I forrgar morse lamnade vi den lilla on Pangkor som vi kanske inte gav en riktig chans, men som vi inte heller kanske orkade ge en chans. Det funkade med sol och bad dar, men annars kandes det ganska meningslost och ingen god mat hittade vi heller i borjan. Till sist hittade vi dock den omtalade restaurangen TJ’s som ar en indonesiskt restaurang och det var en trevlig upplevelse. Massa god mat och valdigt billig dessutom. Som i Thailand. Sa dar at vi 2 kvallar i rad.
Ena dagen hyrde vi en vespa men pa grund av daligt humor fran bade herrn och damen sa struntade vi i att aka ivag med den. Sa vi slosade bort hela 32 kr var, vilket ar mycket pa var budget. Men, men…bara det inte hander igen.
Jag har alltid trott att jag ar valdigt oppen for andra kulturer och andra religioner och det har jag val iofs varit…fram tills nu. Det ar hemskt att saga det men den religionen som dominerar i det har landet…ja det vet ni vilket det ar…och de folket som tillhor den har inget hyffs. De glor, pratar om en, ar aldrig artiga, ger mycket falska leenden. Nar vi kom till Penang och Georgetown blev vi positivt overaskade for har ar manniskor supertrevliga och glada. Nastan alla ar kineser. Vi har nastan inte mott nagra fran den kulturen som dominerar mest har i landet sen vi kom hit. Forran igar. Vi akte pa en utflykt till Penang Hill (730 meter over havet) och ditt upp akte nastan bara Indier (de glor ocksa)och muslimer och dagen blev tyvarr ratt jobbig. Sneda blickar fran flera hall. Och det ar inte inbillnig. Nar vi akte med bergbanan ner for berget stod vi packade som sillar i en vagn och en liten kille pa 10 ar tittade fascinerat pa mig. Han vande sig till sin mamma, sa nagot och tittade pa mig igen. Da tittade mammam pa mig, tittade pa honom sa nagot och skakade ogillande pa huvudet. Sa fortsatter det i flera minuter och aven pappan till pojken joinar in. Det gor mig himla ledsen for jag forsoker verkligen att anda inte dra alla over en kam. Jag ler mot dem, ar artig osv. Men det hjalper inte.
Sen kan vi ta det dar med kosystem. Det vet vi ju iofs sen innan att det nastan bara ar hemma som man kan sta i en ordentlig och rattvis ko. Har existerar inte det. Folk tranger sig som tusan. De ar helt galna. De tranger sig till och med nar det ar 30 minuter kvar tills det ar nagon mening med att tranga sig. Vi stod forst for att kliva pa vagnen till bergbanan nar vi skulle ner igar, andra kom vi pa sist. Helt otroligt. Det gar inte ens att forklara hur hysteriskt det ar. De puttar med armbagarna som om de kampade for sina liv. Sen nar de val ar inne i vagnen som ar overfull av manniskor ska de organisera om sig och flytta runt och barnen springer runt hur det vill…pa den yta pa nagra cm som gar att rora sig pa. Sag at era ungar att sitta still!
Na nu ska jag inte klaga mer, men det ar sa himla synd att det ska vara pa det sattet. Det ar valdigt obehagligt att uppleva rasism, for det ar vad de utovar mot oss. Konstigt anda att det i slutandan ar jag som kanner mig som en rasist som stor mig pa dem. Knepigt det dar.
Men har i Goergetown ar i alla fall allt mycket battre. Mycket battre an innan. Det mesta har ar kinesiskt och det finns ocksa massa indier och ett little India. DEt finns ocksa massa spar av nar engelsmannen hade kollonier har, vilket de hade valdigt lange. Vi har nastan bara atit god mat. Alla gubbar som jobbar pa vart hostel ar helskona. Den ena larde sig vara namn nar vi checkade in och tilltalar oss hela tiden med vara namn. Superkul faktiskt.
Vi hann tyvarr inte gora sa mycket mer an att aka till Penang Hill igar for vi fick vanta 2 timmar innan vi kunde aka upp med banan for berget (det var sjukt mycket folk) och det ar bara att inse att vi valde fel dag. Alla ar lediga pa sondagar…det borde vi tankt pa. Nar vi skulle ner var det jattelang vantan ocksa. Vi koade sakert 2 timmar da ocksa.
Pa kvallen igar fixade vi lite med bilder har pa backpacking. Vi har haft lite problem innan for alla datorer (sen vi kom till Malaysia) har stott bort Sorens i-Pod, sa vi kunde inte spara over vara bilder dit, vilket gjorde att vara minneskort borjade bli fulla. Men igar fick vi antligen ordning pa det. Sa himla skont. Sen gick vi och kakade mat pa ett stalle dar det var otroligt dalig service..haha…trots att det var kineser som hade stallet. Servitrisen bara kanstade ner tallrikarna pa vart bord. Men det blev snarare komiskt an tragiskt for pa stallet spelade ocksa ett band bestaende av tva personer. Trummisen trummande lite nar han kande for det och sallan i tankt med sangaren/gitarristen och gitarren var helt felstamd och pa det sa hordes inte rosten heller. Men det var bara ratt charmigt och ratt kul. Maten var i alla fall god. Resten av kvallen agnade vi chillandes med guideboken pa vart hostels veranda. En stor ratta sprang forbi, geckosarna (varldens sotaste odlor)kakade sina insekter och varmen lag pa stadiga 32 grader kl 24.30 pa natten. Klibbigt, men som det ska vara. Lite for varmt dock.
Ja det ar det dar med varmen. Det later kanske inte sa hysteriskt varmt nar man sager att det ar 30-35 grader (skugga dock)men det ar det for luftfuktigheten ar sa hog. Man ar superklibbig hela tiden av fukten och det ar riktigt kvalmigt. Gar inte att forklara for nagon som inte har upplevt det. Det ar en otroligt skillnad pa 32 grader i Sverige och 32 grader har.
Idag har vi an sa lange bara atit frukost. Nu surfar bade jag och Soren i en timme och sen ska vi vara lite kulturella. Vi ska besoka Fort Cornwall som ar kvar sen kollinial-tiden. Vi ska ga pa Penang-museet och sa ska vi bland annat kolla in shopping-delen av stan. Ikvall ska vi till strand-esplanaden dar det tydligen ska finnas massa bra hawkermat i massa stand. Massa sea-food och sant. Fast lilla jag ar inte helt overfortjust i seafood tyvarr. Onskar jag vorre.
Kanske blir kvar i Georgetown imorrn ocksa, vi far se. Sen blir det on Langkawi med farja harifran som ligger precis vid thailanska gransen. Det ar egentligen 104 oar sammanlagt, men bara en bebodd. Det blir en veckas slappande dar med sol och bad innan vi aker vidare till Thailand och on Koh Lipe som ska vara en relativt oexploaterad paradiso dar det inte ens finns nagon ATM an. Far alltsa vaxla lite pengar i Malaysia, pa Langkawi nar vi aker dit. Blir lite fix och trix att inte kunna ta ut pengar nar och hur vi vill. Kravs lite mer planering.
Jag langar jattemycket efter min familj. Jag ar lite sentimental och vill hem och traffa min brorsdotter. Men jag vill egentligen inte hem. For nar jag tanker pa att resan gar sa fort som den gor sa far jag panik. Jag vill inte till Sverige. Jag vill leva sa har i all evighet for det ar sa himla underbart. Tiden gar alldeles for fort. Men om jag kunde fa aka hem i nan dag eller tva och bara traffa nara och kara sa skulle jag bli sa glad. Men det gar ju inte. Tusan ocksa. Imorgon har vi rest i 6 veckor. Jag fattar inte det. 6 veckor!!!
Nu ska jag skriva ett mail till lillsyrran sa vi ses nasta gang jag skriver dagbok. Hej svejs!
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.