Yekaterinburg – spårvagnar, Yeltsin och orange

Yekaterinburg – spårvagnar, Yeltsin och orange

Det Transsibiriska äventyret har numera inletts, vi har åkt den första resan mellan Moskva och Yekaterinburg. Denna resa tog oss 27 timmar totalt, det kändes som en kvart. Tågen är väldigt trånga, ryssarna kan inte äta mycket mat alltså. Vår teori verkar ännu hålla i sig. Vi åker i andra klass och denna resa bodde vi alla fyra i en egen kupé, jag sov längst upp. De biljetterna är billigare, men jag förstår inte varför. Visst det är krångligt att hoppa upp och ner, men man får la bara planera sina toalettbesök lite. Det känns dock som om man har en egen liten mini-lägenhet där uppe. Det finns utrymme att lägga grejer och på de nedre platserna är det ju matbord och reser man med främlingar kan man ju inte lägga sig ner när man vill då medresenärer kanske vill utnyttja soffyta, golv och bord. Oskar sov också uppe och var nöjd med det och Magda och Niklas sov nere och trivdes bäst med det, så alla är nöjda och glada över det med andra ord.

Ska vi kanske diskutera detta med tredje klass, det vi alltså inte valde. Vi åker bara andra klass. Magda och jag promenerade igenom hela tåget, med alla dessa vagnar så tog det sin tid. Det var också lite läskigt att hoppa mellan skakiga vagnar då man faktiskt kan se rätt ner på rälsen. I den tredje klassen så var det 56 personer som trängdes på samma yta. Det stank svett redan, trots att tåget nyss hade avgått när vi tog vår tur. Det luktade mat överallt och ljudnivån var hög. När jag var 20 eller 22 så hade jag älskat det här. Nu när jag är 32 så tackar jag mina smarta resekumpaner att jag slapp denna upplevelse. Jag ville ju innan såklart fortfarande tro att jag inte blivit det minsta bekväm med åren, men så var inte fallet. Den första klassen hade egna vagnar och där fick man inte se in. Tyvärr. Jag har därför hittills inget skvaller om detta. Låt oss då gå över till toaletterna. De stängs såklart varje gång som tåget stannar eller när tågvärdinnan tycker att ”Nu borde det vara stängt!”. Det är metallsitsar och har man tur så finns toalettpapper, jag är glad att jag tog med mitt eget. När man spolar på pedalen på golvet så ser man såklart tågrälsen, allting åker alltså ut på järnvägsspåret. Kanske inte särdeles chockerande. De tåg vi valde att åka med var RZD, de äkta Transsibiriska tågen. Rysslands SJ. Vi bokade alla våra biljetter i förväg faktiskt, återigen är man fröken bekväm. Det går bra att köpa vid stationerna med, åtminstone såg vi kassadiskar i Moskva. I vanlig ordning är alla bryska mot oss och stirrar. Vi trodde ju att det skulle finnas en hel del backpackers på denna tågresa och kanske lite européer och folk som inte talar ryska med. Så var inte fallet. Ryska familjer och ryssar i allmänhet verkar vara de som reser på tågen. Vi visste ju innan att denna väg används för folk i arbetet och även för resor inom landet, men vi kanske trodde att det skulle vara lite fler utländska turister här.  En teori är att de kanske kommer i juli eller augusti mera, än så länge är det ju juni. Gällande matvagnen så är det ingen idé för mig att vara där,  då jag är luftburen jordnötsallergiker. Det haglar jordnötter där inne. Priserna verkar inte vara lika höga i matvagnen dock som vi trodde innan. Vi hade hört innan att det skulle vara fullt av ryska tanter som sålde mat på tågstationerna, det har vi dock hittills inte sett så mycket av. Vi har dock sett att de sålt lite snacks och rysk tekanna med koppar, de gillar te här i Ryssland. Jag är med andra ord mycket nöjd att jag har tagit med frystorkad mat och frukt, soppor och dricksvatten till tåget. Detta är mina första tankar om det första tåget, vi får se hur det förändras.

Vi anlände sen till Yekaterinburg. Det var en mysig stad med 4,2 miljoner invånare, men den kändes som en liten stad. En riktigt mysig stad med spårvagnar i orange färg, hela staden kändes lite brun och orange och lite mer öst och Ryssland på något vis. Självfallet inga menyer på engelska eller några skyltar på engelska. Folket var trevligare än i de större städerna uppfattade vi. Klimatet pendlade mellan väldigt varmt, kyligt eller regn, men oftast var det rätt varmt som under resten av resan. I Yekaterinburg besökte vi Sportarenan ”Central Stadium”, som är en fotbollsarena som är känd ifrån VM för ett tag sen, eller något i den stilen. Vi besökte även sportaffären FC Ural så att Niklas fick köpa en fotbollströja, han blev väldigt nöjd över den tröjan. Vi var också på Boris Yeltsin Museet, något som blev en favorit hos alla. Det var ett väldigt stort och modernt museum med både information om Rysslands förste president Yeltsin, men även om Rysslands hela historia. Det fanns en modern animerad film som var helt fantastisk i klara vackra färger, som beskrev hela Rysslands historia. Jag såg filmen två gånger. Vi avslutade med att se lite modern konst på Art Gallery som låg i samma hus, att gå på konstgalleri kostade enbart 7,50 kronor. Museet kostade 100 kronor. Det är mycket som är väldigt billigt för oss i Ryssland. Den sista dagen i Yekaterinburg så var vi till den kända Blodkyrkan, ”Church of Blood”. Den var väldigt vacker, de älskar sina kyrkor här i detta väldigt kristna land. I denna kyrka dog den sista tsarfamiljen, Nicolas den II och hans familj. Innan vi for härifrån blev det lite chill och debattspel på en Tjeckisk restaurang. Yekaterinburg fick vi höra i efterhand var en väldigt kriminell stad, det var inget vi riktigt märkte av där vi trippade omkring. Däremot var det otroligt lugnt och mysigt där, med en bra stadskärna med fina gator och dessa vackra spårvagnar som förflyttade oss tillbaka i tiden en aning.

Detta var allt för denna gång! Nästa gång blir det Omsk, staden vi inte har så mycket förhoppningar om…

Mvh

Mika

Ps. Saknar Tommy så att det gör ont i mig!!