Klumpfisk

Andra dagen med vår sightseeing-biljett började vi ned att ta röd linje in till stan och hoppa av vid Waterfront. Eller för att vara exakt ”Victoria and Alfred Waterfront” efter samväldesdrottningen och hennes andre son: det var han som på sin tid tog första initiativet och spadraget till denna nu världsberömda hamnanläggning där sjöfartens behov samsas med restauranger och butiker/köpcentrum.
Trots ett vankande av och an på både hantverksmässa och det stiliga köpcentrumet så blir det inte mycket shoppat. Det finns så mycket vi vill ha att det blir ingenting av det. Inga julklappar heller.
Vi har ju vår bagagevikt att tänka på.
Plånböckerna har vi slutat att tänka på.

Vår egen vikt har vi också slutat att tänka på och glufsar gladeligen i oss ”Hake’n Chips” till lunch och indiskt till middag.
Det finns så väldigt mycket god fisk här att sätta tänderna i. Kan dock meddela att man inte alls blir intelligent av fisk: vi har ätit fisk i stort sett varje dag och jag märker ingen skillnad.

I vår sightseeing ingick en liten trevlig båttur i hamnen. En tur som, förutom att visa det marina båtlivet med torrdockor och bassänger och lotsar och andra imponerande teknikaliteter, lyckades visa en hel del Pälssälar som hängde i hamnområdet.
De är vilda och kommer väl från de enorma kolonier som finns på öarna i viken utanför.
Vithajens favoritkäk.
Vilket oroar mig eftersom jag ska bli säl i nästa liv. (Att återfödas som vit elefant ligger jag lite illa till för nämligen.)

Största upplevelsen var absolut att stöta på en livs levande Sunfish, eller på svenska en ”Klumpfisk”. Sådan har jag bara sett i större akvarieanläggningar.
Fotografi blev det, även om det mest är den karakteristiska segelfenan som syns på bilden.

Sen var Spindelmannens ben stort och rött och hemgång begärdes.
Med blå linje fick vi se baksidan av Taffelberget och hela vägen hem via Houts Bay.
Helst hade jag fortsatt och snurrat, men med en sjukling på släp så är det det som får styra.

Det blev i alla fall en romantisk solnedgångskväll på en sten på stranden, följd av den där redan nämnda indiska middagen.
Eftersom landet har en så stor indisk befolkning så är det inte ”fel” att äta indiskt i Afrika. Indierna åkte hit för att lära afrikanerna sockerproduktion. Winn winn.

Ja, så blev det då en riktigt sen kväll: jag stendog klockan tio. Sören satt lycklig och tittade på rums-teven. Det finns de som blir lyckliga av fyra filmkanaler.

I natt har det stormat och jag oroar mig för att hajdyket i morgon bitti ska bli av alls.