Katakomber och tysta stader…

Sov oroligt hela natten.
Men vaknade ända sent.
Frukosten smakade mig inte ens. Men jag åt. Den är ju gratis.

Traskade som vanligt ända bort till busstationen for att upptäcka att även dagens buss passerar 50 meter utanför mitt hotell.
Jag kliver av rätt i alla fall.
Kanske huvudsaken.
För motion behöver jag.

Sen tog jag bussen till Mdina.
Eller den ”tysta staden” som den även kallas.
Inte ett dugg tyst.
Sorlet från alla turistgrupper och klapprandet av hästhovar ekar i gränderna.
Mdina är mycket vackert med sina ljusgula kalkstenshus och smala gränder.
Jag har hur många bilder som helst på snygga husdetaljer. Massor av söta balkonger och romantiska gatlyktor.
Ville beskriva balkongerna som ”portugiskisk kollonialstil”, lät initierat va? Men i turisthandboken blev jag rättad till turkiska ”kiöshk” och egyptiska ”Mushraia-fönster”.
Nu fattar ni bättre va.
Det blir bilder att beskåda sedan.

Tittade på den fantastiska katedralen. Finast där är alla stenintarsior som pryder familjegravarna på golvet.
Tappade min biljett till museet där i katedralen. Tydligen finns det tjyvar i kyrkor också. Oheligt.
Inte bara Carina som svär så det dånar i Peterskyrkan, undertecknad har nu mumlat eder i katedralen i Mdina.

Efter att ha gått samtliga gränder i Mdina (sant) så damp jag ner på det mycket spektakulära ”Fontanella” med utsikt över hela norra Malta.

Sniglar som serverade. Men varför skulle jag ha bråttom? Det gick ingen nöd på mig där jag satt i den ljumma vinden i skuggan under ett parasoll.
Malta har 400.000 invånare. 2,5 milj turister/år. Det är kanske därför som så många sniglar kan få jobb på barer och restauranger.

Efter en mineralvatten, en rejäl spenat/ostpaj och husets hasselnötstårta hade jag energi att fortsatta nöta på.

Fötterna bar mig ner mot Rabat (det finns ett Rabat även här – inte att förväxla med det på Gozo) och den Romerska Villan.
Jag tror aldrig jag sett så välgjorda och detaljrika golvmosaiker någon annanstans. Små små pyttiga bitar i de finaste mönster.
Sevärt. Åtminstone för hon som gillar arkeologi fortfarande. Men det är en annan historia.

Sen genom ett tyst Rabat till St Pauls Catacombs.
Ett nätverk av katakomber från 3-400 e kr ligger under marken i Rabat.
Otroligt välbevarat.Gick med guidning i sådan där hörtelefon. Intressant.
Men allt erroderar. Tyvärr.
Målningarna som prydde katakomberna är i stort sett helt borta.
Lite besviken var jag kanske: jag har ju sett ”Capuchin Catacombs” i Palermo på Sicilien med sina 8000 mumier och trodde ju detta skulle vara något liknande.
Men dessa var tusen år eller kanske t o m fjortonhundra år äldre.
Och härstammade från den tiden då romarna förbjöd den kristna sedan att begrava sina döda.

Sen var jag mätt på katakomber och kyrkor och museer.
Så St Agnes Catacombs längre ner på gatan lämnade jag åt sitt öde.

Tog bussen till ”hantverksbyn”, Ta’Qali, som ligger utanför, på väg hem.
Fy och blä.
Jag hatar sånt där.
Prydnadssaker och krafs.
Samma saker som man ser pa Skälby Marknad, på strandpromenaden i Puerto Banus och hos månglarna i Kairo.
Köpte inte ett dugg.
Såg att det gjorde minsann alla andra som stod vid busshållplatsen.

Bussen hem.
Gick av rätt.
Köpte en båtresa till måndag.
Måste bara hålla reda på veckodagarna.
Kommer bergis missa flyget hem.

Kastade mig i poolen och hann sen ligga och slappa lite i kvällsolen innan det var dags att duscha för en tur på stan.
Erkänner att nu känner jag mig lite ensam, så här på kvällen.
Pratar inte så mycket med folk.
Alla tror att jag är engelska.
De säger att det beror på accenten.
Jag tror jag gått upp ännu mer i vikt: engelskorna är inte bara vita nu… de har rundat på sig. Kors och fy så de ser ut med några decenium med skäpmat!
Fattar att de tar mig för engelska.

Nu ska jag äta något och lägga mig på rummet och läsa. Och sjunga lite iPod!