Jobba

Hej. Det blir en svensk dagbok idag. Får ju glömma bort min svenska, även om det känns lite som jag gör det ibland. Visserligen finns det fullt med marockaner som smörar med de få svenska ord de kan, men men…

Igår jobbade jag en ynka timme på teatro romano (bar/restaurang) och det gick tydligen bra för jag ska jobba igen ikväll ca 5 timmar. Innan dess ska jag knalla hem till Jill och käka lite.

Jag panikar lite över att Jill försvinner iväg till staterna i slutet av oktober. Jag är så van vid henne. Vi träffas i stort sett varje dag, flera ggr om dagen. Det är jobbigt och väldigt känslomässigt att så många människor man träffar, även om man själv inte är på resande fot, försvinner iväg efter några veckor/månader. Det är för många farväl för min del. Det är säkert jobbigare för mig också eftersom jag valt att bo här ett tag. Det är t ex två engelska killar som jag bara avgudar som försvinner iväg nu. Den ena killer bor i Gibraltar men flyttar hem till UK väldigt snart och den andra är bara här och hälsar på. Men de är helgoa och helt underbara. Deras kära vän har ju iofs bott här länge och blir kvar.

I vilket fall….jobb är bra. Jag behöver sysselsättning. Lön är mindre bra för servitrisjobb ger inte mycket pengar här. Men jag kommer att klara mig och om jag börjar undervisa i svenska som är tanken så fixer det steken.

Jag är vit. Det finns nästan ingen bränna kvar på mig alls. Så går det när man skippar stranden i över 2 veckor och nu börjar det bli kyligare också. Med kyligare menar jag 24-25 grader dagtid med en sval bris och 18 grader nattetid vilket innebär tröja. Men man kan ju ha värre problem än så. Till exemple att jag behöver tvätta mina lakan men bara glömmer det hela tiden och att jag borde sluta dricka öl om jag inte vill få värsta tunnan på magen. Men det är ju ganska värdsligt det också.

Jag saknar min familj jättemycket. Önskar att jag kunde åka hem innan jul, men det verkar omöjligt både rent ekonomiskt och tidsmässigt. Måste jobba så mycket det bara går.

Puss på er