Alla vagar bar till Buenos Aires. Nagon mystisk dragningskraft ligger over Pangea hostel, sa for tredje gangen checkade jag in pa mitt stammishostel pa Entre Rios 1222. Efter en natt checkade jag ut men checkade in igen vid sju p.g.a. att jag statt i en kameraaffar och velat mellan tva kameror i tre timmar. Uppenbarligen ar Argentina inte ratt plats for elektroniska inkop. Allting ar dyrare an i Sverige, utbudet relativt klent och forsaljarna vet pa sin hojd hur manga megapixlar kameran har (star ju pa kameran) samt vart man satter in minneskort och batteri.
Andra natten anlande en hel busslast Brasilianska tjejer till Pangea. Nagon i personalen rakade overboka hostelet vilket medforde att tva sangar fanns lediga till de tre anstallda som jobbade kvall; Pablo, Jones och Francesco. Francesco beklagade sig hogljutt over att bli tvungen att dela sang med brasilianaren Jones i 100kilosklassen. Jag erbjod honom att sova skavis med mig om det skulle underlatta. Jag hade slangt mitt tacke i smutsen nar jag checkade ut och gick ner for att hamta ett nytt, men aven dessa var slut. Jag skulle saledes tvingas dela min smala vaningsang med en av de anstallda och dessutom bli utan tacke! Good Job! Situationen loste sig genom att jag och Italienaren Francesco blev tilldelade en madrass inne pa kontoret (pa vilken han forsokte charma mig med italienska klyschor och genom att sticka en stel tunga i mitt ora..) och Jones fick min vaningsang.
Nar jag oppnade mailen hade Kawtar skrivit att hon och Miki var i Ushuaia, pa vag till Puerto Natales for att gora Torres del Paine trekken. De visste att jag suktade efter att gora den och skrev att jag kunde gora dem sallskap forutsatt att jag kunde infinna mig i Puerto Ntales pa sondagen (aktuell dag var torsdag). Det ar en lang jakla vag fran Buenos Aires till Puerto Natales och jag var inte saker pa att jag skulle hinna i tid men jag bestamde mig for att satsa, la benen pa ryggen till busstationen Retiro och bokade den forsta bussen till Bariloche. Nar jag ankom till Bariloche 23 h senare insag jag att jag inte skulle hinna stanna dar en natt som jag onskat. Istallet kopte jag nasta bussresa till El Calafate, 36 h!! Denna skulle ga om sex timmar.
Jag hamnade pa en buss full med klattrare som skulle till stoppet innan El Calafate, El Chalten. Bussen hade tre chufforer som skulle kora i skift, den mest anmarkningsvarda av dem en kort och tjock grymt hetsig man i 50arsaldern vars ansiktsuttryck paminde om en rabiessmittad hund. Rabiesmannen rusade runt som en stucken gris och vallade in alla i bussen ”VAMOS, VAMOS, VAMOS!!”
Vagen var till en borjan asfalterad men avlostes efter nagra timmar till grusvag. Nar vi ankom till Perito Moreno (ungefar halvvags) byttes var buss ut mot en annan. Det visade sig ratt snart att den nya bussen var ett rejalt nedkop i vilken varken 5:ans vaxel eller ACn fungerade. Folk flockades under fonstrena tills solen gick ned och temperaturen sjonk. Mitt i natten vacktes vi av rabiesmannen och var tvungna att byta buss IGEN. I den nya bussen vantade en ny overraskning: ingen toalett! Alla kissnodiga rusade darmed tillbaka och bildade ko utanfor toaletten i den gamla bussen medan resvaskorna flyttades over. Rabiesmannen var stressad, slog pa sin klocka med pekfingret i 180 och skrek ”VAMOS, VAMOS, VAMOS!!!” Han motade ut kon och foste in oss i den nya bussen. Jag svor hogljutt over att rabiesmannen inte latit mig kissa eftersom det aterstod 12 h innan vi skulle vara framme. Vi fick anda vanta ytterligare 10 minter i stillastaende buss pa de skulle bli fardiga med resvaskorna. Bussen borjade rulla igen. En kvart senare hade rabiesmannen lugnat ned sig och behovde roka. Jag fick darmed tillatelse att ga av och kissa pa grusvagen i det Patagoniska manskenet.
Vi ankom till El Calafate vid 10-tiden. Nasta buss till Puerto Natales gick kl. 17. Jag och en spanjor, Pau, var pa vag at samma hall. Vi at upp det sista av de mackor han haft med sig for bussresan pa en grasmatta och gick darpa till en supermercado for att styra upp menyn for hans trekking. Pau lamnade supermercadon med en vaska overfull av havregryn, skinka, soppa och ris.
Vi steg pa den nya bussen El Calafate – Puerto Natales som skulle ta ca 6 h. Efter nagra timmar kom vi till den Chilenska gransovergangen dar i var tvungna att bara in och visa upp innehallet i vara overfulla ryggsackar samt vart handbagage. Jag och Pau var de enda i bussen som inte hade hajat att det var forbjudet att infora farkvaror och frukt i Chile. Sa medan granskontrollanten gick igenom hans resvaska proppade han i sig den supersalta skkinkan han hade inforskaffat for trekkingen. Jag hetsat fem ostmackor i kon for att slippa slanga min ost. Potatisen jag kopt i Buenos Aires akte i sopkorgen.
Pau motte sitt trekingsallskap pa busstationen i Puerto Natales. Jag hangde med for att kolla om det fanns ledigt rum pa det hostel dar de var inbokade. FULLT! Jag rekommenderades istallet ett hostel ett kvarter bort och gick dit. Renato, en chilensk man i 50arsaldern ikladd gron/vit randig skjorta och svart basker med tofs oppnade dorren. Han vinglade och holl sig mot vaggen. Det luktade skum rokelse. ”I need a room” sa jag. Han slank ivag utan ett ord och slangde ett snabbt oga i samtliga rum och varpa han atervande, ”No room!”. ”Actually, I´m having a party” sa han, och avlagsnade sig igen. Varldens konstigaste mottagande. Varsta dissen! Jag pratade med nagra av hostelgasterna som kande till nagot annat hostel.
Renato andrade sig och kom tillbaka. ”I have a garden, you can sleep in a tent”… ”or for chica linda we have a place on the couch”. Jag accapterade sofferbjudandet och fick saledes sova gratis pa soffan! GREAT! Jag visades ut till tradgarden dar Renato och hans bror, (den andre delagaren) Willie, holl asado tillsammans med hostelgasterna. Vilken acceleration fran noll till hundra, gratis sovplats, gratis mat!
Nar alla var proppmatta, olen slut och elden slocknat dackade jag pa soffan. Jag sov som en prins pa soffan efter att ha spenderat de tre senaste dygnen, 60 h, i buss!
More to come, nu skall jag till mitt hostel och styra upp julstamning pa mitt hostel tillsammans med judarna och forsoka skjuta deras sabla Chanuka at sidan 😉
Pusss och kram och god jul!
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.