Vi ska gifta oss!

Vi gifter oss inom typ 1,5 år. Får tre barn. År 2011 har vi varsitt gyllene år då allt klaffar. Sen dör Robbie vid 80 och jag året efter.

Ungefär så ser vår framtid ut om ni undrar. Vi gick förbi en liten hytt i dag med den ytterst lockande skylten ”Your past, present and future”.
Jag, som alltid tyckt att en lagom dos flum är bra för hälsan motade in en inte lika övertygad Robbie till en tjock man med världens minsta husmus för att bli spådda i handflatorna. Och ja – vi körde fegversionen och bad att han inte skulle berätta om han såg dåliga saker i framtiden 🙂

Ett urval:

Robert Israelsson: Har haft det tufft tills han var trettio, men efter det är livet en dans på rosor. Han kommer vara mycket nöjd och uppnå det han vill. Kommer gifta sig om 1,5 år. (Det där med att han kunde byta tjej vid 34 väljer ingen av oss att lyssna på.) Passar att jobba med datorer. Han har vänner som älskar honom mycket och mediumgod hälsa som kan förbättras genom meditation. Dessutom kan det vara bra för honom att fasta på lördagar (hahahha, måste vara sämsta dan av alla att fasta…). Han gillar inte hetsiga diskussioner. Vid 47 har han sin diamantperiod, vilket innebär total fullkomlighet. Ja – och så tre barn var det då.

Angelica Hjortholt: Har precis inlett min kärleksperiod och kommer att gifta mig vid 27. Tre barn. Lyckligt äktenskap, gärna med en ingenjör. Ambitiös, väluppfostrad, stark vilja, kärleksfull och tycker om att hjälpa andra. Har och kommer alltid att glida fram på ett bananskal typ. Passar för akademiska jobb. 25-35 är mina allra bästa år och peaken är vid 29. Mellan 35 och 55 kommer jag ha det mycket gott ekonomiskt ställt, sen vid 60 blir jag mer spirituell. Också möjligt att jag flyttar utomlands efter 35. Min hobby är att resa (amen det var ju svårt att fatta…). Kan bli mycket arg och det är inte bra. Botas bäst med ett äpple till frukost.

Jo, vi befinner oss i Varanasi. Heliga Varanasi vid supersmutsiga floden Ganges strand. Här är döden ständigt närvarande i form av likbål som aldrig tycks slockna vid vattnet. De delar som inte brinner upp slänger man i floden. I samma vatten som folk konstant tvättar sina skitiga lakan i och sina fötter och borstar tänderna i och… ja, man gör liksom det mesta i det där vattnet.
Vi nöjde oss med att åka lite båt på floden och tända flytande ljus för att ge våra familjemedlemmar bättre karma (mammor, pappor och syskon – ni kan tacka oss sen).

I går hängde vi lite på ett flumflum center och körde den spännande kombon massage, reiki och yoga. Vi var måttligt imponerade.

Massagen: När mannen iklädd endast ett snoppskydd släckte lampan, drog ner Robbies kalsonger till hälften, tog fram en brödkavel för att kavla Robbies mage samtidigt som han sade ”chapati” kände sig Robert sig lite lagom olustig/löjlig/rädd för sexuella trakasserier. Men brödkaveln var bara ett av många spännande redskap. Vidare användes också gummiboll, stenar, plaströr och sån där hammare man mörar kött med.

Reiki: Runt en timme per person ägnade mediationsgurun åt att sätta sina händer på våra huvuden och magar och hmmmm:a och rapa. Efter det kunde han konstatera att: 1. Robbie har en blockering för att han tänker för mycket. 2. Angelica har haft en allergi och har dålig blodcirkulation.

Yoga: Efter en halvtimme i flummiga positioner hördes små fniss från Robbies håll. Då brast det för mig och det ”ooooum-mantra” jag var mitt uppe i förvandlades till ett kvävt asgarv.

Resten av tiden flummade vi runt i trånga, stimmiga gränder och ömsom älskade ömsom hatade staden. Speciell är den iaf. Jag trampade dessutom i koskit rätt ofta. Igår badade ena foten formligen den illaluktade dyngan, så jag fick offra mina skor mot ett par tiokronors flipflops på studs.
Shoppingen var i alla fall en hit. Ja, tycker jag. Rob verkade inte lika förtjust i krimskramssmyckesgatan av nån anledning…

Vi köpte i alla fall en pimpkit till vårt kala rum bestående av en indisk poster, en skönt tacky plastblomsterkrans och en orange rökelsegud. Sen ville Rob sätta upp Hammarbyhalsduken och som den förstående flickvän jag är slängde jag den över fläkten. Men nä – vad fick man för ömma ord som tack för det???? Okej, okej. Det vita kanske ska vara vitt på den och inte svart av intorkat damm…

Robbie fick mig också att köpa ett par nya glasögon eftersom mina 395-kronors från 2004 tydligen är typ det fulaste han nånsin skådat. Han fick välja bågar. När jag sen hade varit och hämtat dom började han asgarva. Schysst.
Nå, jag har iaf kollat synen till pangpris. Optikern och jag höftade i och för sig lite på slutet eftersom strömmen som vanligt gick och jag inte kunde se tavlan med bokstäver längre.

I morse såg vi en get föda smågetter i en gränd. Och Rob har blivit hunsad av ytterligare en apa när han skulle fota sådär supernära igen. Nåväl. Nu drar vi härifrån. Till Neeeeepal. Med natttåg och sen buss, buss, buss.

TACK, TACK, TACK för alla kommentarer på texter och bilder! Började fan asgarva åt att Robbie hade tandläkartossorna kvar på vår dödsromantiska bild. Hade missat det (Var en reko turistbrud som tog den, Lisa).
Pics från Varanasi kommer… typ snart om nåra dar.

See ya in Katmandu!
Angelica
Kokosnöten hälsar! (Det var en indier som gav han det käcka smeknamnet pga hans frilla… hett).