Skeppåhoj!

”Även en lång resa börjar med ett enda steg”.
Det var nog en kines som sa det där.
Vissa resor består av ett enda steg. Eller två.
Som den här.

Kände att det var dags att byta miljö, om än för en kort minut, och bokade mig en egen hytt till Tallinn, mitt i – vad jag trodde – vintern.
Regnperioden ska vi nog döpa om den till. Fast då vet väl ingen om det är sommar eller vinter vi syftar på.
Har just kollat CNNs väderprognos – som är pålitligare än vårt SMHI – och sett att där är det i alla fall strax under nollan och det ska falla snö fram över helgen.

Jag kanske är dödsföraktande, men jag tycker att det är fantastiskt med vinterhav: för femton år sedan gjorde lilla dottern och jag en tura till Åbo. En resa över gungande isar, med isbrytarhjälp ut och in ur alla hamnar. Vi stod längst bak och tittade hur isflaken bröts ner i vårt kölvatten. Otroliga krafter.
Ska erkänna att när isarna slog mot skrovet i mörkret var det bara dottern som sov. Det sjöng i plåten och jag visste att döden väntade isande svart där ute.

Så dödsföraktande med kameran i högsta hugg så kliver jag ombord på lördag kväll.
Mina ambitioner är att låta er följa med på en kryssning. En singelkryssning. Alltså en riktig singelkryssning: ensam dam reser ensam. Inget sån’t där larv när man är en när man kliver på, en massa på båten och en igen när man kliver av. Pytt!

Tänkte att vi skulle ta oss runt och titta på vad som händer på båten. Smygkika lite. Och sen får vi en dag tillsammans i snön i ett söndagsstängt Tallinn.
Det är ett par år sedan sist. Så det lär ju ha hänt en del.

Häng på nu, govänner!