slutet pa sydamerika for nu.

ok. forst da sa haller jag pa att branna ut en skiva med bilder nu, sa jag ska slanga upp dom snart. de innehaller nog tyvarr (for er grabbar) inte sa mycket naket som ni kanske hade hoppats pa. jag skaffade ingen ny kamera i rio, da ranrisken ar annu storre i rio. horde bland annat att fler dor i skottlossning i rio under en dag an det gor i israel. men man ska inte tro pa allt man hor…

ar iaf i los angeles nu och fortsatter storstadslivet. storsta skillnaden ar att man kan kommunicera bra mycket lattare har. bade jag och martin har bestamt oss for att lara oss spanska asap. vi hade en grymt skon tid i sydamerika, men den kunde blivit annu battre om vi bara kunnat snacka spanska. har vara gamla roomies jenny, natasha och hilma att tacka for manga situationer som deras spanska raddat oss.

buenos aires var nog den platsen som bade jag och martin kommer sakna eller saknar mest fran sydamerika. martin traffade dessutom en cool tjej fran norra argentina som fatt honom att tanka tillbaka mycket pa buenos aires. jag var istallet ute med var wingman dale fran leeds.

tva favoritcitat vi minns.

under en forfest nar vi sitter ute och dricker bars.
– peiya. ey dale, why did you buy raisins?
– dale. they had no peanuts.

pa en restaurang mitt i natten.
– waiter. how would you like your steak?
– dale. (nastan galet pa) rare, rare, bloody! rare! (gor tecknet for dod, ni vet skar med fingret mot halsen)…kom just pa att det kanske inte later sa dar fruktansvartkul, men det var kul iaf haha.

vi drog ut och kakade koreansk mat med var gamla trekbuddy fran chicago (marshall som ser ut som hiro). har aldrig kakat koreansk mat forut, men det var gott. enda skumma var att dom tydligen alltid anvander metallbestick. inklusive pinnar, vilket jag inte ser nagon annan anvandbar anledning mer an att det ar lattare att doda nagon med metallpinnar an trapinnar. kanske ar ett reservvapen som kim jung kommit pa. ni vet han som ar snabbast och storst i varlden…

gick aven ut och at asgod mat med jenny och hilma pa en restaurang av lyxigare varianten vid hamnen (hilma fyllde ar). fick pasta med skaldjursas, vin, dessert (seduced by chocolate) och kaffe for mindre an hundra spann. shoppingen ar ocksa helgrym. coola t-shirts for hundralappen och sjysta jeans for 400-500 kr. min backpack ar redan full och jag har knappt gatt loss i LA an sa… (men det ar bara ett av manga i-landsproblem, eller vad sager du elen (modell i ny):D

vi har varit pa tva av sydamerikas eller varldens coolaste fotbollsarenor. vi sag fluminese krossa americana med 6 – 1 i varldens storsta fotbollsarena maracana stadium, rio. sen var vi pa rundvandring i kultlaget boca juniors. ett lag som bar sveriges farger och som den levande legenden maradona spelat i. han har for ovrigt sin sittplats mitt i arenan sa lange han lever och han missar tydligen aldrig en hemmamatch. mer onodig, men rolig fakta ar varfor boca juniors bar sveriges blaa och gula farg. boca juniors som aldrig loosar, loosade visst mot sina rivaler och tvingades byta farg pa deras matchtrojor. de var heltuppgivna och undrade vad de skulle ha for farg. en snubbe kom pa den braiga iden att de skulle valja farg efter det fartyg som forst anlande till hamnen. ett svenskt skepp kom och sa var ett blagult boca juniors skapat. de vann sedan matchen om vem som skulle fa va kvar i omradet la boca. ser ratt maktigt ut att komma in i den blagula stadion som svensk. hann tyvarr aldrig se nagon match i den tighta arenan som anda tar hela 58000 svettiga huliganer och fans.

vi ar hur nojda som helst med var lilla trip i sydamerika och samtidigt lika nojda over att nu vara i USA.

till jenny, hilma och natasha. vi hade det grymt bra! tack sa mycket for tiden, och fortsatt leva livet i buenos och rio.

till resten. tack for att ni folkt oss. nu ar det stars’n fries som galler.

ciao! peiya, martin

ps. fler bilder kommer senare ds.