Så ska man ut igen

Hänger på Arlanda.
Sparkat av mig skorna.
En vit plastmugg med vatten.
En likadan plastmugg med whiskey. Ser ut som ett urinprov. Smakar bättre. Misstänker jag.
Fanns att hämta på damrummet.
Muggarna alltså.

Måste slå ihjäl lite tid inför boarding – vi är redan försenade och jag är riktigt riktigt trött.
Enda fördelen var 35 minuter förlängt avsked.

På Arlanda har barnfamiljerna tagit över.
Eller så börjar jag bli gammal och intolerant. Barnskriksintolerant.

Jaha, vad jag gör här?

Jo, jag ska till Tunisien och spela golf en vecka.
Inte duktig, men jag kan ju bli. Hoppas jag.
Så jag ska försöka hålla er uppdaterade med hur Tunisien funkar som golfland.
Ska verkligen försöka komma igång att skriva den här resan.

Jag har alltid dåligt samvete för resor med höga skrivambitioner. Alla resor har höga skrivambitioner.
Anteckningarna från Krakow sitter kvar i min kalender. Både de och ambitionen existerar fortfarande.
Och bilderna från både Krakow och Indien har jag ju naturligtvis kvar.

Det är bara en fråga om att ta tag i mina privata projekt.
När jag kommer hem ska jag bli en bättre människa. Träna och röja upp i mitt hem. Städa förrådet. Gräva på kolonin.
Och kramas oftare.
Sluta försumma det som verkligen betyder något i livet.

Så det här blir inte bara en rekreationsresa utan också en kraftsamlarresa.
Spela golf, simma i poolen och sova.
Vara lite ego. Ett ensamt ego.
Och längta vålsamt efter nära och kära, men inte sakna. Sakna gör så ont. Längta fyller hjärtat med värme.
Ambitionerna finns.