Gudar och Demoner

Klockan är 22.57 och jag har just läst färdigt mina “läxor” till morgondagens föreläsning och seminarie. Försöker bryta ner Emily Dickinsons poesi till något som jag själv kan förstå. Just nu kan jag inte riktigt förstå hennes storhet, men jag är säker på att min professor kommer ge mig helt nya insikter, vilket han alltid gör. Han, som för övrigt heter Michael Everton är något av en legend på SFU och inom amerikansk 1800- literatur. Seriöst, han är lite av gud i klassrummet när han maler på om de olika författarna och deras liv på ett vis som verkligen fångar alla I klassrummet. Det finns inte på kartan att diskret plocka fram mobile för att snabbkolla facebook eller ngt annat. Fingrarna smattrar over tangentbordet för att fånga det viktigaste av hans tankar och jag vill verkligen bara lära mig mer. Har sparat ner lite av hans material för framtida undervisning I historia och engelska.

Om professor Everton är gud så vill jag nog påstå att min professor I lingvistik är Hades/Lucifer/Satan/ take your pick. Hennes undervisningsform är att på ett outhärdligt (jag lämnade en föreläsning idag) vis förklara exakt vad som star på powerpointen, som för övrigt är baserad helt på det vi läst I kursboken fram till föreläsningen. Hon förklarar allt I samma monotona röstläge och det går verklgien inte att urskilja vad som är viktigt och inte, förutom när hon sager (I samma röstlåge) att det kanske är overkill och inget vi behöver tänka på (I don’t care!, jag vill bara veta vad jag ska göra). Kursen handlar alltså om hur människan började kommunicera och ger en introduction till de olika teorierna som finns gällande när, var och varför människan började kommunicera med varandra. Låter intressant va? Tycker jag med så jag ska vara restriktiv I min föreläsningsnärvaro (de tar ingen närvaro, så det är inte skolk).

Livet som utbytesstudent är tufft. Alla helger planeras för aktivititer som man inte vill missa, men jag vill och kan inte göra dåligt Ifrån mig på kurserna heller. Det är en svår balans så I helgen skippar jag exempelvis en resa till Victoria på Vancouver Island för att plugga ikapp lite och förbereda en presentation I min andra litteraturkurs (1900 tal med focus på de stora krigen). Som tur är så har jag redan gjort mycket resande innan terminen, bl.a en episk roadtrip I Vancouver Island med brorsan och Christoffer, så det känns inte alltför tungt. Förra helgen styrde jag upp en träff för utbytesstudenterna som blev riktigt lyckad. Edward Sharpe spelade I Stanley Park så vi samlades med filtar och vin utanför konserten för att njuta av konserten utan att betala och utan att behove trängas. Istället kunde vi bara chilla I parken och snacka med skön livemusik I bakgrunden. Det är så jäkla kul att vara här och möta alla dessa nya personer från alla möjliga hall, även svenskar. Vi är nog 13 svenskar på SFU (jag trodde vi skulle vara 2-3 kanske) och massa australienare, fransmän, spanjorer, danskar och norrmän bl.a. De flesta bor dock på campus som jag nämnt tidigare, men har mött lite folk som bor utanför och en del som liksom jag föredrar att plugga på café så det gör böckerna lite roligare. Jag gillar att ha folk och rörelse runt mig till skillnad från manga andra. Jag får panik av att vistas I ett knäpptyst rum där varje pennrörelse ekar I rummet. Nej, ett got kaffehak, skön musik och intressanta folk runt mig är där jag trivs som bäst. Jag vill studera på barer med, men erfarenheten har visat att det är en fin tanke som inte fungerar I praktiken. För mycket frestelse och för lätt att tänka I banorna “fuck it” så jag försöker skilja lite på nice och need.

Har för övrigt lärt mig lite intressanta fakta idag. Gissa vad ordet Nice betydde I dess begynnelse? Latinskans nescire var ett verb för att vara ignorant av, vidare till att bli ett adjektiv ignorant, för att utvecklas I äldre franska till att betyda fånig. Det lånades sedan av medeltida engelska med betydelse dumdristig, blyg. Med tiden har det sedan förändrats till att innebära enkel, omtänksam, härlig, medgörlig och ordet är fortfarande flytande om än inom en kategori. Vad som är nice ligger ju I betraktarens ögon. Smaken är som baken som min gamla löjtnant brukade säga.

Toppupplevelser än så länge:
– Hot Chip konsert I söndags
– Professor Evertons föreläsningar
– Springa länga seawall I solnedgången I bar överkropp I September och fortfarande svettas
– Svalka sig med ett uppfriskande dopp I havet efter septemberlöpning
– Egentid med tänt ljus (köpte på rea, 3 ljus för 1 dollar) på balkongen med staden och havet som utsikt och Emily Dickinson, Edgar Allan Poe och Walt Whitman som underhållning utöver flygplanen som lämnar YVR flygplatsen I bakgrunden.
-Stanley parkmys

I helgen blir det förutom studier lite investering I kultur. Denman cinema arrangerar en veckolång filmfestival med gamla klassiker så på söndag ska ett gang av oss gå på The Godfather 1 och 2 vilket kommer bli episkt. Jag menar Gudfadern på bio går ju bara inte att missa.

Nu, åter till 1800-talets rockstars Whitman, Poe och co.