End of NZ

Stekande sol, inte ett moln pa himmelen och 14 grader i skuggan. Sista dagen i NZ visade sin basta sida har i Christchurch, utan tvekan. En dag som innefattade ett besok pa ett akvaruim med sjohastar och annat, men aven ett terarium i morker med den sallsynta kiwin. Nu har vi fatt sett den! Ett maste nar man besoker NZ.

Vi lamnade in var bil igar och klarade oss undan utan nagra forsakringsskandaler eller andra fadaser. Det var pa tiden att lamna campinglivet da temperaturen tenderade att krypa ned mot nollan om natterna senaste veckan. Att dra sig vidare mot varmare breddgrader kanns alldeles lagom. Hela var morgondag kommer spenderas pa resande da vi flyger till Singapore och senare vidare till malaysiska Borneo.

Efter att ha kollat in alla djur i Dunedin tog vi var fula bil soderut langs ”the southern scenic route”, vilket ar en vag langs sydkusten. Vi stannade bl a till vid ett par maffiga vattenfall, kollade in en fyr vid Nugget Point, samt pallrade oss ut till fastlandets sydligaste punkt med en vind sa stark sa man nastan kunde luta sig mot den. Landskapet var tydligt format av vind och det var svart att laga kak med ett gaskok. Det var dock ratt coolt att se alla trad luta m.m. Denna kustvag ledde mot staden Invergargill som ar fastlandets mest sydliga stad. I Lonely Planet skriver de att ”this town doesn’t score high with travellers” och jag ar beredd att halla med dar. Det fanns inte mycket skoj att gora. Har passade jag pa att fylla ar.

Ett helt ar aldre lamnade jag Invercargill med min flicka och braste mot staden Te Anau. Synd att kalla stallena for stader da det knappt bor nagra manniskor dar men kallar kiwisarna det for stad sa gor de. Detta ar en utgangspunkt till Fiordland och darmed Milford Sound. Vi korde upp den spektakulara bilvagen upp till Milford och tog en battur i Milford Sound. Otroligt magnifikt att se de jattebranta bergen med skog som lyckas halla sig fast langs bergssidorna, for att sedan motas med glittrande vatten. Det bjods aven pa kanonvader med stralande sol, dagen till ara.

Dagen efter denna battur var det dags for det vi bokade for sa lange sedan, The Milford Track. En av varldens finaste vandringar och jag ma saga att det var valdigt vackert. Vandringen stracker sig pa 4 dagar och 3 natter, och det faller arligen ca 7 meter regn har. Vi fick smaka pa lite regn da det regnade hela den tredje dagen, annars var vadret ratt bra. Sista dagen log solen mot oss och gav oss riktigt fina vyer. Nar vi nadde vandringens mal, Sandfly Point, var det med trotta ben och breda leenden pa lapparna hos oss bada. En upplevelse for livet. Nagra bilder har lagts ut sa ni ska fa en liten inblick i Fiordlans landskap.

En varm dusch senare var det helt plotsligt bara en knapp vecka kvar i kiwi-land. Sakta men sakert rullade vi upp langs The Southern Alps mot Christchurch dar jag nu sitter och skriver. Pa vagen fick vi se forsta snon, men samtidigt sova i forsta frostnatten. Asien och varmen, here we come!