Storslaget med fattigdom

Nu ar vi i Kambodja, Siem Reap och vara dagar ar blandade av det storslagna Angkor Wat och dess omgivning och fattigdom, tiggare och barn som tigger och vill salja allt mojligt till en. Det ar riktigt jobbigt och det skar i hjartat att jag inte kan gora nagot for dem. Men jag kan inte kopa nagot av alla och jag kan inte ge gatubarn pengar for de sniffar anda bara lim for pengarna eller ger pengarna till en ledare. Man kan mojligen kopa mat till dem men det hjalper dem ju inte heller. De lar sig bara att leva pa andra och inte ta de chanser de far till ett riktigt liv.

Idag nar vi var runt Angkor sa var det tva hemlosa sma pojkar som tiggde godis och pengar av oss. Vi gav dem inget men efter en stund gav jag dem nagra snackor jag hade i min vaska och de blev jatteglada. De hade knappt nagra tander och det lilla som fanns kvar av tanderna var helt svarta. Jag fick lov att ta en bild pa dem och den blev jattefin.

Vi ar jattetrotta. Det tar pa krafterna att aka runt bak pa motorcykel hela dagarna runt Angkor. Det kan man kanske inte tro, men det gor det. Och att klattra omkrig och ga omkring i templen gor en helt slut det ocksa och det ar sa otroligt varmt. Idag har det sakert varit uppat 40 grader varmt.

Bussresan till Kambodja var inte att leka med. Biten i Thailand var bra forutom att de lurar en pa vad visum kostar. Det ska kosta 20 dollar men de ljuger och ”hjalper” en att fixa visum for 1200 Bhat vilket ar ungefar 35 dollar. Men man orkade inte braka for da hade man inte kommit med bussen igen.

Val vid gransen sa fick jag och Soren lite problem. Vi hade stannat en dag for lange i Thailand vilket vi fattat det som inte skulle gora nagot for det skulle vara gratis. Men sa fick vi betala 100 kr var. Men det losta sig trots att vi saknade Baht som vi var tvugna att betala med. En kille vaxlade lite dollar med oss.

Bussen i Kambodja var under all kritik. liten och skralltig, ingen AC och vagen var riktigt bumpig. Det Tog massor med timmar. Men det funkade forvanansvart bra trots att bussen pajjade pa vagen och vi blev staende i kolmorker en bra stund.

Vi bor nu pa ett bra guest house. Betalar 30 kr var natten och far da varmvatten och AC. Kanonbra. De korde oss direkt dit och vi orkade inte leta efter nagot annat. Men vi trivs. De som jobbar dar (massa killar) ar hur schyssta som helst. Guiden pa var buss jobbar ocksa dar och ar en riktigt skon kille. Igar kvall spelade vi kort en en av killarna dar och pa dagarn har vi varsin chauffor som kor runt oss pa varsin moppe runt templen och i stan. Det kostar lite men vi blir runtkorda hela dagen. Det ar de som kort oss in till en marknad nu som ligger har bredvid.

Manniskorna i Kambodja ar vanliga nar man har att gora med dem. Men fattigdomen gor att de ar desperata och sarskilt nar man ar vid Angkor sa skriker 10 personer samtidigt att de har dricka och mat till oss och flera ungar, vissa jattesma, springer efter en och saljer armband och vykort. Man far ha is i magen och saga nej snallt. Man kan inte handla av alla.

Nu racker det for idag. Har sakert missat att skriva en hel del men det far bli en annan dag.

Kram till alla!

About Malin 284 artiklar
Man säger att hemma är där man har sitt hjärta. Mitt hjärta är i Thailand...

1 kommentar påStorslaget med fattigdom

Svara till