Midsommar kräver kroater och 8 liter öl

Dober dan (god morgon/god dag, inte hej)

Jag lämnade er dagen innan midsommar. Sicken midsommar. Vi hoppade upp ur sängen lika tidigt som alla Splits gatukatter. Vi är med andra ord slappa, men denna morgon var tidig för att vara Sebastian och Mikaela i Split. Men på natten är ögonen öppna.

Åter till festförberedelserna. Vi hittade blommor på en blommarknad fylld av blomtanter. Blåa, gula, vita och mixade. 4 gigantiska buketter. Ballonger, gult presentpapper, snöre, fet tejp, kött, vodka och 8 liter öl. Sebbis var måttligt engagerad och tyckte en ballong och en sång kunde räcka. Så han glodde på TV och hade ballongblåsartävling med Göran istället. Helan går, Vi skålar för våra vänner och även de små grodorna tapetserades upp på väggarna. Även en lista med nödvändiga svenska ord klistrades upp. Göran städade grillen, som nog varit ganska ensamstående ett tag. Elden tändes, men det var bara ett problem. Det fanns ingen ved. Argentinska Bruno kom på den fantastiska idén att föra samman en lastpall och en köttyxa. Göran var jätteledsen för att han tyckte att han förstört vår kväll för att det tog lång tid. Han är ungefär 100 % jättesnäll. Det var väldigt tur att det tog tid då jag hade fullt upp i min pysslarstudio. Jag hade gjort blomkransar till Sebbis, mig och Göran först och tänkte att övriga kunde fixa sina egna när de anlände. Dock ville våra fina men lata vänner få svensk service. Totalt blev vi 17 midsommarfirare. Kroatien, Finland, Argentina, England och Sverige sjöng om grodor och fnissade åt blommor. Det flockades med nyfikna kroater som tyckte att det här med blomfest och skumma svenskar med vodka var en bra grej. Göran tycker
detta var den bästa festen som varit på hans hostel. Han kommer alltid ha oss som favoriter, likväl som vi kommer ha honom. En våra andra närmaste vänner, kroaten Loka sa att vi var de roligaste hostelpersonligheter han någonsin mött. Vi är populära minsann i Kroatien. Midsommarfesten blev hellyckad och helhäftigt multikulti. Festen avslutades på ett gigantiskt utomhusparty vid vattnet med live-DJ. Sebbis tappade sin plånbok när vi kom hem, men dagen efter kom den mirakulöst fram.

Dagen efter såg alla ut som vandrande sopsäckar med rester av blommor. Även hostelgolvet fick sig en rejäl midsommardos. Vi och de tre härliga finnarna gick till en strand där lokalfolket hänger. Denna promenad tog två timmar och vi var inte framme förrän kl 18. Det är otroligt häftiga höga klippor här och vatten som i en Fritidsresorreklam.

På hostelet hade vi en hej-då-fest eftersom de flesta skulle åka dagen efter. Igår käkade vi ute igen. Jag börjar bli bra på att bedöma Spaghetti Carbonara i olika länder. Jag råkar nämligen ha ett stort Carbonara-sug. Jag har för övrigt övat mig en hel del på kroatiska. Jag har tydligen talang för kroatiskt uttal och språket påminner mig om spanska på något sätt. Jag har två A4-sidor att öva in. Jag har även grottar ner mig en del i det forna Jugoslavien och hur egentligen allting hänger ihop med länder, städer, folkslag, religioner och politik. Kroaterna var goda lärare. De flesta kroaterna är väldigt trevliga och hjälpsamma. I Split och heller inte på de andra destinationerna vi varit på finns den där Smartphonestressen som planerats in i Sverige. De har sina iPhones, men utan bröllopslöften. De kan ha en hel diskussion utan att slänga upp tassarna på telefonen. Till och med i Berlin. Vi kanske har en del att lära av det forna öst.

Det är med tårar i ögonen vi lämnade Göran, Loka, Miki, Bruno och Hostel Frathouse. Jag antar att min lever är glad dock.

Efter snyftkalaset så lämnade vi hostelet. Vi ville
ingen av oss åka, men båda ville ändå fortsätta resan. Ekvationen gick inte ihop, men i söndags kl 21.17 tog vi ändå nattåget till Zagreb. Det var som vanligt mängder av jobbiga backpackers, lokalfolk och turister. Jobbiga av den anledningen att de existerade. Vi behövde sova. Jag spanade in en kupé där enbart två asiater satt. Två sydkoreaner som gärna delade natten med oss. Jag sov som en griskulting och Sebb som var vaken på grund av att lampan i gången var påslagen, sa att jag bredde ut mig som en sultan i vanlig ordning. Några timmar senare blev det 4 timmar i Zagreb. Dock blev det längre tid då tåget var sent, vilket vi såklart inte förstod, då vi inte fattar vad de säger i högtalarna. Men vi såg ju inget tåg så med vår slughet så listade vi ut detta ändå. Och även genom lite engelska, svenska, tyska, kroatiska och spanska. Jag har en förmåga att försöka blanda alla ord jag kan för att se vad som går hem. Vi bytte information för 10 kronor med en kille mot att han berättade om tåget. Tack vare honom kom vi in i en vagn som faktiskt gick till Belgrad.

Mer om Serbien och Belgrad där vi är nu kommer snart. Skriv gärna kommentarer ni som läser- jag blir dunderglad och läser de högt för Sebbis som också älskar era ord.

Peace and love Europé
Mika