Drumsession och en harig spindel.

HEEJ!
Nar jag vaknade vid 11-tiden i lordags var jag fortfarande skakis fran fredagsnatten. Jag hade sovit i trojan jag haft pa mig ute p.g.a. nattens kold som aven lyckats nastla sig in i huset. Mitt rum stank blot lama. Titina tittade valdigt skeptiskt pa mig nar jag kom ut i koket och kindpussade Alex & Daniela hejda.

Jag kande att jag var tvungen att gora nagonting av lordagen p.g.a. den nagot miserbla fredagen sa jag stack ner till busstationen for att kopa en biljett till Cuesta Blanca. Min plan hade egentligen varit att aka dit redan pa fredagen men detta hade visat sig vara en svindyridé da busschaffisarna strejkade och enda alternativet var taxi. Pa busstationen sprang jag pa Gary, Tom & Katie som hade haft en grym Brittisk BBQ och tillochmed tillrett en vegetarisk spett till mig, shit happens!

Efter 1,5 h befann jag mig i den nedtonade atmosfaren i den lilla bergsbyn Cuesta Blanca. I motsats till min berakning sa fanns har inte en kotte. Det hade varit en svinkall natt och morgon i Cordoba men eftersom Cuesta Blanca ligger hogre, i ”the Sierras”, sa var har annu kallare. Fros som en gris gjorde jag trots att jag tagit pa mig en konstellation som jag beraknat vara oumbarlig. En av receptionisterna i skolan hade tipsat om att man skulle kunna hyra hast har i nagra timmar, att det bara var att satta igang och fraga de boende dar.

Jag slangde ett snabbt oga pa tavlan som satt vid ankomstbron till Cuesta Blanca men det fanns inte direkt nagon hast utmarkt pa kartan utan bara massa namn pa olika plaster utefter bergen. En gaucho red forbi over bron, tatt foljd av en hund. Jag visste inte vart jag skulle ga. Saledes foljde jag en skylt som av bilden att doma skulle leda till nagon utsiktspunkt. Jag vandrade uppfor en grusvag i nagon halvtimme. Vid nagot tillfalle tittade jag ner pa marken och skrek till nar jag sag en harig best till spindel stor som en knytnave krypa brevid. Jag har aldrig varit radd for spindlar men det kanske inte ar sa konstigt nar vi i Sverige bara har sma sota ofarliga.

Strax darpa fann jag tva man som stod ute pa en grasmatta och drack mate. En av mannen talade till min stora lycka engelska sa jag passade pa att fraga allt jag kunde komma pa. Hastuthyrning horde sommaren till forklarade mannen och skulle inte borja forran om en manad. Har fanns dock en plats, panoramic view, med vattenfall och nagon halvtimmes vandring darifran en strand ”Playa de los hippies” dar folk bor i talt utmed floden och njuter av livet. Jag gick nerat for backen igen och valde den stigen som jag valt bort tidigare. Det var en lang jakla vag men det var vackert som i en drom sa det gjorde ingenting. Cuesta Blanca har en ekologisk pragel och paminner till det visuella om bergen i Grekland.

Ca 40 min senare anlande jag till panoramic view och knappte nagra kort varpa jag senare foljde skylt mot playan. Nar jag gatt halvvags befann jag mig hogt uppe pa ett berg och sag ner i en dal dar jag sag stranden, talten och solen som speglade sig i floden. Solen skulle ga ner om nagra timmar sa jag beslot mig for att inte ga ner till stranden. Jag satte mig istallet pa berget och vilade fotterna och upptakte strax att gigantiska ornar cirkulerade nagra meter ovanfor huvudet i eftermiddagssolen. HELT FANTASTISKT! Pa tillbakavagen forsokte jag hitta det hostel jag sett skyltat pa ditvagen men nar jag hittade efter 40 min letande var det stangt. Det borjade skymma och jag hade ingen lust att ga den langa vagen sjalv i morker. Det fanns inte mycket alternativ sa jag raskade pa och kom tillbaka till bron just som solen gick ner och hann med bussen tillbaka till Cordoba.

Pa sondagen satt jag i parken pa Plaza de Intendencia och laste nar det kom ett gang skona manniskor med trummor och gitarrer och slog sig ner brevid och borjade spela. Hela eftermiddagen/kvallen hangde jag med dem, folk kom och gick, sjong slagdangor av Manu chao och Bob marley, dansade och en av killarna larde mig spela trumma. Nar solen gick ner gick vi vidare till konstmarknaden, Paseo de los Artes, som uppfors varje sondag. Nar marknaden var slut gick jag och en av snubbarna for att kaka: Juan-Pablo, en 24-arig gaucho (argentinsk cowboy) men som mer ser ut som en europé med anledning av mor- och farforaldrarnas rotter fran Italien & Tyskland.

For fyra ar sedan bestamde sig Juan-Pablo for att losa de problem han hade med sig sjalv och flytta fran Cordoba upp i bergen. Han bor sedan dess sjalv i ett hus i skogen med hast och hund, odlar sin egen mat och agnar sig at att rida in andras hastar. ”Alla har sin grej och jag har hittat min” sager han. Hans farfar satte honom pa hastryggen innan han kunde ga. Nu sager han sig kunna kanna deras kanslor. Hans nasta resa kommer att bli till Colombia, ridande med tre hastar. Hur som helst sa bjod han in mig att komma och halsa pa honom i bergen, for free, och att jag sjalvklart kommer att fa rida. Var detta en slump? I AM SO EXCITED!

Puss&Kram alla alskade manniskor hemma i Sverige.