Vecka ett i Cordoba

Heeeej alla hemma i Sverige!

Imorse var det USA pa TV for hela slanten, aven har. Titina var overlycklig och skrek upprepade ganger ”BASTA BUSH!” (betyder typ ”slut med Bush”)samtidigt som hon kedjerokte sina morgoncigaretter.

Jag befinner mig just nu pa Spanskt koncentrationslager. Fyra timmars spanskalektion varje dag i ett rum som saknar ventilation, spanskalaxor, spanska i familjen, spanska overallt!! Att inte tala spraket ar som att sitta i rullstol utan armar och ben, man ar totalt begransad! Den som sa att Spanska inte ar nodvandigt i Sydamerika snackar skit..

I min klass ar vi sju pers av helt olika ursprung; Linsay, 27arig tjej fran Scotland, tranar upp hastar som skall anvandas for polo. Anil, 21arig kille fran Holland, nyexaminerad student, fodd och uppvuxen i Surinam men foraldrar fran Indien. Hermine och Tom, 18arig tjej resp kille, nyexaminerade och har for att njuta av livet.
Golan, 25arig kille fran Israel. Jobbar nagra manader stenhart som aventyrsguide, anvander sen alla pengar han tjanat for att aventyra sjalv. Gary, 27arig kille fran Australien, har tappat gnistan i sitt journalistjobb, sagt upp sig och ar har for att finna ny inspiration.

Igar var jag och Golan och klattrade vagg. Golan har, efter att ha vandrat omkring nagra manader i de Peruanska Anderna (med sitt laga har iford cowboyhatt och utrustad med walkingstick) insett att han missar halften av sina nomadupplevelser utan Spanskan och ar har med sin minimala budget och dyslexi for att styra upp detta pa en vecka, samtidigt som han varje eftermiddag tar salsalektioner. Riktigt ambitiost sager jag! Haha. Han har lovat mig en dans nar veckan ar slut och ett tak att bo under nar jag kommer till Israel.

Pa klattercentret hangde forutom jag och Golan tva snubbar harifran Cordoba. Denna gangen insag jag att jag var bland machoman och var tuvungen att uppfora mig som en. Det gick riktigt bra faktiskt!
Golan larde mig en massa nya satt att ta sig fram pa vaggen.
Nar jag var trott i armarna skrek de ”CHHHOOOOANA.. CHICKEN! AAARRRIIIBBAA!!! Sa det var bara bita ihop och klattra. Att kalla mig chicken pa klattervaggen var forvisso inte det ultimata knepet men fungerade utmarkt pa Golan. Han toproachade vaggen under en kor av slagord.

Om nagon undrar sa befinner sig min mobiltelefon pa laddning i koket pa hostelet i Buenos Aires. Eller gjorde… sist jag sag den. Jag har mailat dem och invantar svar…
Puss och kram pa er!!

3 kommentarer på Vecka ett i Cordoba

  1. Pyttis!
    Passenheten ekar tomt utan dig!!
    Shit alltså, nu måste ju jag bli passproffs bara för att du är i Sydamerika, hihi.
    I går morse, såg jag en kvinna som stod vid parkeringen med en vit liten bil… Jag tränkte direkt,”ååå e det lilla pytt som kommit till jobbet” men så var det inte!
    Men jag ser att du verkar ha det super bra TROTS att du inte är hos oss 😉
    Ta hand om dig nu!
    Abrazo!

Svara till