Upphittat: en turistbyrå!

Jo ni, nu förstår jag att jag inte hittade Thailändska turistbyrån förra veckan:
den låg inklämd mellan två butiker hur centralt som helst.
Men oansenligt! Inga skyltar. Inga skyltfönster mot gatan. Bara en rad på namntavlan utanför porten.
Sen smyger man in i en tjusig trapphall och börjar irra. På en dörr längst in till vänster sitter en skylt stor som en A4.

Jag gamade åt mej en massa kolorerade turistbroschyrer. Bäst var BKK-kartan. Kartor är suveränt att ha redan innan. Nu vet jag var vårt BKK-hotell ligger. Och MBK och Siam Square, osv

Hemlis: jag samlar på kartor. Tar med dem hem efter semestern. Man vet ju aldrig när man ska till Berlin, Santo Domingo eller någon liten bulgarisk byhåla.

När jag frågar killen på Thailändska turistbyrån om bästa sättet att resa från Koh Samui till Khao Lak hoppar han till, stirrar på mej ilsket och påpekar: ”- Du vet väl att Khao Lak är stängt!!!”
Genast så hör jag hur jag börjar förklara mej och försvara mej… vi ska till södra Khao Lak och de säger att allt är okej där… Kollar hemsidor…

Jag är så trött på att hela tiden behöva förklara och försvara. Så fort man nämner Thailand så ska folk ifrågasätta lämpligheten att åka dit.
Efteråt så ångrade jag att jag inte bara slog upp mina blågrå, anlade ett bimboutseende och sa: ”-Vadå, vad menar du? Vilken våg? Har det vart nå’tt?”.
Tyvärr känns katastrofen för allvarlig för att driva med folk om. Så det blev inget. Men jag tänkte tanken efteråt. Trodde han att jag var helt urbota superkorkad? Ful e’ jag, men inte dum!

Air Asia och jag mailväxlar fortfarande. De verkar bara läsa sina engelska e-mail en gång i veckan. Status är att jag just nu har två uppsättningar biljetter på samma flight… Men jag fortsätter att dividera med dem. 550 sek är mycket pengar, även i Sverige!

Nu är det precis tre veckor kvar. Fattar det inte: jag ska ha SEMESTER!