Dracula, utskällningar och slappisar

Hola Suecia!

Jag vet inte riktigt vad som håller mig vaken denna timme. Jag har inkasserat tre timmars snark denna natt. Vi fnittrade förmodligen alla i vårt rum till vansinne. Klockan är 06 och vi sitter på ett dagståg som precis avgått. Brumbrum i 13 timmar mellan Rumänien och Ungern. I Budapest drar vi sedan vidare till Bratislava, Slovakiens hufvudstad. Ingen av oss önskade ett till nattåg som detta femtonde tåg på resan. Vi var klara med myspalatset Brasov.

Nu är vi i bergsriket Rumänien, vi var på en plats kallad Brasov. Brasov är en lugn och rofylld stad där dagarna läggs samman som ett svårt pussel. Långsamt. Alla hus bär ett tak i färgen orange. Över staden vilar berget Tampa Mica. Dit kommer man med en cable-car. Berget har en BRASOV-skylt som ser ut som den klassiska HOLLYWOOD-skylten.

I förrgår slängde vi oss iväg med två bussar till Rumäniens förmodligen största turistattraktion. Draculas slott, Bran castle som ligger i den lilla byn Bran. 50 minuter från Brasov. Egentligen är det ett annat slott som Vlad Dracul, pålspetsaren bodde i. Vlad och hans far kallades för Dracul som betyder djävul på slovenska. Han kallas även för Vlad Tepes, alltså Vlad pålspetsaren. Mannen som spetsade folk på pålar. Han besökte bara detta slott, men den irländska författaren Bram Stoker hämtade sin inspiration till Dracula på 1800-talet till den första boken som finns om Dracula ifrån just detta slott. Vi önskade ändå falla in i turistledet och besöka just detta slott. På bussen bland lokalfolket klev även två Stockholmare på. En far och en son på tågluff. De var gemytliga, men fadern tyckte dock att mitt yrkesval var knepigt då jag aldrig kommer kunna få jobb. Jag är så trött på att höra det, jag väljer det jag vill i mitt liv. Vi följdes åt till slottet, men skiljdes sedan åt.

Innan slottet fanns en uppsjö av Draculaförsäljare som mestadels sålde Draculaprylar men även rumänska dukar och leksaker med Scooby-Doo. Vi betalade 50 kr per person för inträde till slottet. Vi tänkte oss en guidad tur men hittade ingen. Vi tjuvlyssnade dock på en engelsk guidad tur med skämtsamma nordamerikaner. Vi hörde att Stephan King besökt slottet och att han varit väldigt human och trevlig. Slottet är tre våningar högt att klättra runt i och det tog 1,5 timme för oss att traska igenom. Det fanns berättelser på väggarna där man mestadels kunde läsa om kungar och drottningars olika rum på slottet. De hade både haft egna toaletter och sovrum. Det fanns massor av gamla möbler som inte tillhört slottet från början. Och självklart även massa spännande information om Vlad, Draculamyten, Bram Stoker och rumänska väsen. Vi betalade extra för att komma in på ett tortyrmuseum. Där fanns hemska kyskhetsbälten, bröstvårteklämmare och annat suspekt. Vi lyckades i alla fall komma med sista bussen hem. Trodde det skulle vara många turister på bussarna. Det var det inte. Här är vi också konstiga eller spännande gringos. Vi tänkte följa med en spanjor ut och dricka öl, men han väntade till 01.30 med att gå och då rann vår entusiasmen ur.

Vi har även spanat in Black church, finns även en White church. Vi bekantade oss med alkisen David Schvanses som pratade om hans livs kärlek, hans blöta söta hund. Berget Tampa Mici var också trevligt. Vi for upp i CocaCola-vagnarna, smaskade i oss kaffe och försökte gå till Holluwoodskylten. Det gick sådär, vi hittade en stig men ingen skylt. I denna barockstad finns en rumänsk restaurang som heter Paradis. Vi rekommenderar alla besökare att gå dit. Lokal och internationell mat i mängder för 30 kr per person. Middagsunderhållningen blev två dokumentärer om andra världskriget från min sida bordet, Sebbis fick se reklamer och musikvideor. Vi fick stanna väldigt länge på denna restaurang en av dagarna då det for blixtar och floder av regnvatten runt. Det regnade så kopiöst att jag inväntade översvämning. Bilarna flöt nästan runt och folk packades under restaurangparasoll. Så fort regnandet minskade, hann vattnet rinna ner i avloppen och vi slapp använda bröstsim hem. Alla länder vi varit i är för övrigt väldigt Italieninspirerade när det gäller mat. Gilla.

Rumänien är fattigt nu. Det kostar 2000 kr i månaden för ett rum i en lägenhet, hutlösa pengar för en person här som för övrigt får en låg inkomst. Hosteltjejen Andra skulle flytta utomlands i oktober eftersom hon inte ser en framtid i Rumänien.

På hostelet bor ett gäng slappisar. En gammal gubbe som sover i kläderna på dagarna och annars alltid vaktar den bästa datorn för att kolla på serier. En kinestjej som inte sagt en gnutta tillstymmelse till ord, hon ligger alltid i sängen och leker med en modern telefon. Claudius som inte kan engelska, men som tydligen jobbar på hostelet och sover i vårt rum. Det enda han gör är att sitta vid den andra datorn som inte gubben ockuperar. Annars kommer folk in och ut, det är ingen vi har haft något större intresse att hoppa i samma bäck med. Bara vår skumma spanjor som i tre dagar försökt vandra till Bran Castle utan att lyckas. Fanns en trevlig kineskille också vid namn Ja som jag skrämde iväg när jag frågade om han ville dricka öl när han hellre ville spana kyrkor. Det finns också två tjejer, Knatte och Fnatte som är nya på hosteljobbet. De verkar ha problem att få kuddantalet att stämma överens med antalet sängar. De gillar att sopa dock. Sebbis gjorde misstaget att fråga om jag tålde frukostbrödet. Fnatte tolkade det som att Sebastian behövde bröd och sprang till affären och köpte två påsar bröd till honom. Cirka 60 skivor bröd till Sebbis. Han vräkte i sig för att inte verka otacksam. Den morgonen kom vi upp till den tidiga frukosten för att Sebastian fick ett sendrag och hans yl gjorde oss klarvakna.

Vad är populärt här? Musse Pigg är mäktigt het. Likaså rullskridskor. Popcorn och majskolvar säljes överallt. Så var även fallet i Serbien och litegrann i Kroatien. Shoppingen är bra och billig i denna stad. Jag har handlat en klänning till Isabelles bröllop för 99 rumänska lei. Har även hittat två skor, en färgsprakande topp och en skinnjacka. Köpte en tröja som Sebastian tyckte var det mest gräsliga han sett.

Någonting annat som är populärt i Slovenien, Serbien och Rumänien är dålig service. De skriker, gormar och är otroligt arga vid frågor. Särskilt på tågstationer. Detta är dock inget riktat mot turister. Alla får samma service, lika för alla. Denna dag började med att vi blev nedskällda på tågstationen för att vi inte förstod att ”SAME” betyder ”SIGN”. Sebbis tackade hjärtligt för hennes service och önskade henne en trevlig dag och då log hon faktiskt. Jag kommer nästan sakna att bli utskälld.

Sebbis kände sig för mycket uttittad i denna lilla stad. Jag är övertygad om att folk bara tycker att min gringo är enastående vacker med exotiskt blont hår. Han har visionen att glo elakt tillbaka, men han är för snäll för det. Jag är van att folk glor på mig, jag ser nog väldigt rolig ut. Helt okej för mig att vara lite extra gringo här.

Igår gjorde jag toalettöversvämning på hostelet. Jag tror i alla fall toaletten tillhörde hostelet. På toaletten uppe kunde papper spolas ner, men inte på toaletten nere tydligen. Jag försökte frenetiskt få mitt papper nerspolat tills jag såg att toaletten började läcka vatten ur rören. Jag sprang därifrån, skyll inte på gringon. Annan spännande fakta. Toalettlampan släcks var trettionde sekund så måste man vifta igång den igen.

Nu blir det ciao från en limebrun Mikaela. Mitt ansikte har nämligen färgen av en rutten frukt.

Peace and love Suecia
/Mikaelita