Smidigaste vägen

Måste göra reklam för ”Upptåget”.
För mitt SL-kort och 60 kronor så var jag ute på Arlanda på en timme och 15 minuter.

Det enda att vara nervös för var bussen hemma: hur i h-te kan han vara 5 minuter sen redan vid min busshållplats? Klockan 08.10 på en lördag? Tre passagerare i bussen. Har de slagits eller? Fattar inte.

Så i Barkarby var det nervöst. hade två minuter på mig. Och DÄR finns inga rulltrappor.
Jag tackar mig själv för timmarna på gymmet så att jag kan köra step-up’nd step-down med 15-20 kilo i varje tass.

På Karlberg hade snorisarna under natten kvaddat rulltrappona. Pissen funkade på nervägen.
Sen flöööt det.
Pendeln till Upplands Väsby och där väntar Upptåget på andra sidan perrongen.

Good Bye Stockholm f-ing taxi!

Nu står jag och zippar min whiskey på Arlanda. Surfar. Ska ringa saknade Xet innan take off.
Lilla gulldottern pratade jag med i morse när jag vaknade – hon hade väckningsansvar, men jag vaknade innan av väckarklockan.

Golfbagen fick i sista sällskap med min volymiösa dunjacka i ytterfodralet.
En timme till SAS-kärran lyfter.

Ingen resfeber. Vill ju gärna tro att jag är gammal och rutinerad – men sanningen är nog att livet varit så kaotiskt senaste månaden, så min hjärna kan inte ta in mera nu.

Puss på er. Vi hörs om jag hittar en dator (och det har väl aldrig hänt att jag inte lyckats med)!