Kryddor

Hallå på er!

Idag har jag och taxikillen, samt ett rart yngre engelskt par varit runt lite per bil.
Först ett par timmar i Panjim, Goas huvudstad, och sedan vidare ett par mil ut till en kryddplantage.
Det senare var en riktig turistfälla.
Men som sådan gillade jag den faktiskt.

Det engelska paret uppskattade sin elefantritt.
Den var runt bland bilarna på parkeringen.
Jag valde att avstå.
Hjälpte dem att fotografera istället.

Lite spektakulärt var det när elefanthannen valde att veckla ut sin… tja, sitt organ… för att kissa. Jisses! Säger inget mer. Men kan hinta om att han absolut var tillfälligt fembent.
Engelsmännen har den på bild i sin kamera.

Den som ville kunde sen få skrubba elefantens uttråkade kompis.
Det gick verkligen att se hur trist det var att vara turisternas badanka.
Han la sig ner på knä i vattnet och lät turisterna sitta på ryggen och skrubba. Jag tror att hans snabelduschande av turisterna var hans hämd: han drog på ordentligt.
Hur kul är det att vara en elefant med russinskinn?

Sen guidades vi runt bland kryddorna i skogen.
Svårt att hänga med i en alldeles för stor grupp, men lite hann jag lära mig i alla fall.
Tänk så lite jag vet om saker som faktiskt tillhör min egen vardag.
Jag visste faktiskt inte ens hur Cashewnötter växer. Pinsamt, då jag ätit för många kilo i mina dagar.
Ett äpple med nöten som en utanpåliggande appendix. En nöt per äpple. Nöten har dubbla skal. Det förklarar varför de är så dyra.
Googla på det, gott folk!

Guidningen avslutades med en välsmakande buffé. Så trots att jag morrar om turistfälla så var det i alla fall ett prisvärt nöje.
Jag passade på att handla kryddor både till mig själv och till familjen i julklapp. Kanske inte billigt men jag slapp pruta och jag visste att det skulle vara äkta kryddor.

I morgon i ottan så far jag till Hampi – tempelstaden – som ligger en dagsresa bort med tåg.
Jag blir borta i tre dagar.

Detta med tåg hade jag hoppas få uppleva.
Har ju sett både bilder av indier som hänger ut genom fönstren och åker på taket, samt nu senast filmen ”Darjeeling Limited” om förstaklassresenärer.
Så tåg, det var högt upp på min önskelista inför resan.

När jag glatt talade om för taxikillen att jag hoppades att jag slapp sitta på taket så skrattade han åt mig: ”Sitta på taket? Vad har du fått det ifrån, det kan man ju inte göra!”
Sa där har vi ännu en indisk myt att avliva. Flest tågresor på jorden, men inte fan hänger de utanpå. Jag går banne mig på allt.

Indien är mycket normalare än vad jag trott.
Ta detta med Curryenglish t ex.
Så låter de inte här.
Här låter det ibland totalt obegripligt. Men för det mesta helt okej.
Curryenglish verkar vara det som talas av indier i England.

Jag ser en del på indisk TV under mina ensamma kvällar.
Under en intervju med en politiker lyssnade jag uppmärksamt på honom. Gladde mig över att jag förstod ett och annat ord.
Mitt i inslaget slår det mig att alla andra i studion talar engelska. Han pratade sin variant på engelska helt enkelt – något som var helt acceptabelt även i TV-rutan..
Bara jag som inte förstod.