stolthet och førdom. førdommar.

vi har nyss haft en urmysig afton med jane austens pride and prejudice och nu nær stæmningen ær sån kænner jag att jag behøver ursækta mig lite før tidigare førdommar.

amund ær en jættehygglig kille, bjussar på godis, leker med lasersværd och ær skitkul, nørd må tillæggas, men ær vi inte alla lite nørdiga då och då. de som kænner mig vet att jag har kvalifikationerna før att va nørd hehe…

tog æven en diskussion ikvæll med bjørn(lægenhetsbossen) æven kænd som bullen, grismæastarn, men hans øknamn ska va kvar. han ær hela førdomen. hela han osar bara av bortskæmt barn på 30 år som inte kan ta konflikter och som får vansinnesutbrott nær någon diskat hans kæra kniv i diskmaskin efter att den stått och møglat i en vecka. idag ville han va ett føredøme genom att stælla ner en odiskad kastrull på golvet i køket. ok. visst. jag kunde diskat den tidigare, men leker man føredøme ska man fan va det fullt ut. grismæstarn læt ockupera hela køket med gammal mat och disk + att vardagsrummet var fullt av hans mat och gammla pizzakartong.

jag vill att ni ska læsa ett av fem fina exempel på vardagliga situationer som påverkar mer æn man kan tro. (detta ær en del av ett mail som skickas runt bland vænner. jag har henrik edelbring att tacka før detta.) tack.

Third Important Lesson – Always remember those who serve.

In the days when an ice cream sundae cost much less, a 10-year-old boy entered a hotel coffee shop and sat at a table. A waitress put a glass of water in front of him.
”How much is an ice cream sundae?” he asked.
”Fifty cents,” replied the waitress.
The little boy pulled his hand out of his pocket and studied the coins in it.
”Well, how much is a plain dish of ice cream?” he inquired.
By now more people were waiting for a table and the waitress was growing impatient.
”Thirty-five cents,” she brusquely replied
The little boy again counted his coins.
”I’ll have the plain ice cream,” he said.
The waitress brought the ice cream, put the bill on the table and walked away. The boy finished the ice cream, paid the cashier and left. When the waitress came back, she began to cry as she wiped down the table. There, placed neatly beside the empty dish, were two nickels and five
pennies..

You see, he couldn’t have the sundae, because he had to have enough left to leave her a tip.

och med dom orden hoppas jag att ni som læser detta vaknar upp och visar er goda sida lite oftare. det behøvs inte mycket mer æn ett leende…