Bara 116 dagar kvar…

Yes, nu är det bara 116 dagar kvar. Mindre än 4 månader! Sweet! Blir så himla ressugen när man hör syrran prata om sin stundande USA-resa. Jag vill åka nu! Jag vill ha sol och bad och äta nyplockade mangos och melon och bara leva det lata livet. Men å andra sidan har jag lite ångest för att lämna plutten(Douglas vår valp, författarens anm.) så länge. Tänk om han glömt oss? Okej, det är inte troligt men ändå. Stackarn, han får bo både här och där. Jag är iofs övertygad om att han kommer ha det bra och inte sakna oss särskilt mycket(det gör lite ont i hjärtat att säga det men det är nog sanningen är jag rädd). Han är ju en hund.

Men nu ska vi inte bli deppiga. Australien…bara man nämner det så darrar jag nästan av välbehag. Det är sanslöst vad fäst man kan bli vid ett land man bara upplevt 4 veckor av. Vad vi har längtat efter att få åka tillbaka och nu kommer det äntligen att bli av! Som bonus så får vi hälsa på alla sköna människor(läs vänner) som varit smarta(och modiga) nog att bosätta sig där borta. Det ska bli kul att få se er igen! Och förhoppningsvis får vi umgås med Fred (Brisbane) i mer än några timmar denna gång. Det blev en väldigt kort visit förra gången och när vi kom hem upptäckte jag att vi inte hade tagit ett endast kort på honom, men dessto fler på han fina lägenhet… Så Fred beware! Kameran kommer att blixtra denna gång kan du tro. =)

Appropå kort så har vi såklart inte framkallat ett endaste ett av dem vi tog förra resan, ca 2000 st. Men det kanske löser sig efter denna resa. *hoppas*
Förlåt oss Fred och Mills för att ni fortfarande inte har fått den CD-skiva med bilder som vi sagt att ni ska få i 2 år nu…(Oops) Vi kanske lyckas få med oss den när vi åker ner, inte troligt med tanke på att det är oss vi pratar om, men kanske. Kan ju alltid hoppas!

Nej nu ska jag jobba lite och längta en massa.

Tjipp!