Vem är egentligen nöjd med sin passbild?
Inte jag i alla fall.
Fattar ni?
Om det skulle hända något: vilken bild är det då som dyker upp på löpsedlarna?
Jo, p a s s b i l d e n!
Ingen skulle ens komma på tanken att rädda mig från gerillakrigare i Långtbortistan.
”Herre Gud!”, skulle svensken tänka i snöslasket utanför Konsum, ”har de fångat henne får de fan behålla’na!”
Ska erkänna att jag ens tittade på bilden när de fotade mig på passexpeditionen. Glömde!
Ändå får man ju ta om den om man inte ser ut som en filmstjärna.
Ser säkert ut som ett miffo. De kommer inte att släppa in mig i Afrika, förens det blivit riktigt mörkt: så jag inte skrämmer någon!
Jag var helt upptagen med att skriva mitt namn på en vit papperslapp.
Jag har kunnat skriva i fyrtio år snart.
Ändå fick jag göra om det.
Jag tror att jag skrev snyggare första åren. Med vaxkritor.
Blev så nervös.
Jag är lite kritikkänslig.
Första gången jag verkligen fick skämmas var under en rättegång: ”Skadeståndsansökan var inte tillbörligt undertecknad”. Fick stå där inför alla och förklara att det faktiskt var min namnteckning domaren pekade på.
Andra gången var på huvudpostkontoret i New York där den kraftigt överviktiga afroamerikanskan vägrade ge mig mina frimärken för 5 dollar: min namnteckning på kontokortet överensstämde inte med det jag skrev på kvittot!
Försökte tala om för henne att om jag stal kontokort så skulle jag köpa konst och röda sportbilar, inte stå och fjäska för att få köpa frimärken till mina vykort hem till Sverige.
Det trodde hon inte på.
Man blir lite kaxigare i uniform. Tydligen.
Som ni förstår har jag fixat mitt nya pass nu. 3-5 arbetsdagar. Gäller bara att hålla reda på den där lilla lappen man ska ha med sig tillbaka.
Karin har oroat sig över att jag inte hade något giltigt pass. Nu kan hon softa lite… 39 dagar kvar ju.
Jag HAR ju ett pass. Men när jag la till även Mia bland mina namn så blev det ogiltigt. Ut ur Sverige kommer man ju alltid, men in igen kan ju bli jobbigt.
Det kommer säkert att avvisa mig vid gränsen om de bara får en chans.
Nu har de ingen chans.
Gäller bara att hitta gamla passet.
Ligger på ett bra ställe.
Det gör mina bankfacksnycklar också.
Det har de gjort i 11 år.
Betalar strax under 300 per år för ett tomt bankfack.
Det kostar Stenströmskjortor att låta borra upp det.
Jag har faktiskt erbjudit mig att borra upp låset själv och montera ett nytt.
Nä, nä, ingen förståelse där inte.
Kunde lika bra ha erbjudit mig att göra det med snigeldynamit.
Lika varmt mottagen.
Har börjat bläddra i turisthandboken.
Hittade Gambia mitt i Senegal.
Vad gör det där?
Får ta ett litet snack med dem om det.
Det är inte klokt så lite man kan om Afrikas geografi.
Ändå var jag duktig på ”Försvunna Diamanten – Afrikas stjärna”.
Man blir kaxigare i uniform;-)