Tro det eller ej – men vi är i Ryssland. Första hållplats St Petersburg. Hittills är inte Ryssland helt så som vi i våra huvuden hade fantiserat ihop innan. But we like it. Och en del saker är ändå så som vi har tänkt.
Onsdagen den 19 juni år 2019 landade vi med ett något sent SAS-plan i St Petersburg. Väskorna kom som ett skott. Vi hoppade på en buss och lyckades betala med vår fantastiska ryska, som pluggats in på planet. 6 kronor kostar det att åka buss, med andra ord osvenskt billigt. Sen försökte vi köpa biljett till Metron, men det var desto svårare. Vi lyckades till slut förstå vart vårt hostel var på kartan och vilken tunnelbana vi skulle ta. Vi lyckades till slut också förstå att man behövde ett visst mynt för att komma in i tunnelbanan. Vi hoppade av på Tekhnologichesky Institut och började den eviga vandringen. Vi hittade relativt enkelt ändå vår adress, även om promenaden i denna storstad blev lång. Något som vi sen också fick lära oss – promenader, promenader, promenader överallt. Väl framme på rätt adress så fanns inte vårt hostel, vid namn S-hostel. Vi frågade 15 personer och vi pekades åt gata efter gata, gränd efter gränd. I 3 timmar. Vi gick i gömda och lömska gränder och höll hårt åt våra slantar, pass och om varandra.
Till slut hittade vi ett annat hostel på nästintill samma adress, som låg på en skitig gata med en soptipp och vid en fruktmarknad. ”Green House Hostel”. Vi frågade tanten i personalen efter vårt andra hostel, men hon hade heller ingen aning. Hon tycker vi skulle bo på hennes hostel istället. Vi sa ett stort fett JA. Efter 3 timmars väskbärning är man ju lite mör. Min väska väger 14,2 kilo. Vi fick ”Musik-rummet”, med en gitarr hängandes i ett litet snöre. Lite Sydamerika-Style enligt min mening, så det passade mig utmärkt. Tanten tyckte jag såg trött ut tror jag så hon beordrade mig att ”REST, REST!” och placerade mig på en bänk. Tanten är förträfflig. Hon kan knappt ett ord engelska, men vi fattar ändå det mesta som hon vill. Jag kontaktade vårt andra hostel och vädjande till att slippa betalningen, vilket faktiskt gick bra. Dagen efter frågade en annan förvirrad backpacker också efter S-hostel hörde vi, så det är inte bara vi som är förvirrade. Vi börjar ana att det är något lurt med det där hostelet. Så vi fick bo i St Petersburgs Rosengård istället, tillsammans med 100.000 fruktstånd. Det passar mig rätt bra.
I vårt hostel var det ganska bräcklig kvalité. På toaletten så regnade det, så skulle du urinera fick du en praktisk dusch ifrån taket samtidigt. När vi provade att duscha så var det så kallt att vi alla skrek när vi duschade. Jag har nog aldrig duschat så kallt. Men bra för miljön, för snabbt gick det. Ryktet gick om en dusch en trappa upp, det stämde. Där var den varmt vatten, hängande elkontakter och en dörr som gick i baklås. Magda blev inlåst en gång så tanten fick hämta ut henne. Toalettpapper är en lyxvara här, sånt finns inte så det är tur att vi har med det själva. På gatorna nedanför vårt hostel satt gamla och unga mycket skitiga män i skruttiga fåtöljer och säkert pratade de frukt. Vi var verkligen 4 gringos som inte passade in i Rosengård.
Den första kvällen orkade vi inte med några aktiviteter så vi åt middag på torget, med tillhörande champagne för att fira att vi kommit fram. Sen gick vi hem till våra hoods och pratade om livet. Snabbt somnade vi. Min och Magdas sängar hade fjädrar som stack upp i varenda ben i kroppen, men vad gör väl det när man är trött. Det ska kännas lite i livet ibland också.
Kl 07.00 på torsdagsmorgon traskade jag upp och packade väskan med gymkläder. Oskar hakade på, men det andra ville vara slögrisar och chilla på rummet, men jag och Oskar gick till World Class Gym som låg i närheten. De kunde inte sälja biljetter förrän kl 10.00 så då dumpade vi grejerna och tog på oss springkläder och studsade ut på St Petersburgs gator. Vi joggade, promenerade och fotograferade en känd turkos teater. Att spring-gå var ett fint sätt att se staden på, vi valde vägen längs floden Neva.
Det är fruktansvärt varmt i Ryssland. Ska det verkligen vara det? Den nästan-sibiriska-hettan? Det är 34 grader här just nu och jag glömde solskydd första dagen. Jag hade dock hört att det skulle vara hetta under resan.
Under torsdagen bestämde vi oss för att besöka den vackra och världskända Vinterträdgården och Hermitage, det vill säga världens näst största konstmuseum efter Paris Louvren. Vi googlade lite innan och insåg att den tredje torsdagen i varje månad så är det gratis inträde. Bra tänkte vi. Det var det tydligen fler som tyckte. Kön tog totalt 3 timmar i stekande sol. Vi hittade en farbror ifrån USA som kunde lite svenska, han verkade inte förtjust i Ryssland, men ändå hade han varit här 3-4 gånger, vilket blev ett mysterium. Han hade känt en militär i Boden, då tänkte jag på min älskling som också är ifrån Boden.
Vinterträdgården var i alla fall gudomlig. Maffig och grön med gulddetaljer. Hermitagen var också helt fantastisk. Det finns totalt 3 miljoner konstverk där i massor av olika byggnader. Vi led av vätskebrist så vi satsade på att försöka finna vatten. Magda lyckades. Överallt var det japaner. Japaner, japaner, japaner. Vi fick se konstverk av Rembranth och faktiskt även Leonardo Da Vinci. Det var en stark upplevelse. Det tog oss sen en timme att hitta ut ifrån byggnaden. Väl ute så skulle vi byta byggnad för att få se Van Gogh. De hade dock spärrat av byggnaden för att de hittat en väska med en misstänkt bomb i, så vi skyndade oss därifrån. Jag vet inte riktigt hur någon skulle få in en bomb dock, då det är både passkontroll och tull för att komma in. På kvällen blev det Sky Bar. Vi var trötta i benen efter denna långa dag.
Under självaste midsommarafton så bestämde vi oss för att lämna St Petersburg för en stund för att ta oss utanför staden. Vi tog en båt till Finska Viken och tittade på världsarvet Peterhoff Palace. Det var en otroligt mäktig skapelse, med gigantiska fontäner, guldstatyer, ett jättepalats och parker. Och stort, som allting annat i Ryssland. Och man visar inte upp en eller två guldstatyer, utan snarare 102. Inte en fontän, utan ett helt flygande hav. Vi besökte också St Isacs Katedral och Peter den Store som häststaty. När vi väl kommit hem var det raska ben som gällde för att hinna till kvällens inbokade balettföreställning. Hur kan man bättre fira midsommar än med balett och palats? Vi hittade en taxilänga som vi siktade in oss på, men bytte först kläder till lite mer fancypancy. Taxibilarna var såklart borta när vi kom tillbaka, men vi lyckades till slut finna en. En väldigt trevlig farbror. Han pratade ryska med mig hela vägen och jag log, svarade med de få ryska ord jag kunde och på nått plan trodde han nog att jag förstod honom. Resan tog 45 minuter pga all trafik och taxifarbrorn höll på rinna ut av all svett i hettan. Baletten ”Nötknäpparen” var fantastiskt fin. Gullig scenografi, stor orkester, vackra danser. Handlingen var lite svårare att förstå då vi inte hade alltför bra koll innan. Jag har aldrig sett denna balett innan. Akt I var lätt begriplig och alt II var helt oförståelig. Midsommarkvällen avslutades med lite festligheter och vi provade även vodka. Vodka är inte min grej alltså. Alldeles för starkt. Självfallet kom det åska och en störtskur så vi blev genomvåta, men vad gör väl det. Det var ju faktiskt midsommar.
Let us talk about the train. Den sista dagen i St Petersburg ägnades åt att försöka ta oss till stationen. Vi hittade rätt tåg och här var det allt annat än SJ som väntade. Tåget hade tågvärdar, en övervärd och även vakter. Tull och passkontroll också såklart i vanlig ordning. Välstädat och trendigt. I hela tåget ska man ha mobilen på ljudlös och tala med låg ton, vilket vi inte gjorde. Tåget går exakt på minuten och det finns tydlig information om vagnar och vilken zon man ska kliva på under på stationen. Det rullas ut en tidningsvagn med gratis tidningar. En matvagn och en bistro. Och här är det enda stället där det faktiskt också finns förträfflig information på engelska. Rymliga säten och rena toaletter. SJ borde kanske göra ett litet studiebesök här.
Övrig reflektion hittills är att vi har blivit vana att bli utskällda. Om vi går på fel toalett skriker de. Vi försökte köpa bananer på marknaden och då blir de hysteriska och kastar en klase bananer på oss och vi fick inte ens betala. Kontrollanter skäller på oss för att vi inte förstår. Och självklart fick vi gå igenom en extra tullkontroll på tunnelbanan. De stirrar också på oss konstant, vi är verkligen gringos här. Men utöver det så har vi även fått många fina och trevliga möten med ryssar. De är hjälpsamma och behagliga och försöker hjälpa de fyra förvirrade svenskarna som försöker förstå sig på Rysslandet. Det finns inga vägskyltar nästan överhuvudtaget i St Petersburg, man får gissa utifrån byggnader, trafik och broar. Stuprören i St Petersburg är gigantiska. De ser ut som i julkalendern Pelle Svanslös. Portionerna av mat har hittills varit väldigt små, så vi är konstant hungriga. Men maten har dock varit väldigt god och det har gått bra med våra allergier, de har tagit dessa på stort allvar. Det verkar vara ett fint land detta, med otroligt många ståtliga aktiviteter. St Petersburg ska dock vara den stad som är mest europeisk. Vi har inte sett så mycket av det, mer än några restauranger med blandad meny.
Jag känner mig nöjd, för jag får äntligen igen känna mig som den backpacker jag ju ändå är. Eller kanske en gång var. Lite gammal och bekväm har jag nog ändå blivit, får jag väl lite milt erkänna.
Jag saknar min Tommy jättemycket dock. Det känns tomt att han inte är med och att vi bara kan tala i telefon om jag har bra wi-fi-anslutning. Jag saknar även mammsen.
Kram på er Sverigetter!
- Nu blir det Moskva & därefter inleds den Transsibiriska resan🇷🇺
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.