Nu börjar det likna förra resan…

Nu börjar det likna förra resan… redan nu så börjar det att småstrula lite.
Det är bra. Då blir man mycket lyckligare över det som verkligen fungerar.

Det är ju så gulliga på min bank.

Hur många kan säga det om sin vanliga bank.
Jag kan i alla fall.
Innan jag skulle ner och handla i dag så tänkte jag att jag kastar en blick på hur jag ligger till på bankkontot.
Jaha, så där mycket på kortet, tänkte jag när jag såg saldot. Ska jag ju inte ha. Tittade lite närmare. Såg ett litet litet litet svagt streck innan slutsumman. Konstigt vad betyder det? Så brukar det inte se ut. Ska jag ju inte ha. Först ville jag inte ens förstå.
Ett minustecken! Jag ligger nästan arton tusen kronor back på mitt konto!!!
Helevete!
Air France har först dragit summan för flygbiljetterna vid bokningen, sen har de konfirmerat bokningen två dagar senare genom att dra betalningarna igen!
Helvete!
Då lyfter jag luren och slår 020-numret till min bank.
Vad händer. Jo, en halvtimme senare har den rara människan med norrköpingsdialekten hävt det felaktiga uttaget Air France gjort och jag ligger plus på kontot igen. Och jag skulle slippa alla övertrass.avgifter och räntebortfall.
Jag behövde bara berätta lugnt och stilla. Inte skrika och gråta. Inte argumentera och bråka. Hon var bara förstående och fixade allt.
Medan datorerna rullade så fick jag veta hur det är att vara mormor och farmor i ung ålder och hon fick veta hur det är att semestra i Thailand.

Min bank är världens gulligaste.

Nu i december som var, två dagar innan jag och väninnan skulle till Rom och julhandla, stod jag på Ica och upptäcker att jag saknar mitt VISA-kort när jag ska betala i kassan.
Helvete!
Alla pengar på kortet och vi ska till Rom. Visserligen leder alla vägar dit. Men vi hade ju faktiskt tänkt att flyga! Och bo! Och äta! Och shoppa!
Då gjorde jag först ett tempolopp på cykel som fick varenda Grand Prix att likna en söndagsskoleutflykt, hem till första bästa dator. Jag kopplade upp mig och flyttade pengarna till ett annat konto. Puh!
Sen ringde jag det magiska 020-numret till mina änglar. Och när jag hade fått ner rösten från trestrukna C, så att de väl förstod vad jag ville, skrattade de bara snällt åt mina bravader och sa att det kommer ett nytt kort på posten i morgon. Och de ville inte ens ha betalt av mej.
Inte ens erbjudandet den offentliga prygeln och skampålen ville de vara med och utnyttja.
Hur kortet försvann? Ja, det är en helt annan historia som jag inte tänker berätta här.

Sköter man sig i livet, så är det inte sant att man blir ängel i paradiset när man dör. Har man varit riktigt snäll blir man banktjänsteman på Skandiabanken!