Bäääärlin Baby

Jag sitter just nu på en avskild toalett och hör barens hårda techno-toner i bakgrunden. Vi är alltså framme i Berlin. Gårdagen bjöd på över 18 timmars trevligt tåg och båtresande. Klockan 04 klev vi upp efter att precis packat klart. I Sthlm började vi leka en tåglek som mammsen gjort, det gäller att bocka av grejer som seglade förbi tågfönstret. Ledsen mamma, än har jag då inte sett någon ”naken karl” eller ”man i gul hatt”. Denna lek roade inte bara oss, utan även vår medpassagerare Ronny.

Ronny är en svensk jugoslav som bott 30 år i Copenhagen. Denna fantastiska guru satt inne på alla svar. Likt HC Andersen är hans hem där han hänger sin hatt. Antar att han inte var hemma just nu då han saknade hatt. Han guidade oss över Öresundsbron och jag var ett glatt litet barn. Sebastian gick bananas på att kolla upp all info han kunde hitta om att åka tåg. Väl i Köpenhamn tänkte vi oss något exotiskt, en pölse kanske. Det blev Donken och kortknäppning på Tivoli. Vi saknade redan vår guide Ronny. Sedan drog vi till Hamburg. Jag blev trött som ett aber och sur för att jag inte fick tjuvåka i 1 klass. Nej sa min karl, så får man inte göra. Vi intog golvet men hittade till slut platser. Jag dreglade sovsaliv i Sebbis knä medan han lugnt läste bok.

Plötsligt blir jag väckt av en sur konduktör som tydligen tyckte att vi var på en färja och måste upp till däck. Vi travade upp. Sebastian hittade en cool mås som stod stilla i luften och jag knäppte kort på båtar men fick inte bada. Väl i tåget igen så gick jag in i drömmarnas land. Sebbis tog över den klassiska Mikaela-rollen, prata med alla och ställa frågor. Han hittade en Texas-kompis som jobbade i krig och bodde i Tyskland. Till slut vaknade även jag. Jag pratade engelska som en full polack. I Hamburg var nästa tåg sent. Jag gick och strosade runt. Går tillbaka och ser Sebbis frenetiskt knappa på telefonen. Aha, han försöker ringa mig. Tåget hade visst kommit under min tur. Sista biten sov jag återigen medan en svettig Sebb väntade på att konduktören skulle kolla våra Interrailkort. Väl i Berlin tog vi en taxi med en taxiförare, hon verkade gilla vodka och kakor då hon hade detta
framme i taxin. Ifrån Baxpax Mitte Hostel hördes höga toner. Jag tänkte tyst för mig själv när jag travade upp för den sketalånga trappan, att jag ju ville sova i natt och inte öla. Aha det var Tango-danstudion under stället som lät. Skönt.

Vi möttes ändå av ett party-rum på hostelet, men vi bodde i rummet bredvid där alla sov. Jag råkade tappa ner nycklarna i någons väska och började lite lätt rota. Kinestjejen som ägde väskan kollade upp. Hon trodde mig dock, men vi hittade aldrig den där hänglåsnyckeln. Vi var båda pirriga när vi skulle sova. Sebbis kollade upp så fort någon rörde sig. Ska någon sno våra grejer? Vi väcktes tidigt av att någon är asförbannad, bankar och skriker åt en annan kille. Skönt att de hade åkt senare på dagen. Vårt rum är mest fullt med artiga och välartade kineser nu. Jag blev dock chockad över hur rummet såg ut när jag vaknade. Jag frågade Sebbis vad vårt rum hette. Indianroom sa han. Det förklarade varför det var elefanter, gudar och tigrar över hela väggarna.

I dag gjorde vi ”the city”. Vi for till Alexanderplatzen. Sebbis ville spana in ST Marienkirche. Kände mig aningen naken i bikini
i en kyrka. Men det är varmt här. Sen gick vi till det ”stora tornet” och till världsklockan. Klockan var pytteliten. I övrigt har vi mot Sebbis förtjusning varit på Barbie-huset. ”Ja hur var det nu med genus älskling?” sa han. Ändå skulle han promt vara med på kort bredvid en av Barbies jättestora rosa klackskor. Ett 8000 kvadratmeter MediaMarkt ville Sebbis såklart in på. Själv tog jag en barstol och efter lång väntan kikade jag upp. Han var på rad två av denna fjärde våningens filmer. Jag hade tydligen satt mig
innanför personalens disk och fick den fetaste tyska utskällningen. När jag smög fram ett gulligt ”Ehhh, sorry” blev han lugn igen. Nu slappar vi lite och jag är redo för kvällens andra öl. Vill spana in övriga gäster. Ryktet går om happy-hour och om partyn till 07 på morgonen.

Tack till TUSEN för alla fina kommentarer! Ni är guld och silver. Sebbis hälsar till er alla från sitt
degarsäte. Och förlåt för mina långa inlägg.

Peace & Love
Mikaela