Darwin -> Cairns

Efter Darwin paborjade vi farden mot Kakadu National Park. I borjan av parken vid Adelaide River hittade vi en battur man kunde aka med for att se krokodiler. Vi gick ombord en liten bat som tog oss ut pa floden. Personalen ombord hade satt fast stora kottbitar i ett rep for att locka fram krokodilerna. Den forsta vi sag var fyra meter lang! En gigantiskt best som hoppade mer an en meter rakt upp ur vattnet for att fanga kottbiten. Vi sag ett tiotal krokodiler under den timmen vi var ute pa floden. Facinerande upplevelse maste jag saga.

Framat kvallen kom vi fram till Kakadu och det borjade sporegna. Det regnade i Perth forsta dagen, bada kvallarna i Darwin sa det har var bara fjarde gangen pa hela resan. Vi spenderande natten mitt ute i skogen och pa kvallen sag jag en forsta orm. En tva meters vit/svart slang sak som slingrade sig over vagen. Dom verkar vara ganska skygga av sig for det ar den enda vi har sett. Naval, dagen efter akte vi till Ubirr som ar en plats i nationalparken som ar kand for sina aborginska grottmalningar. Vissa vi sag var flera tusen ar gamla. Det yngsta var avbildningar av ”vita” manniskor med vapen (brittiska kolonisatorer). Ubirr lag pa gransen mot ett gigantiskt omrade i norra Australien som heter Arnhem Land. Det ar lika stort som Slovenien och tillhor aborginerna sa man maste ha tillstand for att besoka omradet.

Vi besokte ett par andra platser efter Ubirr i Kakadu innan vi hittade en resort mitt ute i nationalparken som hade en allman pool som alla fick anvanda sig av. Efter den helt otroliga varmen vi hade haft under dagen och efter alla strapatser sa var det underbart att slanga sig i poolen. Den var inte ett dugg svalkande men det var anda skont att bara fa blota ned sig lite. Vi spenderade natten pa en annan ode campingplats men det kom ingen parkvaktmastare for att ta betalt sa vi stack tidigt klockan 07.00 morgonen efter ifall han skulle dyka upp. Efter ett besok i Edith Falls tog vidare in till staden Katherine, laddade som vanligt pa med mat och vatten innan vi akte ut till en annan nationalpark med namnet Katherine Gorge.

Det vi trodde skulle vara en billig liten camping i nationalparken visade sig kosta $50 for en natts boende utan el. Det fick det vara vart i och med att det var enda boendet dar. Vi kom fram pa eftermiddagen, ”cheacka in” och lade oss i poolen direkt for att svalka oss. Hela campingen var full av oradda wallabies (sma kangurur), formodligen for att folk matar dom. Dom kom sa nara en att man nastan kunde klappa dom.

Dagen efter skulle vi ut och promenera pa en av gangstigarna. Det forsta som hande var att en tant kom fram till oss vid frukost och fragade om vi ville stanna en natt till for da kunde vi fa deras plats. Paret hade tydligen redan betalat for en plats med el men hade angrat sig och kunde inte fa pengarna tillbaka sa vi fick deras plats och darmed stannade en natt till. Jag fragade tanten om hon visste nagra bra gangstigar att ga under dagen for att se dalgangen. Visst sa hon, ”vi gick Butterfly Trail som var 12 km sa det fixar ni som ar ungdomar”. Tjenare at vi gor, tankte jag, men vi gav oss ut i alla fall. Den skulle vara 6 km lang fram till malet och 6 km tillbaka. Det var 40 grader varmt klockan 09.30 nar vi borjade vandra uppat langst klippvaggen. Efter cirka 500 meters stigning var vi helt slut. Som tur var planade det ut och vad som var annu mer tur var att det fanns tre stycken hallplatser med dricksvatten utplacerade langst strackan. Utan dem hade vi fatt vanda direkt, sa mycket vatten som vi drack.

Efter 6 km kom vi fram till en plats mitt i dalgangen vid vattenkanten. Det var som att titta ut over ett Grand Canyon med gigantiska roda klippvaggar och en flod rinnande mitt i. Det var otoligt skont att slanga sig i vattnet och svalka av sig. Dock var det lite laskigt att simma ut i vattnet eftersom man visste att det kunde finnas saltvattenskrokodiler aven dar och dom ar otroligt aggresiva. Dom lever bade i sot- och saltvatten och ater upp dig om dom far chansen. Sotvattenskrokodiler haller sig undan fran manniskor och ater fisk. Vi sag som tur var inga utan istallet fastnade vara blickar pa 3-4 skoldpaddor som simmade runt fotterna pa oss. Efter lunch vandrade vi tillbaka och gick till besokscentret for att kopa glass. Da berattade dom for oss att det hade varit 50 grader varmt i dalgangen dar vi hade gatt 12 km! Inte undra pa att man drack liter efter liter vatten och att vi bara hade sett tva personer ga samma stracka pa hela dagen. Vi avslutade dagen i poolen och pratade med en schweizisk familj pa tva foraldrar och tva barn som skulle aka runt i tre manader och campa.

Efter Katherine Gorge hade vi bara tankt se tva saker till i Northern Territory innan vi hade tankt strackkora till ostkusten. Det forsta vara Cutta Cutta Caves som vi fick skippa for att dom hade stallt in turen. Vi tog oss istallet till byn Mataranka och dess varma kallor. Precis som vi skulle behova det nar det varit minst 40 grader varmt i tva veckor. Vi gjorde ett stopp pa eftermiddagen vid nagra kallor och traffade massa trevliga aldre campare. Alltid lika kul att traffa aldre campare som varit runt mycket som man kan byta tips med om vad man ska se och besoka. Vi spenderade natten i den nationalparken och traffade ytterligare att aldre par dagen efter som vi bytte tips med. Dom var pa vag vasterut dar vi kom ifran och vi osterut dar dom kom ifran. Dom hade dock inte lika brattom som oss i och med att som pensionerer var dom ute minst 3-6 manader i taget. Efter ett langt dopp i en flod med pensionarsparet tog vi oss till dom varma kallorna, och at, efter simmat en stund, ’fish and chips’ pa en lokal restaurang. Vi borjade sen kora soderut. Nu hade vi sett allt vi ville se i Western Australia och Northern Territory och kunde borjade bege oss mot ostkusten dar vi skulle lamna bilen.

Det finns tva motorvagar att folja. En som heter Stuart Highway som gar i sydlig-nordlig riktning rakt igenom hela Australien. Nastan pa mitten av den borjar en annan som gar i vastlig-ostlig riktning mot Queensland. Vi korde soderut och cirka fyra mil innan vi skulle svanga av vid Threeways Roadhouse stannade vi pa en rastplats for natten. Dar fick vi reda pa att gasen till spisen hade tagit slut sa det blev riskakor och ost till middag. Nar vi som som vanligt pa kvallen satt ute i morkret, pratade, spelade kort och njot av att vara dom enda personerna pa atskilliga mil sag Louise nagot stort djur cirka 10 meter framfor oss pa soptunnan. Nar vi los upp med vara pannlampor satt det minst fem katter runt rastplatsen, varav en hade hoppat ned i soptunnan for att grava efter mat. Man forvantar sig att se en dingo men istallet var det vildkatter. Dar ute! Mitt i ingenstans! Marklig syn…

Morgonen efter akte vi in till Tenent Creek och fyllde pa gasen sa att vi kunde ata frukost. Sen borjade vi strackkora dom minst 150 milen mot ostkusten. Denna delen av landet var en marklig syn. 150 mil av nastan ingenting. Pa dom forsta 50 milen motte vi kanske 25 bilar. Vi korde hela forsta dagen och bodde over som enda bil pa en rastplats utmed vagen. Dar igen motte vi vildkatterna. Nar man sitter dar i morkret och det morror bakom bilen hoppar man till. Man vet inte vad det ar, och nar man gar fram for att kolla ser man tva katter kutande ivag ut i bushen. Katter alltsa… Flugorna som har terroriserat oss i veckor gjorde som vanligt att vi inte kunde ata frukost morgonen efter. Dom ar endast borta nar solen har gatt ned. Sen sitter dom rakt i nyllet pa dig igen. Vi var dock sa nara den enda ”storstaden” i denna delen av landet, Mount Isa, att vi akte in till den gruvstaden och at brunch pa restaurang istallet. Det fanns, som i Katherine, valdigt mycket aborginer dar, och nastintill alla ser ut som luffare.

Den natten sag vi i var bok (en med Australiens alla gratiscampingplatser) att i byn Prarie med 50 invanare kunde man bo bakom ortens enda bar gratis och man fragar. Vi fick mycket riktigt bo gratis om vi kom over for en pratstund med agarna. Sa vi bodde dar den natten granne med en alpacka (typ lama, en som spotter vi vet), ett 50-tal papegojor och en vattenbuffel. Efter middag gick vi till baren for en ol och en pratstund. 4-5 timmar senare kom vi dar ifran och gick och la oss. Antligen hade vi hittat en san dar genuin fin liten byhala med en underbar gammal utsmyckad australiensisk bar. Agaren hade drivit baren, som var 100 ar gammal, i 20 ars tid. Vi satt och spelade latar, drack ol och pratade om allt mojligt med honom i flera timmar, langt efter alla andra personer akt hem. Vi satt ute under taket dar det flaktade mer och kangurur hoppade runt pa byns enda gata. Det kan varit bland dom basta overnattningarna pa hela resan.

Nasta dag kom vi fram till ostkusten och staden Townsville. Vi at lunch, glass och promenerade runt och tittade lite i affarer innan vi korde nagra mil norrut till forsta overnattningen pa ostkusten vilket var en mycket marklig kansla bara det. Nu helt plotsligt vara det nastan kallt pa kvallen. Tva dagar innan, och under flera veckors tid hade det varit stekhett pa natterna och svetten hade runnit pa en nar man lag inne i bilen for att sova. Tjejerna hade blott ned sina saronger med vatten for att det skulle kyla lite som tacke. Nu fick man helt plotsligt satta pa sig en troja om man skulle sitta ute pa kvallen. Vi tog oss i alla fall vidare dagen efter och hamnade i en annan liten stad vi namn Ingham. Vi har kommit fram till att den godaste maten och billigaste maten har vi hittat i mindre byar och samhallen. Efter Ingham hamnade vi vid kusten nara Tully Heads. Vi bodde over precis vi havet och en flodmynning. Har som pa manga andra stallen vi besokt varnade dom for krokodiler. Det kom en fet gubbe med stort vitt skagg och med magen hangande utanfor under trojan och tog betalt for oss dar vi stod och visade oss en bild pa den fyra meter krokodilen som bodde alldeles i narheten. Han forsakrade oss att vi var sakra men ga inte nara vattnet sa han. Precis vid vattenkanten, bakom varningsskylten, satt fyra gubbar just da och fiskade i varsin campingstol. Dom hade formodligen inte sett skylten eller hade dom kommit upp i den aldern att dom tror att ingen bestammer over dom langre.

Dagen efter hade vi tankt att aka till ett spanskt 1930-talshus i Paronella Park som idag ar ett jattestort turistmal pa grund av dess utseende och dess plats precis vid ett vattenfall. Det vart inte som vi hade tankt oss da dom skulle ta hutlost betalt for en guidad rundvisning. Vi struntade i det och korde vidare. I nastan fem veckor har vi i princip varit ensamma pa vagarna och vi har kort mil efter mil i platt bushland och outback. Nu helt plotsligt var det gront overallt med stora kullar, regnskog och massa trafik. Stor kontrast mot vastkusten. Vi besokte en bondgard som tillverkade ost. Efter smakat dom flesta ostarna kopte vi en camenbert. Vi at en egen hopsnickrad lunch bestende av tonfisksallad pa nybakad baguette, nudlar, agg och vattenmelon vid ett vattenfall nara Malanda. Vi stannade for natten pa en rastplats vid Mount Molloy och traffade och bodde granne med tva aldre herrar i 60- och 70-arsaldern. En britt och en australiernare. Dom hade varsin campingbil och hade formodligen traffats pa vagen nagonstans och fattat tyckte for varandra. Dom konsumerande mycket vin och det var kul att prata med dom och vi fick som vanligt mycket tips. Dom visade oss ocksa tva ’bandicoots’, som ar en blandning av en kanguru och en ratta. En typ av pungdjur helt enkelt. Ingen aning vad den heter pa svenska.

Nasta dag kom vi fram till Daintree National Park. Vi besokte dess mest besokta turistmal, Cape Tribulation. En odslig lang kritvit sandstrand. Det var fint men inte sa fint som vi hade trott. Chhampagne Beach som Louise och jag badade vid pa Vanuatu har 100 ganger finare. Vi spenderade i alla fall tva natter i parken och red bland annat pa hastar (ett krav fran tjejernas sida pa denna resa) genom djungeln och pa stranden. Jag fick den storsta hasten vid namn Thunder. Det gick mycket battre an sista jag satt pa en hast. Vi gick ocksa pa en ’exotisk fruktprovning’ vilket var faktiskt valdigt kul. Vi fick prova 10 olika exotiska frukter vi aldrig hade sett eller smakat forut som en privatperson odlade i regnskogen. Idag kom vi till rikemansstaden Port Douglas som ar otroligt fin. Massa tjusiga villor och dyra butiker. Vi har tagit in pa den formodligen enda billiga campingen i det har omradet. En backpackercamping. Vi har utan vidare den finaste bilen, resten bor typ i talt. Det ser ut som ett zigenarlager dar vi bor just nu. Idag har vi akt till Cairns och spenderat sista dagen innan vi lamnar var bil och denna resa igenom Australien ar slut. Efter det aker Julia tillbaka till Sydney medan Louise och jag beger oss ut pa Stora Barriarrevet nagra dagar innan vi fortsatter var resa mot Sydostasien. Till dess, ’stay tuned’!