Staden som aldrig sover…

Ahhhhhh… vilken avslutning pa resan!
Jag star och skriver i hotellreceptionen kl 01.00 pa natten. Vantar pa att Helene ska komma hem i en taxi.

Efter frukost sa var det dags for annu ett besok pa Apple Store. Denna gang for att handla.
Jag har inte vagat kolla mitt konto en enda gang – men man maste vara idiot for att inte fatta att man ar laaangt nere pa krediten nu.
Behover anda banta.
Passerade Disney Store ocksa. igen. Jag AR svag for deras klader.
Och CVS for att bunkra lite Zantac och annat som behovs for att sta ut med att leva hemma i Sverige ett tag till…

Sen hem och lamna av de forsta kassarna.

Efter sa skuttade vi ner till China Town efter frukost. Helle behovde kopa en present till en kompis. De haller nastan Thaipriser pa sina Kinaimporter dar.
Sen tog vi tunnelbanan upp till 34 street. Dar ligger alla billiga kladesaffarer.
Inte for att vi hittade sa mycket, men anda.

Och sen traska hem igen.
Det finns hur mycket tunnelbanor som helst.
Och de gar ofta.
Men pa nagot satt sa blir det att man gar istallet.

Tunnelbanorna ar bra.
Stationerna ar hemska.
Om man ens hitter dem!
Sen bestar de av en helvetes massa trappor.
Ju storre staton: ju fler trappor!
Och sa galler det att ga ner par ratt hal i gatan: om man ska ”Uptown” eller ”Downtown”.
Och har man redan kommit in pa perrongen och gar ut igen.
Da far man inte ga tillbaka utan att fjaska for sparrvakten…

Det ar latt att ga fel i New York. men det ar jattelatt att komma ratt igen.
Deras system med Avenyer och Streets funkar utmarkt – utom pa nedre Manhattan, som inte alls foljer det systemet.

Efter en blixtsnabb dusch sa var vi pa sprang igen:

Vi motte opp Rossi utanfor hennes jobb pa NY Times nar hon slutade idag. Sen satte vi Helene pa tunnelbanan ut till Queens, dar hon fick losa av barnflickan for att vara barnvakt hela kvallen.

Vi gamlingar svavade ut till ”Sephora”. Dar blev vi uppsminkade av deras sminkoser. Man skyller pa att man ar intresserad av nagon produkt och sa far man hela kvalls sminkningen lagd. Riktigt proffsigt.
Sen kopte jag i alla fall nagon sorts ”primer” man lagger under ogonskuggan for att man ska slippa se ut som en tvattbjorn efter en helkvall.
Och for att radda mig sa fick jag en burk av min favoritsminkborttagning som prov. Kunde inte hon veta att jag brukar prova just den sorten varje gang jag smetat smink i ansiktet.

Sen gick vi vidare till ”The View”. den resturant som ligger pa 48:nde vaningen och som vrider sig runt sa man far se hela New york pa en timme.
Sag stan flera ganger.

Buffeerna snurrar inte. Sa det ar lite pyssligt att hitta tillbaka till sitt bord ibland.

Men en helt otrolig utsikt over The Big Apple, standen som aldrig sover.
Ett helt otroligt satt att saga adjo for denna gang till en underbar stad och en underbar kompis.
Jag ar inte riktigt sak pa att jag vill aka hem.
Rossi sger att jag inte behover: jag behover bara hitta en rik amerikan.

Sa jag aker val hem da.