Westport. En mini-stad med allt och ingenting. Har ar vi bara for att fylla upp tank, kyl och skafferi. Senast spenderade vi ett par natter i Nelson Lakes National Park, vilket var ett riktigt fint och mysigt stalle. Vi vandrade en kortis langs sjon Lake Rotoiti och hade allmant lugnt och fint. Nagot flog i mig och jag sprang samma vag dagen efter. Det far jag sota for idag med traningsvark i ben och mage. Det var forsta loprundan sedan jag lamnade SWE. Svettigt.
Det forsta vi kom till pa sydon var ett stalle som heter Picton. Har blev en hel-dags paddlande i Marlborough Sounds huvudattraktionen. Valdigt fint var det. Sjalva paddlandet var lite utav en besvikelse. Bade jag och Johanna var rorande overrens om att vi hellre skulle cruisat runt i en liten segelbat istallet for att paddla arslet av oss. Synd att sadant ar omojligt for en backpacker att trycka in i budgeten da det ar valdigt dyrt.
Eftersom vi hade sett lite utav Marlborough Sounds tankte vi att storebror Abel Tasman National Park kunde kvitta lite. Det ar namligen mycket dyrare att fordriva tiden i den nationalparken an dar vi nyligen varit. Dock kan vi saga att vi fatt en glimt utav nationalparken anda, fast fran en liten annorlunda synvinkel. Vadret var alldeles perfekt for ett skydive och ja, varfor inte? Sa blev det. Bildbevis finns, bade jag och Johanna har slangt oss ur ett flygplan pa 12000ft hojd. Awesome!
Uppe i 100 dagar, snyggt jobbat! Fortfarande vid liv är vad som räknas. Att må bra är bonus.