Mitt liv som rödskinn…

Jag smörjer mig faktiskt.
Spf 30 på känsliga ställen. Och 6-8 lite här och där. Många känsliga ställen nämligen.
Så fort jag ens tittar mot en sol så blir jag röd.

Men lite brun är jag också. Brunare än er därhemma i alla fall! *ler*

Idag så smackade jag i mig två frukostomeletter (som vanligt). Jag hängde över ”omelettkillen” för att lära mig varför hans omeletter var så mycket godare än mina hemma.
Nu har jag lite aning. Ska hem och testa på Tomas.

Sen provade jag den genvägen som en av kyparna pekat ut åt mig, så jag slapp passa hotellets buss. Plus att jag behöver röra på fläsket även om det är semester. I synnerhet som jag äter både lunch och middag varje dag bara för att det är så gott och spännande att äta mat här.

Fick sällskap med två äldre engelska herrar. Den ena var bosatt här sedan sex år tillbaka. Han bodde i samma hus som min taxichaufför inne på samma område som hotellet.
Han passade på att snabbt korvstoppa mig med sina senaste asienresor. Det var fullt sjå att hänga med mellan alla länder han besökt.

Sen förklarade han varför han gillar Indien:
”Du förstår, har vet man aldrig vad som händer. Du bara tror att allt är som i går, men det är det inte. Du vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Och vill du ha ett äventyr? Då går du bara åt ett annat håll än i går!”

Sen släppte de mig och jag traskade vidare ner till stranden.
Traskade upp till Baga och sen ner igen till Calangute. La mig på en solsäng utanför ett Shak och slöade i skuggan. Lyssnade på ”Damernas Detektivbyrå” i min iPod.

Badade lite då och då for att hålla förståndet på plats och inte få solsting.
Jag vet inte hur varmt vi har, men si så där 35-36 grader ligger det på enligt de väderleksrapporter jag hinner se på TV.
Frågar man Indierna hur varmt det är sa svarar de bara ”varmt!”
Hur varmt är inte så viktigt.
Det har de i o f s rätt i.

Solsängarna är gratis, men man förväntas dricka något när man ligger där. Och det gör ju inte ont någonstans att ta in en kall ”Kingsfisher” öl för strax under tian. Eller en färskpressad juice.

Sen traskade jag lite i Calangutes butiker for att se prisnivån inför kvällens marknad.
Varje lördag är det kvällsmarknad i Baga.
Alltså en sån där for oss turister.
Egentligen skulle jag åt till en annan marknad i en närbelägen stad, men den markanden har myndigheterna stoppat p g av terrordåden i Mumbay.
Så det blir att stanna i närheten.

Jag måste ju köpa fler julklappar, det ar ju julpanik nar jag kommer hem.

Ska traska till Baga strax… Puss på er!
(Hélène måste skicka en bild på kattungarna hemma. Den första bilden där de är 20 timmar har jag upptäckt att hotellpersonalen har som skrivbordsbild på gastdatorn.)

Glömt att rapportera från min städares slit: i dag var det en gigantisk påfågel i min säng!

Senare, efter ett par glas av Goanernas fantastiskt goda portvin:

Hittade ingen regelrätt ”nattmarknad”. Virrade mest. Att de rycker i mig gör bara att jag inte handlar.
Julhandlade lite åt Hélène på Apoteket.
Konstiga önskelistor i var familj.

Åt middag på ett shak nära taxistationen. Lamm och ris. Och en Kingsficher. Så klart.

Tog sen en gul/svart rickshaw hem, typ tuk-tuk. Jag var ju tvungen att testa.
60 rupies för att ta mig hem.
Moppetaxi med gummituta!

Känns ändå skont att vara på hotellet nar det blir sent på kvallen. Tog ett glas portvin på balkongen och tittade på ”Hulken” i min iPod.
Det blir roligare kvällar har nästa gång jag åker hit: för det blir fler resor till Goa. Det lovar jag. Nästa gång åker jag inte ensam.

PS Hade letat efter marknaden på fel ställe: den är tydligen utanför Baga. Man lär sig…