Vi är på G!

En dag plötsligt händer det: grannen kastar upp dörren och hojtar, ”- Ska du med till Senegal?”
”Ähhhhhhhhhhhh, Senegal…”, svarar jag trögt, ”Senegal?”

Nääe, jag vill till Kap Verde. Jag fattade ju inte ens var Senegal ligger. Trots att jag spöat ungarna i ”Afrikas stjärna – den försvunna diamanten”. Och vet att det är jobbigt att bila Paris – Dakar. För det har jag sett på teve.

En vecka senare prejar jag henne med cykeln, ”- Öhhh, saru, Senegal? Jag kommer upp till dig lite senare så tittar vi på det där…”

Så här fram på nattkröken så kan jag ju konstatera att det går fort ibland.
Nu är det i alla fall bokat. Har fått en helt obegriplig bokningsbekräftelse på mailen.
Får ringa dem i morgon och be om ett annat filformat.
Den här är nog på krylliska.

Får läsa på om Senegal.
De pratar franska.
Det gör inte jag heller.
Och ett språk som låter till namnet som en glad hund; Wolof, eller nått sånt.
Bara att beställa LP´s bok på nätet. Annars fattar man ingenting. Eller något mindre än ingenting.