Summa summarium

Jaha.
Nu har jag lagt ut bilder och bildtexter så långt jag orkat och alla dagböckerna är tittade på en gång till.
Kanske kommer fila lite till.
Jag har insett att jag måste läsa på om korsriddarna. Missade dem halvt i skolan. För si så där 30 år sedan. *suck’

Med ett par dagars distans så måste jag säga att jag var ett trevligt resesällskap: jag gnällde måttligt, hade gott humör och många långa trevliga samtal. Kanske t o m ett mycket trevligt resesällskap, om jag får säga det själv.
Jag kanske skulle kunna vara lite mer social på kvällarna. Det är ju en synpunkt.
Men jag är ju, trots att jag har högt ansedd social kompetens, beroende av att ha en hel del egentid. Det fick jag ju nu.
Jag hade med mig sju böcker.
Två resehandböcker som jag livnärde mig på.
Exakt hälften av de andra fem sög jag i mig.
Har redan pratat med mig om nästa resa.

Vid middagen idag så läste jag reseannonserna (man FÅR läsa morgontidningen över hela middagsbordet när man är singel). Lurar ju nu på Peking när favoritväninnan ska bo där ett tag.

Jag har bara två problem: inga pengar och ingen semester eftersom jag byter jobb om en vecka.
Annars är det bara att åka.
Jag tar med mig mig.

Fast jag och en killkompis var eniga om att Damascus vore spännande. Såg ett reportage på teve som lockade.
Hmmm…
Och en annan killkompis ska tillbringa vintern hos tantvännen i Thailand. Vi skulle ju göra Vietnam har vi ju sagt han och jag.
Han som skulle visa mig Kroatien vill inte vara med och leka alls längre. Fan, han lovade ju.
Åhhh, Rossi, jag måste ju komma över till New York snart igen och hälsa på dig och barnen.
Granntanten pratade förresten om Indien.

Ingen som fattar detta.
Tror jag.
Jag älskar mitt hem.
Jag älskar mina barn.
Men jag vill veta vad som händer där utanför.
Utanför gränserna.
Tänja gränserna.