Nu har vi hajjat

Juldagens julfest på Wedgeview var inte mycket julig, men mycket trevlig.

Vi var strax under fyrtio gäster i olika åldrar och olika nationaliteter som ägnade kvällen åt att önska varandra god jul. Och äta god mat i mängd.

Det enda riktigt juliga var att vi smällde smällkarameller. Just sånna som jag sett i mataffärerna.
Man drog med varandra, det small, och inne i låg en femöres plastleksak och en hopplös gåta.

I morse var det så dags att sätta sig i bilen och köra de femton milen upp till Kleinsbaai och hajcentret i Van Dyks Bay för nu var det äntligen dags för Sörens efterlängtade hajdyk.

Men vad händer: Sören och en handfull till blir snabbt sjösjuka och hänger över relingen på förens läsida.
Så det var bara att dra på sig torrdräkten och inse att är det något som liknar en haj så är det jag.

Vi var sex stycken i buren vilket faktiskt blir en trygghet när The Great White dyker upp, och ett gott sällskap när hajarna inte behagar att visa sig alls.

Jag uppskattar att det var samma två som kom och åt på vårt bete gång på gång. En hojtade de var en baby och den stora jättestora valde att bara simma runt och kolla vårt skrov.

Det är intressant att efteråt inse att det vatten där de sjösjuka kastade upp är det samma som jag dök några meter bort i.
Jag har duschat ordentligt efter hemkomst!

Hajdyk var ett bra sätt att få se mycket haj på: i synnerhet om man satt uppe på båten.