jag har ju traffat flera pa bussen de senaste dagarna som man har umgatts med under resan men alla stannar olika lange pa olika platser sa det blir oftast korta moten. Jag ska ju inte ljuga och saga att jag inte tycker det ar skont att traffa och umgas med nagon mer an bara en konversation har och var. Nar jag inte hade fatt prata svenska med nagon pa flera dagar kandes det som jag skulle prata sonder svensken jag traffade.

Men for det mesta njuter jag bara over att fa vara…